Manaden som gatt
Okej, jag vet, jag har gjort det igen. En manad utan uppdatering. Dalig stil kan tyckas. Speciellt eftersom att jag faktiskt jobbar pa ett Internet cafe. Dock vill jag saga till mitt forsvar att vi faktiskt inte far anvanda datorer om det ar fullt och ko. Och man kan bli ratt trott pa datorer nar man umgas med dom hela dagarna...
Hursomhelst, jag slutade for en stund sen och sitter nu och vantar pa att Rory ska komma och hamta upp mig. Men han ska aka hela vagen fran Rosebud sa det tar nog en stund. Och for en gangs skull, hor och hapna, sa ar det faktiskt inte nan ko(!) Sa jag skyndade mig att roffa at mig en dator och ska nu uppdatera er om vad som hant pa sistonde. Har tom varit sa duktig och laddat upp massa bilder, sa se och njut!
Jul och nyar passerade och blev rikitgt trevliga. Jul spenderades hemma hos Rory med familj och firades, inte helt otippat, med BBQ och ol. Fantasifullt varre. Nyar blev det fest med nagra av Rorys kompisar (for mycket?) champagne och otroligt mycket gaende omkring i staden.
Basta julklappen pa lange fick jag i alla fall av Rory som tyckte att jag borde borja bras pa honom lite mer. Darfor ska jag nu satta mig i ett flygplan och under en halvtimme instrueras i hur man ska flyga fanskapet. Aningens nervos maste jag erkanna att jag ar, men jag laddar upp med att kopa en flygarmossa med googles och skinflarpar pa sidorna och spela flygspelet Rory har pa sin mobil. Och jag menar, hur svart kan det va??
Tadam! Jag kommer va basta piloten ever! Bergis.
I mitten pa januari hade jag en fyra dagars ledighet sa jag och Rory passade pa att aka pa roadtrip ner for Great Ocean Road. Antligen! Med tanke pa dom otaliga ganger jag akt till Warrnambool (som ligger i slutet av Great Ocean Road) utan att faktiskt ta kustvagen sa var det verkligen pa tiden.
Helt underbart var det i alla fall och jag fick verligen mitt lystmate i klippor, vagor och hav. Jag njot!
Poserar glatt framfor den mest kanda vyn - The twelve apostles
I slutet av den andra dagen akte vi ut i bushen och jag fick for forsta gangen se vilda koalor. Sa sota! Ni forstar inte...
Nagot trotta borjar vi dock bege oss mot Warrnambool for att sova eftersom att det borjar skymma. Bara en liten bit pa vagen far vi dock lov att stanna for vi ser nagot som ligger pa vagen... Det ar en liten koalabebis! Den ligger och kravlar pa magen och verkar inte riktigt veta vart den ska ta vagen. Nar vi gar ut ur bilen for att titta om den ar skadad tittar den upp mot oss och borjar sedan klattra upp for Rorys ben. Vi ringer viltvardare som kommer for att titta till den. Den ser ut att ma bra och vi lyckas fa upp den i ett trad igen.
Men ni forstar inte hur otroligt, sjukt sot den var! Sa liten och lurvig och mjuk, och... Jag vet inte hur jag ska beskriva det.. En san upplevelse, att fa halla i en vild koalaunge! Snudd pa extas.
Sotare och sotast
Gos!
Efter att ha tagit oss tillbaka fran den magnifika havsvagen akte vi ner till Rorys foraldras husr i Rosebud dar det stod pingisturnering med utkladning pa schemat. Jag forlorade alla matcher men var ratt glad anda. Rory vann allt och var kanske aningens gladare.
Rory och James, innan match.
Justin, den bittra silvermedaljoren och Rory som stolt visar upp sin pokal.
Vem har sagt att tennisspelare har vita klader? Dessutom, man maste ju visa var man star. Notera att jag for att forhoja aktheten pa det hela aven bar Bjorn Borg-underklader. Anvand er fantasi. Ehm, naja.
Pa allman begaran... eller kanske snarare pa mammas begaran, sa kommer nu har bilder pa 70 Nicholson st, som jag kallat mitt hem sen borjan av december.. Nu kommer iof bara bo dar till nasta onsdag eftersom hon jag hyrt rummet av kommit hem fran Thailand, men anda. Varsagoda.
