Swedish Meatballs

Grym kväll igår. Komedishowen var sjukt rolig, och jag och Olle satt dubbelvikta av asgarv mest hela tiden. Den australiensiska publiken var aningens svårflörtad till att börja med, men efter ett tag hördes skratt från dom flesta håll. Carl-Einar Häckner spenderade en timme med att göra mer eller mindre lyckade magitrick, och vara allmänt dum i huvudet på dom flesta nivåer. Det funkar för mig!

Hängde kvar en stund efteråt och fick chans att prata  en vända med honom och ta några bilder.


Snubben är täckt i blod efter att ha avslutat showen med att täcka över sin ljudtekniker med ett lakan och sticka ett antal knivar i huvudet på honom, och sedan trolla fram honom igen oskadd.





Eftersom det var så mycket paparazzifotografer där var det svårt att veta vilken kamera man skulle titta in i... Haha, vet inte riktigt varför det ser ut som jag inte tittar in i kameran, det gjorde jag!


Nu måste jag skynda mig, det blir komedishow ikväll igen. Jennifers jobb har gett henne fribiljetter till den irländske komikern Andrew Maxwell.

Tjoho!

Den tjugoförsta april

Hu, vad trött jag var i morse! Insåg att jag skulle missa bussen jag behövde ta för att komma i tid, så tog det lugnt och tog en senare i stället. Vår föreläsare brukar ändå alltid börja lite sent. Allting verkar ha en mening, för när jag hoppade av den senare bussen utanför sjukhuset stöter jag på en av mina allra äldsta stammiskunder från Global Gossip, Rick. Han jobbar för parkförvaltningen, och då han är iklädd blåställ gissar jag att han är där på jobb. Han skiner upp när han ser mig, börjar sjunga sin favoritlåt ("Magic, magic, maaagic") som han alltid bad mig sätta på när han var i butiken, och tar några danssteg på trottoaren. Sen önskar han mig all lycka i livet och avslutar med orden "Knowledge is power". Härligt möte med en underbar människa.

Sov mig igenom dagens lektioner och avnjöt en rice paper roll-lunch i solen med Olle. Hem och ringde lite tråkiga men nödvändiga samtal. Och ett roligt samtal, rinde och betalade resten av min AFF-kurs. Mindre än två veckor kvar!

Ut och sprang en runda, och det gick så bra! Var inte ett dugg trött, så himla skön känsla. Dock sprang jag vilse, som vanligt när jag försöker mig på en ny väg. När man kommer in i Royal Park så brukar jag springa till vad som ser ut som en gigantisk cirkel. Ja, alltså vägen går runt som i en ring, och så finns det massa olika avfarter man kan ta och springa ut på nya vägar. Jag brukar springa in i cirkeln, ta nästan ett helt varv runt, för att sedan ta en avfart som jag faktiskt vet vart den leder. Idag hade jag tänkt springa ett helt varv och sen tillbaka in på samma som jag kom från, för att sedan springa exakt samma väg hem. Men jag hittade den inte! Efter ett tag insåg jag att jag nästan sprungit två varv medan jag fortfarande letade. Då tog jag den vanliga avfarten och sprang hem.

Efter lite styrka och en dusch är jag nu redo för middag och en öl. Kom på den brillianta idén att dämpa min sweet chili-kryddade wok med lite gräddfil och hummus. Sjukt gott!

Nej, nu måste jag skynda mig, jag och Olle ska iväg på Carl-Einar Häckner snart.



En helt vanlig tisdag

Morgonföreläsning, vilken spenderades sittandes bredvid den vackre rödhåriga killen. Han gratulerade mig för att ha gjort bra ifrån mig på fonetikinlämningen. Det kändes bra.

Någon timmes läsandes i mitt favorit-pluggrum, det fyllt med en massa soffor och stora fönster. Sen åkte jag in till stan och vandrade runt en stund. In på Global Gossip, lämnade in min nyckel till min före-föredetta chef, alltså han som var där när jag började för snart fyra år sen. Väldigt roligt att träffa honom, har inte sett honom på år. Nu är det slut med Global Gossip, butikerna har stängt ner i hela landet. Connect sitesen finns kvar, men det känns ändå lite sorgligt. Väntat, men sorgligt.

Hem och tog det lugnt, rådde om mig själv och mitt dåliga humör som jag har haft oturen att släpa med mig idag. Jennifer ringde, och hon var positivt till det förslag jag tidigare skickat på sms.

Åkte in till Miss Libertines, åt jättegod och billig pasta för $10. Delade på några jugs. Rob kom sen också. Jättetrevligt. Stötte på Tom, Adams bästa vän. Jag har alltid tyckt om Tom. Och det var väldigt trevligt att träffa honom, inget konstigt, bara trevligt. Det var skönt.

Tog spårvagnen hem och bytte några ord med Andrew. Nu sitter jag i sängen och ska festa på libanesiskt naan bread (eller motsvarande) och hummus. Och spenat och pinjenöt-dipp. Och lite The Wire.

Precis vad jag behöver.

Den artonde april

Gå upp i tid, städa rummet, tvätta en tvätt, svara på jobbmail avnjutandes gröt med äppelmos och kaffe. Jag inte på gröten då. Men till.

Gå en promenad i solen till universitetet, åka upp till fjärde våningen på Architecture Library och slå läger, sitta i några timmar och leta fakta till mitt första (av fem) blogginlägg till Net Communication. Packa ihop allt när magen börjar kurra, sitta på en bänk vid South Lawn och äta två mandariner, bli erbjuden att köpa The Big Issue av en man i rullstol.

Halvtimmes promenad hem i ett något mulnare väder, laga supergod wok med nudlar liknandes bandspagehetti, avnjuta middagen framför nyheterna och inse att det kanske blev en gnutta mycket sweet chili-sås.

Läsa några kapitel i First Language Acquisition-boken, bädda rent i sängen, ta en lång varm dusch, gå ner och titta på TV i soffan med mina housemates ett slag, göra ett kopp te och vandra upp på rummet igen.

Krypa ner i renbäddad säng med tidigare nämnd kopp te och lite choklad, slå på nåt avsnitt av The Wire.

Allt detta kan man hinna med på en dag. Förutom det sistnämnda. Det ska jag göra nu.

Hundreds and thousands

Lördag började i rätt lugnt mak med en del serietittande i sängen. Sen tog jag mig ut på en springtur i den varma höstdagen, och fick därefter mycket mer energi. Älskar att springa! Och lyssna på Filip och Fredriks podcast förstås.

Sen blev det en del öl med Andrew och hans kompis, först ute på trappen och sen inne i vardagsrummet. Efter några vändor UNO, bra musik och discolampor var vi alla riktigt taggade. Kompisens fru och Lachy anslöt också senare och vi tog alla en taxi till husfesten på Yarra st.

Jennifer och hennes housemates har haft flera beryktade husfester. Om det är några som kan ordna en bra hemmafest så är det dom. Då både Luke och Nick snart ska flytta så var det här den sista husfesten med nuvarande uppställning. All in med andra ord.

Med mattor, bord och stolar + en hoppborg ute i trädgården, Guitar Hero med trummor, sång och allt inne i Nicks rum, hårdrock inne i Jennifers rum och ett discokitat vardagsrum med lampor, rökmaskin och hela köret var det inget annat än en klockren fest. Lachs var på sitt allra mest kreativa fyllehumör och anordnade limbo i vardagsrummet, vilken Andrew vann storslaget. Sen fick Lachy även den briljanta idén att det går mycket lättare att dansa om man strör ut massa strössel på golvet. Det gjorde det också, man fick en bra skjuts på dance movesen. Lite för bra kanske kan Helena tycka, som drattade på ändan efter att ha gjort ett utomordentligt avancerat danssteg involverande en kvast.