Vardagsrum
Kok
Uteplats
Framsida
Aningens stressad maste jag erkanna att jag ar over att hitta nanstans att bo. Men bade jag och Rory spenderar hela dagarna emd att leta stallen, sa det ska nog ga bra.
Ja just det, for er som inte redan vet det... Jag kommer inte hem nu pa mandag, som det var tankt fran borjan. Jag har namnligen ansokt om (och fatt) ett andra Working Holiday Visa. Funderade ratt mycket fram och tillbaka, men kom fram till att det inte alls kandes kul att aka hem till Sverige nu. For det forsta for att det ar manga roliga saker som hander har nere fram over. Och dessutom for att det skulle kannas mycket roligare att komma hem i slutet pa maj/borjan pa juni, da sommaren borjar; det ar inget snoslask (forhoppningsvis, ha!), Matlidas student, Jannes 50-arsfest, Gotland osv. Sa sa blir det!
Det ar helt sjukt och ofattbart att jag varit har i ett ar nu. Helt sjukt. Vilket ar det varit... Vad mycket jag vart med om... Grymt!!
Lite ensamt kanns det allt med, ar nog "sist" kvar. Alexander ringde nan vecka sen fran flygplatsen i Sydney, da han och Recy vantade pa planet till Thailand. Det kanns precis som igar vi satt pa Arlanda och vantade pa flyget, full av forvantningar... Och sa underbart kul vi hade det. Mina forsta tre mander i Sydney, och manaden pa Nya Zeeland var dom basta i mitt liv. Forst med Alexander, Carro, Malin och Alvida, sen med Kristin. Kunde jag skruva tillbaka tiden och gora det igen skulla jag inte tveka en sekund. Och jag skulle gora det om och om igen... Nostalgi.
Ja, det var val allt jag hade att skriva om den har gangen. Rory borde vara har snart och Mike som jobbar stangning har borjat stada datorerna runt mig. Ha, jag tror han vill att jag ska flytta pa mig.
Och forresten, jag saknar faktiskt Sverige allt mer ofta. Langtar hem da och da. Sa jag ser valdigt mycket fram emot att komma hem till sommaren. Jag ar bara inte riktigt fardig har an, okej? :)
Sol, sand och hav.
Helena
Hursomhelst, jag slutade for en stund sen och sitter nu och vantar pa att Rory ska komma och hamta upp mig. Men han ska aka hela vagen fran Rosebud sa det tar nog en stund. Och for en gangs skull, hor och hapna, sa ar det faktiskt inte nan ko(!) Sa jag skyndade mig att roffa at mig en dator och ska nu uppdatera er om vad som hant pa sistonde. Har tom varit sa duktig och laddat upp massa bilder, sa se och njut!
Jul och nyar passerade och blev rikitgt trevliga. Jul spenderades hemma hos Rory med familj och firades, inte helt otippat, med BBQ och ol. Fantasifullt varre. Nyar blev det fest med nagra av Rorys kompisar (for mycket?) champagne och otroligt mycket gaende omkring i staden.
Basta julklappen pa lange fick jag i alla fall av Rory som tyckte att jag borde borja bras pa honom lite mer. Darfor ska jag nu satta mig i ett flygplan och under en halvtimme instrueras i hur man ska flyga fanskapet. Aningens nervos maste jag erkanna att jag ar, men jag laddar upp med att kopa en flygarmossa med googles och skinflarpar pa sidorna och spela flygspelet Rory har pa sin mobil. Och jag menar, hur svart kan det va??
Tadam! Jag kommer va basta piloten ever! Bergis.
I mitten pa januari hade jag en fyra dagars ledighet sa jag och Rory passade pa att aka pa roadtrip ner for Great Ocean Road. Antligen! Med tanke pa dom otaliga ganger jag akt till Warrnambool (som ligger i slutet av Great Ocean Road) utan att faktiskt ta kustvagen sa var det verkligen pa tiden.
Helt underbart var det i alla fall och jag fick verligen mitt lystmate i klippor, vagor och hav. Jag njot!