Hursomhelst, klockren kväll med härliga människor!

Imorse var jag väl lite småseg, men det var inget några portioner pastasallad och några baljor te inte kunde råda bot på. Det var fantastiskt väder, så jag kunde inte låta bli att ta en långpromenad i den underbara kvällssolen. Pratade med mamma och pappa i säkert en timme, jättemysigt.

Kvällen har spenderats med mer serier och iPhone-detektivspel i sängen, tillsammans med lite choklad och chips. Har sett klart The IT Crowd nu. Finns det i Sverige? Helt klart sevärd i alla fall, om man som jag är lite nördig och gillar brittisk humor. Nu har jag börjat ta mig an The Wire. Har bara sett några avsnitt hittills, men den har helt klart potential. Gillar när serier är lite annorlunda och inte är likadana som alla andra (CSI/NCIS/NYPD/ABCDE Los Angeles/Miami/New York/Las Vegas/Vatikanstaten/Järfälla/Sveg... Bara att para ihop efter tycke och smak).

Imorrn ska jag vara lite produktiv. Har en del jobb att fixa, och sen tänkte jag åka in till uni och skriva på lite arbeten. Inget som ska vara inne inom den närmsta framtiden, men jag vill hinna undan med endel tills i början på maj. Känns som att jag kommer ha intressantare saker att tänka på då!

Sov så gott!



Ett gott skratt...

Kom precis hem från The Comedy Festival. Jag och Olle var och såg New Art Club - två engelska killar som dansade fuldans i en timme i princip. Det var en helt okej föreställning, dock inte det roligaste jag sett. Nästa vecka satsar vi på Carl-Einar Häckner!

Så nu sitter jag i sängen och käkar shapes och dip och dricker te. Slänger nog på nåt avsnitt av The IT Crowd innan jag somnar. Imorrn väntar ännu en rolig dag.

Hösten har börjat komma nu!


Torsdagkväll = helg!

Helgen inleddes lite försynt såhär, en gråmulen torsdagkväll i Melbourne.





En bra början till vad som kommer bli en härlig helg. Mycket roligt att se fram emot!

Lyckorus

Jag har varit lite nere i helgen. Inget jätteallvarligt, men allmänt energi- och motivationslös. Grubblat och funderat en del på saker som varit. Den där lågan med positivitet har liksom falnat en smula, och jag har känt ett behov av en gnista för att hjälpa den att tända till och flamma upp igen.

Den gnistan kom just.

Tre ord från en av dom personer jag beundrar och inspireras av allra mest här i världen, som svar på ett mail jag skickade tidigare idag.

Nu är jag hög i ett lyckorus, och är redo att gå ut i världen och sprida positivitet igen.



Att hitta lyckan i dom små tingen, det är viktigt!

 

 

 


Solsken

Idag var det en strålande sensommardag! Det är säkert dom allra sista nu så det gäller att ta vara på det. Därför la jag mig och solade en timme på South Lawn under lunchen.

 

Härligt!

 

Nu är jag hemma och skriver på min uppsats som ska vara inne imorrn. Eller ja. Jag varvar lite. Skriver 20 ord, kollar facebook, ringer Jennifer, tar bort en mening, läser några bloggar, pratar med folk på msn, skriver om ett stycke, kollar lite skydive-videor, osv. Mycket effektivt. Och nu har jag druckit så mycket kaffe att jag är alldeles yr i huvudet. Tusan vad den här uppsatsen skulle sitta långt inne då! 500 ord kvar, bara att jobba på...

Nä fan, man kanske skulle ta en kvällspromenad och gå av sig koffeinruset och få sig lite frisk luft? Det får nog bli så.

 

Häpp, häpp, häpp!

 


Don't cry!

Då jag är oerhört, extremt, fantastiskt känslig mot lök (börjar typ grina så fort jag går förbi grönsaksdisken) hade jag inför kvällens middagstillagande kommit på en idiotsäker plan!

Så här såg den ut:

Multifunctional 3D-brillor

 

 

Det började bra. Hackade en lök. Började på nästa. Kände att det började kittla lite i ögonvrån. Nej, NEJ, andas genom munnen... Inte blinka... Hacka fort som fan!

 

Men det slutade såhär ändå:

 

 

Multifunctional 3D-brillor = Inte så multifunctional



Fast maten blev god!


Spaghetti och köttfärssås från pappas recept. Det bästa!


Prokrastinering

Klockan är lite över elva och jag har redan hunnit varit ut och sprungit, gjort sit ups på ett dammit golv, duschat, städat mitt rum, slängt i en tvätt och ätit frukost.

Hur gick det till?

Jaha, jag borde egentligen skriva uppsats. Allt för att skjuta upp det oundvikliga.

Nej, men om man skulle gå och hänga tvätten då kanske? Och passa på och diska?

Kan nån komma hit och skriva min uppsats åt mig? Snälla?

Tack för lånet!

Trött som jag var igår efter en lång dag fylld av absolut ingenting, toppad med några glas rödvin, så såg jag fram emot att krypa ner i sängen.

Jag drar undan täcker, hasar ner, och lägger huvudet mot den mjuka, fluffiga... KLONK!

"VAD FAAAN VAR DET?!?" skriker jag inombords och hoppar ur sängen efter som mitt huvud inte alls blivit ömsint omfamnad av en mjuk kudde, utan snarare blivit bankat vett i av nånting hårt. Försiktigt lyfter jag på ett hörn och kikar under.




Jaha. Det var bara Labs som tyckt han hittat ett bra ställe att återlämna ölen han lånat av mig. Eller så tyckte han att jag behövde en sängfösare. Bra att ha till hands menar jag.

Bästa DJ:n?

När jag gjorde mig i ordning i lördags lyssnade jag i vanlig ordning på musik. Men eftersom jag nyss ominstallerat datorn och inte hunnit gjort några nya spellistor än så använder jag mig av iTunes DJ-fliken. Jag vet inte riktigt hur den funkar, men den lyckades plocka ihop en hel del bra låtar av det slag jag vanligtvis lyssnar på, såsom Breaking Benjamin, Alice in Videoland, Black Eyed Peas och The Hives. Hur den visste att jag ofta lyssnar på dessa har jag ingen aning, som sagt har jag knappt lyssnat på musik sen jag formaterade om.

Hursomhelst, två av valen är jag lite fundersam över. Nummer 6 är en gammal föreläsning från över ett år sen. Och nummer 11 är Hej mitt Vinterland med Vikingarna. Vart kom dom ifrån?



Resten av helgen

Han drog ju till slut, fönsterkillen, så Olle kunde komma hit och äta tacosallad. Riktigt gott blev det!




Nu ser man ju inte det för alla chips och sallad, men det ligger faktiskt massa goda tomater, gurka, avocado och köttfärs därunder också. Jag lovar!


Sen så gjorde jag mig i ordning och Olle slog in paket. Vi hade köpt en svensk frasbok till 21-åringen. Efter en del svärande från min sida, och suckande kan-vi-inte-gå-snart från Olles sida begav vi oss mot festen. Så här fina var vi.


 

 

Festen var otroligt mysig. 21-årsfester är sjukt stora i det här landet. Man hyr en hel lokal, och så har man catering, gratis dricka, DJ och massa mer. Och så är det en härlig blandning av vänner, familj, moster Agda och gammelfarmor. Allas humör var på topp och det hölls några otroligt fina tal. Jag och Olle stod i ett hörn och började nästan böla. Det är sällan men hör något så ärligt och genuint i det här landet. Mycket fint.