Poserar glatt framfor den mest kanda vyn - The twelve apostles
I slutet av den andra dagen akte vi ut i bushen och jag fick for forsta gangen se vilda koalor. Sa sota! Ni forstar inte...
Nagot trotta borjar vi dock bege oss mot Warrnambool for att sova eftersom att det borjar skymma. Bara en liten bit pa vagen far vi dock lov att stanna for vi ser nagot som ligger pa vagen... Det ar en liten koalabebis! Den ligger och kravlar pa magen och verkar inte riktigt veta vart den ska ta vagen. Nar vi gar ut ur bilen for att titta om den ar skadad tittar den upp mot oss och borjar sedan klattra upp for Rorys ben. Vi ringer viltvardare som kommer for att titta till den. Den ser ut att ma bra och vi lyckas fa upp den i ett trad igen.
Men ni forstar inte hur otroligt, sjukt sot den var! Sa liten och lurvig och mjuk, och... Jag vet inte hur jag ska beskriva det.. En san upplevelse, att fa halla i en vild koalaunge! Snudd pa extas.
Sotare och sotast
Gos!
Efter att ha tagit oss tillbaka fran den magnifika havsvagen akte vi ner till Rorys foraldras husr i Rosebud dar det stod pingisturnering med utkladning pa schemat. Jag forlorade alla matcher men var ratt glad anda. Rory vann allt och var kanske aningens gladare.
Rory och James, innan match.
Justin, den bittra silvermedaljoren och Rory som stolt visar upp sin pokal.
Vem har sagt att tennisspelare har vita klader? Dessutom, man maste ju visa var man star. Notera att jag for att forhoja aktheten pa det hela aven bar Bjorn Borg-underklader. Anvand er fantasi. Ehm, naja.
Pa allman begaran... eller kanske snarare pa mammas begaran, sa kommer nu har bilder pa 70 Nicholson st, som jag kallat mitt hem sen borjan av december.. Nu kommer iof bara bo dar till nasta onsdag eftersom hon jag hyrt rummet av kommit hem fran Thailand, men anda. Varsagoda.
Vardagsrum
Kok
Uteplats
Framsida
Aningens stressad maste jag erkanna att jag ar over att hitta nanstans att bo. Men bade jag och Rory spenderar hela dagarna emd att leta stallen, sa det ska nog ga bra.
Ja just det, for er som inte redan vet det... Jag kommer inte hem nu pa mandag, som det var tankt fran borjan. Jag har namnligen ansokt om (och fatt) ett andra Working Holiday Visa. Funderade ratt mycket fram och tillbaka, men kom fram till att det inte alls kandes kul att aka hem till Sverige nu. For det forsta for att det ar manga roliga saker som hander har nere fram over. Och dessutom for att det skulle kannas mycket roligare att komma hem i slutet pa maj/borjan pa juni, da sommaren borjar; det ar inget snoslask (forhoppningsvis, ha!), Matlidas student, Jannes 50-arsfest, Gotland osv. Sa sa blir det!
Det ar helt sjukt och ofattbart att jag varit har i ett ar nu. Helt sjukt. Vilket ar det varit... Vad mycket jag vart med om... Grymt!!
Lite ensamt kanns det allt med, ar nog "sist" kvar. Alexander ringde nan vecka sen fran flygplatsen i Sydney, da han och Recy vantade pa planet till Thailand. Det kanns precis som igar vi satt pa Arlanda och vantade pa flyget, full av forvantningar... Och sa underbart kul vi hade det. Mina forsta tre mander i Sydney, och manaden pa Nya Zeeland var dom basta i mitt liv. Forst med Alexander, Carro, Malin och Alvida, sen med Kristin. Kunde jag skruva tillbaka tiden och gora det igen skulla jag inte tveka en sekund. Och jag skulle gora det om och om igen... Nostalgi.
Ja, det var val allt jag hade att skriva om den har gangen. Rory borde vara har snart och Mike som jobbar stangning har borjat stada datorerna runt mig. Ha, jag tror han vill att jag ska flytta pa mig.
Och forresten, jag saknar faktiskt Sverige allt mer ofta. Langtar hem da och da. Sa jag ser valdigt mycket fram emot att komma hem till sommaren. Jag ar bara inte riktigt fardig har an, okej? :)
Sol, sand och hav.
Helena