Sen blev det dans till DJ:n som faktiskt var så dålig att han nog själv betalat för att få komma och spela. Men vi var rätt dragna och dansade loss med Shaun, hans vänner och moster Agda. Missade sista spårvagnen hem och lyckades med nöd och näppe få tag på en taxi till slut. Åkte förbi North Melbourne och hämtade upp min housemate Labs, för att sen åka in till stan. Där dansade vi på the Joint i några timmar. The Joint är ett sånt här klassigt ställe som har så klibbigt golv att man får försöka låtsas att det är meningen att ens danssteg ska se ut som att man ständigt får kämpa för att dra loss fötterna från underlaget. Så efter nån timme tröttnade vi. Lyckades med nöd och näppe få tag i en taxi och åkte hem. En bra kväll överlag!

 

Igår var jag seg. Gratis öl på en 21-årsfest är farligt. Men efter att ha legat och vilat i sängen hela dagen mötte jag upp Jennifer för några glas vin på Workshop på kvällen. Det var mysigt, alldeles för länge sen vi sågs nu.

 

Idag ska jag försöka plugga lite. Har en uppsats som ska va inne på fredag som jag knappt börjat med. Men ämnet är tråkigt och jag är omotiverad. Nåväl, det har väl gått förut.

 

Nu ska jag gå och göra mig lite frukost och se vad Lachlan håller på med. Jag tror han håller på och planterar något igen framför vårt hus, det måste undersökas!


Quechua

Har förflyttat pluggandet hem nu. Har faktiskt fått en hel del gjort idag.

Efter att ha varit på biblioteket åkte jag och handlade massa grönsaker på marknaden. Det är helt sjukt vad billigt det är! Köpte gurka, tomater, ruccolasallad, lök, vindruvor, avocado och ett kilo köttfärs för ca $12. Grymt!

Våran landlord är här och lagar våra sovrumsfönster. Vilket i och för sig är bra. Men eftersom jag inte står på kontraktet så får jag lite försynt lov att låtsas vara gäst här. Vilket inte passar så bra just nu eftersom jag skulle behöva göra mig i ordning till festen ikväll. Han har hållit på i fem timmar nu, så jag hoppas verkligen han är klar snart. Dock så har jag ju nu fått mer plugg gjort än jag tänkt, vilket är sjukt bra. Det gäller att tänka positivt!

Förhoppningsvis går han snart, för planen är att Olle ska komma hit innan och äta tacosallad. Hoppas vi hinner bara.

Är nästan klar med fonetik-uppgiften. Det är verkligen jätteknepigt att höra alla små nyansskillnader. Så här ser det i alla fall ut när man försöker transkribera språket quechua från Sydamerika.



Så nu vet ni det!

Kram!

Lördagsnöje

Hallå där!

Här sitter jag och spenderar min lördagseftermiddag på biblioteket i North Melbourne. Är tänkt att jag ska hinna med att transkribera dialogen mellan barnet och hans mamma till vårt grupparbete i First Language Acquisition. Efter det ska jag ge mig på fonetik-inlämningen och om det blir tid över, lite jobb. Hade tänkt gå till Vic Markets runt stängningsdags för att försöka få tag på lite billiga grönsaker. Herr Skörbjugg skickade ett vykort här om dagen och sa att han skulle komma och hälsa på snart. Ikväll ska jag och Olle på Shauns 21st. Det blir kul!

Nej, har bara några timmar på mig. Dags att sätta igång!



Hur gammal sa du att du var?

Ett fenomen som ofta försikommer i det här landet är ignoreringstekniken när det kommer till att lösa problem.

Syns jag inte så finns jag inte. Som ett litet barn skulle skulle springa och gömma sig i sitt rum om dom råkade spilla nånting på mattan, för då vet nog inte mamma vem det var. Om nånting är jobbigt så är det bäst att bara ignorera det. Det blir enklast så.

För två dagar sen ringde min förra mäklare och berättade den glada nyheten att dom äntligen hittat nya hyresgäster till min och Adams gamla lägenhet. Eftersom vi varit skyldiga att betala hyra tills detta skett var det självklart väldigt goda nyheter. Dock påpekade hon att städningen inte alls var tillräckligt bra utförd, och hon hade en lång lista på saker som behövde åtgärdas.

Jag och Adam hade kommit överens om att han skulle ansvara för städningen. Hans grejer stod kvar långt efter mina var utflyttade, och eftersom jag fixade mycket av det andra praktiska skulle han ta hand om det. Till mig har han sagt att städningen är klar och godkänd. Vilket tydligen inte alls är fallet. Och eftersom jag inte har kvar nån nyckel till lägenheten finns det inget jag kan göra åt saken.

I två dygn har jag försökt kontakta människan. Jag har ringt, provat tidiga mornar, lunchtid och kvällar. Jag har lämnat ett vänligt och storsint meddelande på hans telefonsvarare. Jag har skrivit sms där jag bett honom ringa. Jag har skrivit ännu ett sms där jag frågat varför han vägrar svara. Sagt att han ju faktiskt lovade att ta hand om det här. Att det är en sak om han inte bryr sig, men då kan han väl höra av sig och säga det så får jag be dom dra av städningskostnaden på hans del av depositionen.

Jag fortsatte ringa igår kväll. Labs, som också blev sjukt irriterad när jag berättade vad som pågick, tyckte jag skulle ringa från hans telefon. Men det hjälpte inte heller. Sent igår kväll fick jag till slut svar. En mening.

Jag bryr mig inte om dom drar av det på min deposition.

Det var allt. Jag försökte ringa igen, tyckte väl ändå att vi kunde diskutera saken som två vuxna människor. Jag skriver till och med ett sms där jag ber honom svara. Inget svar.

Jag är verkligen inte lika naiv nu som jag var för några år sedan, men för mig är det fullkomligt obegripligt hur en vuxen människa kan bete sig såhär. Nej usch, det här var jobbigt, jag ignorerar det så slipper jag bry mig och ta ansvar. Jag tror inte sånt om folk. När han inte svarat på 24 timmar gick jag in på hans och hans familjs facebook för att kolla att det inte var nån som hade dött. Det finns inte i min världsbild att bete sig såhär.

Jag är fortfarande stark och positiv, men tyvärr leder det här beteendet till att jag blir arg. Och när jag väl blivit arg för en sak, då byggs det liksom på med alla andra saker han gjort mot mig som jag borde blivit arg för då. Allt det blir jag arg för nu istället. Och det är lite jobbigt. Inte jobbigt så att jag gräver ner mig i det, men jobbigt för att jag har svårt att koncentrera mig och fokusera på skolarbeten och liknande.

Jag har ringt mäklaren och förklarat för dom hur det ligger till, och ska prata med hon som är ansvarig lite senare.

Så länge försöker jag komma på bättre tankar genom att kolla på mängder av skydiving-videor. Det funkar väldigt bra. Vill ni se nåt beundransvärt och helt fantastiskt häftigt? Gå in på Melbourne Skydive Centres
videogalleri och sök på "Lois". Hatten av och all respekt. Det där är jag om 50 år...


En kärlekshistoria

Jag är en ganska impulsiv person. Jag får en briljant idé, går all in, för att ibland få högvinst och för att ibland upptäcka att det kanske inte var så smart ändå. Jag provar saker. Och lär mig saker. Och i och med det målar jag upp kartan som leder mig fram genom det här trassliga nätet av stigar som tar oss genom livet.

Jag hade nog aldrig vågat ta dom här chanserna, prova dom vilda idéerna om jag inte kände att jag hade ett starkt och tryggt nät som alltid fanns där och fångade upp mig när det inte gick som det skulle. Ett nät som inte bara fångade upp mig, men som samtidigt stöttade och uppmuntrade mig till att följa dom stigar som jag för tillfället var helt säkra på var dom rätta. Och som när jag var riktigt nära att kliva snett, fångade upp mig och bestämt men vänligt gav mig en stark knuff i en bättre riktining.

När jag var 15 tog jag hem en 24-årig pojkvän. Istället för att som många andra ha förutfattade meningar och dra principfasta slutsatser, lärdes han kännas som den underbara person han är. Jag behövde aldrig känna mig dömd eller oansvarig, utan det litades på att jag hade omdöme nog att känna igen en bra person. Samma sak med alla andra killar jag haft efter det, vare sig dom varit unga eller gamla, svenskar eller australienare, alla har dom på en gång välkomnats och jag har stolt kunnat känna att dom togs emot med öppna armar.

När jag var 20 tog jag mitt pick och pack och drog till Australien för första gången. Fylld av äventyrslust som jag var reste jag runt i ett och halvt år, gjorde slut på alla mina pengar, sökte adrenalinkickar i luften, under vattnet, och djupt nere i marken. Och alltid fanns dom där och lyssnade, stöttade, ville höra om alla mina upptåg. En trygghet så stark att jag känner att jag aldrig behöver vända mig om och snegla över axeln. Faller jag så fångas jag upp. Och det är det som gör att jag vågar.

Jag kom hem från Australien, packade bilen till bristningsgränsen fylld med saker och flyttade till Göteborg. Allt packades upp, det byggdes bokhyllor och drogs kablar. Det skickades med en inflyttningspresent bestående av alla förnödenheter man kan tänkas behöva i sitt första boende. Efter tre månader insåg den impulsiva Helena att hon inte alls ville bo i Göteborg. Bokhyllorna skruvades isär igen, bilen packades full till bristningsgränsen och jag flyttade tillbaka till Mockfjärd. Inga ögonbryn höjdes och jag togs emot med öppen famn. Utan att behöva känna mig misslyckad. Alltid välkommen. Alltid älskad.

Sen fick jag idén att åka tillbaka till Melbourne och plugga. Från dag ett blev jag stöttad. Jag fick gå långa skogspromenader och prata ur mig tills jag blev hes. Dom fanns alltid där för att spekulera, dividera och ge goda råd. Så packade jag mina tillhörigheter igen, den här gången för att vara borta i tre år. Och även fast det måste varit svårt, så var det ända jag fick höra att jag skulle göra det som gör mig lycklig.

Nu har jag varit här i över ett och ett halvt år. Det har varit tufft bitvis. Men jag har klarat det, för jag vet att jag har mitt skyddsnät, som alltid finns där. Som har ringt mig varenda vecka för att höra hur jag mår. Som är stolta och kommer med entusiastiska kommentarer till allt jag gör. Som går ifrån mitt i en middag för att försöka trösta mig över telefonen när jag inte kan sluta gråta. Som hjälper mig ekonomiskt när det är svårt - annars hade jag knappt kunnat klara mig här. Som utan att ens tveka omedelbart stödjer mitt beslut att börja hoppa ut ur flygplan på en regelbunden basis, för dom vet att det är det jag vill. För att dom vet att det gör mig lycklig.

Mamma och pappa. Utan er hade jag aldrig varit där jag är nu. Jag hade aldrig vågat kasta mig ut så långt i det här stora, läskiga som kallats livet, om jag inte haft er bakom mig.

Tack för att ni alltid finns där. Tack för att ni låter mig prova alla mina spontana, galna, vilda idéer. Tack för att ni låter mig misslyckas med dessa impulsiva, knäppa, mer eller mindre ogenomtänkta planer. Tack för att ni får mig att känna mig så älskad att jag vågar ge mig ut på djupt vatten. Tack för att ni ger mig styrkan till att göra det som krävs för att bli lycklig.

Tack för att ni finns. Jag älskar er.

 





Vackra Melbourne

Bilder från min joggingtur.








Här bor jag!



För er som är nyfikna på hur det ser ut där jag bor! :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg