Ensam hemma
Det ar valdigt skont att ha lagenheten for sig sjalv, nar det normalt ar minst sju andra personer har. Det ar fordelen med att inte jobba. Nackdelen med att inte jobba ar att man inte far nagra pengar. Dagens IQ-citat. Men jag pallade verkligen inte att ringa Hudson idag. Vill inte komma hem tolv ikvall igen, da kommer jag inte hinna traffa Kristin. Och det ar ju fredag, da vill man ha mys pre-party med sushi, flum och goon. Yep!
Det gick faktiskt riktigt bra att jobba pa DVD-fabriken igar. Det var inte lika hysteriskt pa kvallspasset som det var pa morgonpasset. Det enda var att jag ett tag stod och packade DVD:er med varldens mest stressade indier. I stallet for att vanta pa att filmerna pa det lopande bandet skulle komma fram till honom (vilket val lite ar ideen med ett lopande band) sa sprang han langs med det och samlade upp filmerna, tillbaka till kartongen, upp langs bandet igen osv; fram och tillbaka. Suck. Dessutom fragade han mig hela tiden "Is this good, is this alright?" vad han an gjorde, som att jag var experten #1. Nar det hela dessutom utvecklades med att han borjade gora mitt jobb ocksa for att han inte trodde jag hade koll (pff, ingen koll va?) sa holl jag pa att fa ett seriost psykbryt. Menmen, jag slapp honom senare.
Daremot traffade jag pa Elin fran Goteborg; asshyssta tjejen som dansat i hela sitt liv. Det pratades sa mycket dans och sa mycket svenska nar vi stod och vek kartonger att alla stackars brasilianare, tyskar och whatever sag alldeles forstorda ut :P Hursomhelst ar jag fast besluten att slapa med henne pa nagon av Swingpatrols klasser eller social dance. Grymt, hysteriskt kul! Jag vill dansa Lindy Hop!! Ahhhh!!!!
Intervjun om charityjobbet blev ju ganska... lustig. Foretaget verkade jattebra, alla var jattegulliga och dom verkade seriosa. Dock kom jag nagon minut forsent, sa jag fick smyga in i samlingsrummet med allas blickar pa mig. Hon som haller i gruppintervjun borjar med att beratta lite snabbt om jobbet och sager sen att det anda man maste forplikta sig till ar att stanna i Sydney i tre mandader. Jahapp, sager jag, och far lov att tva minuter senare smyga ut igen, forst av alla. Haha. I alla fall var hon jattesnall, fragade hur lange jag skulle vara kvar i Sydney, och varfor jag skulle aka. Sen nar jag gick sa hon till alla i rummet "Everybody say goodbye to Helena" Haha, lite AA-mote nastan.
Lite synd att det inte funka, for det hade faktiskt varit kul att prova pa.
Den positiva konsekvensen av detta blev ju att jag kunde meet up med Alex och ta den dar kaffen anda. Kande mig aningens malplacerad nar jag satt inne pa det fina businesscafeer i jobboutfit bestaende av mjukisklader och gympaskor, tillsammans med Alex och hans kompis; tva stiliga killar i kostym, slips och fancy shoes. Och manschettknappar. Jag har nog aldrig sett nan som faktiskt anvant det forut. Hursomhelst var det underbart kul att sitta och bara vara sofistikerad ett tag, sippa pa sitt kaffe och ha sofistikerade samtal om utbildning, jobb, och konferenser; boende, resor och bensinpriset. Trevligt trevligt.
Dom ringde mig forresten fran Childcare Crew igar nar jag satt pa taget till jobbet och fragade om jag kunde jobba senare pa dagen. Lite synd att jag inte kunde. A andra sidan maste det ju betyda att dom godkant mig i alla fall:)
Nej, om jag skulle ta tag i min dag, haha. Jag har en slags vision om att ga ner i gymmet och trana. Det ar ingen vision Helena, det ar ett maste. Jaja, sa far det bli. Sen maste jag gora mig i ordning och ga ut i det fina vadret. Det ar stralande sol ute! :)
Helgens planer ar an sa lange ganska begransade, men innehaller hittills en eventuell rugbymatch, ett eventuellt IKEA-besok och en eventuell biodejt med nya Mr Bean-filmen. Men vi far se.
Nej, gymmet var det!
Hejs.
Det gick faktiskt riktigt bra att jobba pa DVD-fabriken igar. Det var inte lika hysteriskt pa kvallspasset som det var pa morgonpasset. Det enda var att jag ett tag stod och packade DVD:er med varldens mest stressade indier. I stallet for att vanta pa att filmerna pa det lopande bandet skulle komma fram till honom (vilket val lite ar ideen med ett lopande band) sa sprang han langs med det och samlade upp filmerna, tillbaka till kartongen, upp langs bandet igen osv; fram och tillbaka. Suck. Dessutom fragade han mig hela tiden "Is this good, is this alright?" vad han an gjorde, som att jag var experten #1. Nar det hela dessutom utvecklades med att han borjade gora mitt jobb ocksa for att han inte trodde jag hade koll (pff, ingen koll va?) sa holl jag pa att fa ett seriost psykbryt. Menmen, jag slapp honom senare.
Daremot traffade jag pa Elin fran Goteborg; asshyssta tjejen som dansat i hela sitt liv. Det pratades sa mycket dans och sa mycket svenska nar vi stod och vek kartonger att alla stackars brasilianare, tyskar och whatever sag alldeles forstorda ut :P Hursomhelst ar jag fast besluten att slapa med henne pa nagon av Swingpatrols klasser eller social dance. Grymt, hysteriskt kul! Jag vill dansa Lindy Hop!! Ahhhh!!!!
Intervjun om charityjobbet blev ju ganska... lustig. Foretaget verkade jattebra, alla var jattegulliga och dom verkade seriosa. Dock kom jag nagon minut forsent, sa jag fick smyga in i samlingsrummet med allas blickar pa mig. Hon som haller i gruppintervjun borjar med att beratta lite snabbt om jobbet och sager sen att det anda man maste forplikta sig till ar att stanna i Sydney i tre mandader. Jahapp, sager jag, och far lov att tva minuter senare smyga ut igen, forst av alla. Haha. I alla fall var hon jattesnall, fragade hur lange jag skulle vara kvar i Sydney, och varfor jag skulle aka. Sen nar jag gick sa hon till alla i rummet "Everybody say goodbye to Helena" Haha, lite AA-mote nastan.
Lite synd att det inte funka, for det hade faktiskt varit kul att prova pa.
Den positiva konsekvensen av detta blev ju att jag kunde meet up med Alex och ta den dar kaffen anda. Kande mig aningens malplacerad nar jag satt inne pa det fina businesscafeer i jobboutfit bestaende av mjukisklader och gympaskor, tillsammans med Alex och hans kompis; tva stiliga killar i kostym, slips och fancy shoes. Och manschettknappar. Jag har nog aldrig sett nan som faktiskt anvant det forut. Hursomhelst var det underbart kul att sitta och bara vara sofistikerad ett tag, sippa pa sitt kaffe och ha sofistikerade samtal om utbildning, jobb, och konferenser; boende, resor och bensinpriset. Trevligt trevligt.
Dom ringde mig forresten fran Childcare Crew igar nar jag satt pa taget till jobbet och fragade om jag kunde jobba senare pa dagen. Lite synd att jag inte kunde. A andra sidan maste det ju betyda att dom godkant mig i alla fall:)
Nej, om jag skulle ta tag i min dag, haha. Jag har en slags vision om att ga ner i gymmet och trana. Det ar ingen vision Helena, det ar ett maste. Jaja, sa far det bli. Sen maste jag gora mig i ordning och ga ut i det fina vadret. Det ar stralande sol ute! :)
Helgens planer ar an sa lange ganska begransade, men innehaller hittills en eventuell rugbymatch, ett eventuellt IKEA-besok och en eventuell biodejt med nya Mr Bean-filmen. Men vi far se.
Nej, gymmet var det!
Hejs.
Superlim
En dag, som borjade i all sin stillhet visade sig bli en valdigt busy dag. I och for sig sov jag ratt lange. Vaknade med installningen att kanske, mojligtsvis ga ut och springa, men jag var trott och det var fult vader. Visionen var att i stallet gora det senare idag, men nu hinner jag ju inte med det heller. Jaja.
Klockan 13:00 ska jag pa information om nat slags charity work. Valgorenhet alltsa. Jag fattar det som att man ska sta vid ett bord pa nagon allman plats och ragga folk till att skanka pengar til Amnesty och sant. Till skillnad fran telefonforsaljarjobb, som jag kraks pa, skulle jag nog faktiskt kunna tanka mig att gora nat sant har. Man far ju faktiskt traffa folket, och kan prata och vara trevlig mot dom, aven om dom inte vill skanka nagot. Och sa ar det ju for en bra sak. Dessutom verkar det ratt bra betalt, vilket jag tycker ar lite skumt a andra sidan. Vem far vi betalt av? Far vi pengar som annanrs skulle gatt till valgorenhet? Elin, du brukar va bra pa sant har, vad tror du?
Jaja, jag gar dit och lyssnar, sa far vi se sen.
Sen ringde dom nyss fran Hudson och ville att jag ska jobba i DVD-fabriken ikvall ocksa. Kanns helt okej faktiskt, aven fast jag inte riktigt gillar det stallet. Det ar ratt bra betalt pa det sena skiftet i alla fall, upp mot $20/h. Sa jag far skutta direkt till Central efter jag varit pa informationsmotet och aka dit. Sen kommer jag hem vid 12 i natt nangang. Om vi orkar blir det nog en ol i The Rocks efter det. Det ska vara bra pa torsdagar har vi hort.
Denna fullspackade dag hade tyvarr den negativa konsekvensen av en installd kaffedejt med Alex som pluggat i Lund (och som vi traffade pa Scubar i mandags). Far ta det en annan gang.
Och sa var det det dar med superlimmet.
Helena, som alskar sina flip flops inkopta i Tropea och samtidigt ar alldeles for snal for att kopa nya, bestammer sig for att kopa superlim for att laga dessa, samt lite grann pa sulan pa ballerinaskorna. Nar hon forsiktigt ska trycka in piggen i korken i tuben for att fa bort sakerhetsforslutningen, vad hander da? Tuben snudd pa exploderar och hon far superlim pa hander, byxor och overallt. Panikslaget ropar hon pa stackars sovande Kristin, som kommer med papper. Forsok aldrig att anvanda pappersnasdukar nar du har superlim pa handerna. Det blir lite grann tjara/fjader effekten. Efter att till slut ha lyckats rensa sina pappersnasdukiga hander, och fatt bort det mesta av limmet och en hel del hud pa kopet, lagar hon till slut skorna med perfekt resultat. Sa det sa.
Dessutom fick jag ju da ga pa intervjun hos ChildCare Crew med superlimsflackiga byxor (forlat mamma). Men Kristin sa att det var ju bara bra om dom sag att jag inte var ratt for att bli skitig. Thanks love.
Nej, nu ar dom rostade mackorna uppatna, tallriken med Cherios och mjolk ar slut, och jag ska borja min dag. Och tjana pengar. Yes!
Tjodilihooo!
Helena
Klockan 13:00 ska jag pa information om nat slags charity work. Valgorenhet alltsa. Jag fattar det som att man ska sta vid ett bord pa nagon allman plats och ragga folk till att skanka pengar til Amnesty och sant. Till skillnad fran telefonforsaljarjobb, som jag kraks pa, skulle jag nog faktiskt kunna tanka mig att gora nat sant har. Man far ju faktiskt traffa folket, och kan prata och vara trevlig mot dom, aven om dom inte vill skanka nagot. Och sa ar det ju for en bra sak. Dessutom verkar det ratt bra betalt, vilket jag tycker ar lite skumt a andra sidan. Vem far vi betalt av? Far vi pengar som annanrs skulle gatt till valgorenhet? Elin, du brukar va bra pa sant har, vad tror du?
Jaja, jag gar dit och lyssnar, sa far vi se sen.
Sen ringde dom nyss fran Hudson och ville att jag ska jobba i DVD-fabriken ikvall ocksa. Kanns helt okej faktiskt, aven fast jag inte riktigt gillar det stallet. Det ar ratt bra betalt pa det sena skiftet i alla fall, upp mot $20/h. Sa jag far skutta direkt till Central efter jag varit pa informationsmotet och aka dit. Sen kommer jag hem vid 12 i natt nangang. Om vi orkar blir det nog en ol i The Rocks efter det. Det ska vara bra pa torsdagar har vi hort.
Denna fullspackade dag hade tyvarr den negativa konsekvensen av en installd kaffedejt med Alex som pluggat i Lund (och som vi traffade pa Scubar i mandags). Far ta det en annan gang.
Och sa var det det dar med superlimmet.
Helena, som alskar sina flip flops inkopta i Tropea och samtidigt ar alldeles for snal for att kopa nya, bestammer sig for att kopa superlim for att laga dessa, samt lite grann pa sulan pa ballerinaskorna. Nar hon forsiktigt ska trycka in piggen i korken i tuben for att fa bort sakerhetsforslutningen, vad hander da? Tuben snudd pa exploderar och hon far superlim pa hander, byxor och overallt. Panikslaget ropar hon pa stackars sovande Kristin, som kommer med papper. Forsok aldrig att anvanda pappersnasdukar nar du har superlim pa handerna. Det blir lite grann tjara/fjader effekten. Efter att till slut ha lyckats rensa sina pappersnasdukiga hander, och fatt bort det mesta av limmet och en hel del hud pa kopet, lagar hon till slut skorna med perfekt resultat. Sa det sa.
Dessutom fick jag ju da ga pa intervjun hos ChildCare Crew med superlimsflackiga byxor (forlat mamma). Men Kristin sa att det var ju bara bra om dom sag att jag inte var ratt for att bli skitig. Thanks love.
Nej, nu ar dom rostade mackorna uppatna, tallriken med Cherios och mjolk ar slut, och jag ska borja min dag. Och tjana pengar. Yes!
Tjodilihooo!
Helena
Allt och ingenting
Nu ar det i alla fall fint vader har i Sydney igen. Det gillar vi. I morse gick jag upp tidigt och sprang runt Darling Harbour. Sa harligt. Underbar morgonsol och frisk havsluft. Eller hamnluft atminstone. Efter det gick jag ner i gymmet och tranade lite styrka. Shit, vad duktig jag ar! Men det ar sa grymt skont att kanna att man har tranat. Dagen blir sa mycket battre da. Far forsoka gora det till en vana.
Kom nyss hem fran intervjun hos Childcare Crew. Gick bra tyckte jag, dom var jattetrevliga och snalla. Verkar vara ett bra foretag att jobba at ocksa, Kristin har ju redan varit dar tva veckor. Hon sa i alla fall att hon skulle bara kolla mina referenser (vilken antingen innebar ett mail till dagis i Mockfjard eller ett telefonsamtal till BR i Borlange.. Stackrarna, dom kommer ju inte fatta vad hon ringer och tjolar om.. Messade Karin och forvarnade i alla fall:) ) sa far vi se om jag inte kan fa nagra ungar att ta hand om. For Helena ar ju sa bra med barn... Jaja, det blir nog bra:)
Igar var jag grasanka da Kristin aterigen var och halsade pa sin Lucky Luke. Men jag lyckades fixa dejt hemma hos Emma och Kristina med rea-sushi fran foodcourten (sjukt god, bast hittills!), cookies n cream-glass, vindruvor och hyrfilm. Without a paddle tror jag den hette. Grymt rolig var den i alla fall. Seth Green och han mordaren i Scream 1, som inte ar Skeet Ulrich, var med. Tyvarr kunde vi inte se slutet, for filmen slutade funka. Jaja, far gora det idag da. Sag forresten dromaffaren att jobba i igar! En affar med bara sallskapsspel!! Ahh, extas!! Latt att jag gar och slanger in ett CV dar.
Nej, nu ska jag och Kristin hitta pa nagot roligt, eftersom vi bada ar lediga idag. Far se om vi pallrar oss ivag till Bondi, Hyde Park eller nan annanstans. Ikvall blir det i alla fall kottbullsmacka och vafflor hos kyrkan.
Maste avslutningsvis bara beratta om mandagens urspar pa Scubar. Sa att ni forhoppningsvis forstar mig lite mer varfor jag gar ut sa mycket. Och detta ar da bara en av alla galna kvallar. Underbart!
Efter att ha varmt upp med lite Goon, dvs vitt vin pa bag-in-box (kostar $10, vilket ar 55:- for fyra liter) traskar vi ivag mot Scubar. Mot slutet av Kent street, precis innan vi ska svanga upp pa George street, trillar vi rakt in i Starcraft. Vi lyckas forsta att dom maste syssla med nagon slags vagarbete. Bara det att alla har pa sig vita spacesuits, och diset ligger tungt over vagen. Ensam mitt pa vagen star en man i vit drakt och forsoker fa igang sin flame thrower. Nar vi forskrackta forsoker smyga forbi utan att bli antingen grillade eller flamberade, tittar han upp, vinkar till oss och ler, och fortsatter sedan att spruta eld over gatan. Langre fram kor det tva sma fordon, fram och tillbaka, fram och tillbaka, aningens for snabbt for att vara manskligt, over den uppbrytna asfalten, som om dom vore programmerade eller tagna ur, ja, Starcraft. Knappt.
Efter att ha hamtat oss fran denna bisarra upplevelse tar vi oss i alla fall fram till Scubar. Kon ar, som vanligt pa mandagar, hysteriskt lang. Till var fortret ser vi att det inte ar dom vakter vi kanner bast i dorren, och blir lite osakra pa om dom kommer slappa in oss. Men inte hade vi behovt vara oroliga. Nar vi gar forbi ingangen lite langsamt och bakat mot kon, blir vi genast invinkade och slipper alltsa tva timmar ute i kylan. Dessutom far vi gratis drinkbiljetter. Jag tror dom gillar oss. Val inne ar det urspar som vanligt. Jag tycker egentligen inte om att saga det, men allt annat vore en logn; jag och Kristin ager stallet. Ett tag ar det kul att vara centrum for allas blickar, att det bildas en ring runt en pa dansgolvet; men det kan faktiskt bli ratt jobbigt ocksa. Speciellt om personerna i fraga kommer fran Frankrike. Eller Italien. Eller bara ar allmant slibbiga. Bla. Tur att en av vakterna har en crush pa Kristin, sa han kan slanga ut alla som blir allt for nargangna. Dessutom jobbar han aven pa Cargo, vart nya favoritstalle, vilket forhoppningsvis borde gora att det blir lattare att komma in dar i framtiden:)
Men vi traffa valdigt mycket roligt folk ocksa! Det var Peter fran Sydafrika som ville bjuda oss pa BBQ i Bondi, det var Alex fran Sydney som hade pluggat ett ar i Lund, och som alltid traffar vi saklart pa Stuart fran England, som val ar den enda roliga utkomsten av Tom/Rob-historien. Den vanliga Scubarvakten med glasogon var dar, civil for kvallen. Han hade tva blaogon, stackarn. Liam alias Superman var saklart dar ocksa (sag nat lampligt eller olampligt tillfalle som vi inte traffat pa honom...), sa Kristin fick leka lite;) Och Jamie holl pa som vanligt. (For ni som foljt den historien men inte blivit uppdaterade pa sistonde, kan jag nu beratta att nya fakta framkommit som visar pa att grabben ar 18. 18! Det forklarar i och for sig en hel del. Anyway).
Nar vi fatt nog och borjar bege oss hemat blir vi forfoljda av tva brasilianare, som foljer efter oss som svansar och inte riktigt gar att bli av med. For att tackla detta anvander vi den bevingade frasen "We're sisters from Russia" och gar hela resten av vagen hem pratandes med rysk brytning, for att pa ett mycket overtygande sett fa dom att forsta att Ryssland ar dar man vill bo. Det lyckades val sadar, trots att vi har en mycket inspirerande och alldeles egen knarkarryss hemma att fa ideer ifran. Vi far jobba pa det. Vi blev av med brasilianarna, och det var ju det som var syftet.
Underbart, sjukt, stord, galen, urspar utekvall deluxe!
Nej, nu maste jag gora mig i ordning innan Kristin blir galen pa mig. Coogee blev det tydligen. Later bra.
Ursakta det nagot flummiga inlagget, men man maste val fa ha sana ibland ocksa:)
Sushi med wasabi-kick!
Helena
Kom nyss hem fran intervjun hos Childcare Crew. Gick bra tyckte jag, dom var jattetrevliga och snalla. Verkar vara ett bra foretag att jobba at ocksa, Kristin har ju redan varit dar tva veckor. Hon sa i alla fall att hon skulle bara kolla mina referenser (vilken antingen innebar ett mail till dagis i Mockfjard eller ett telefonsamtal till BR i Borlange.. Stackrarna, dom kommer ju inte fatta vad hon ringer och tjolar om.. Messade Karin och forvarnade i alla fall:) ) sa far vi se om jag inte kan fa nagra ungar att ta hand om. For Helena ar ju sa bra med barn... Jaja, det blir nog bra:)
Igar var jag grasanka da Kristin aterigen var och halsade pa sin Lucky Luke. Men jag lyckades fixa dejt hemma hos Emma och Kristina med rea-sushi fran foodcourten (sjukt god, bast hittills!), cookies n cream-glass, vindruvor och hyrfilm. Without a paddle tror jag den hette. Grymt rolig var den i alla fall. Seth Green och han mordaren i Scream 1, som inte ar Skeet Ulrich, var med. Tyvarr kunde vi inte se slutet, for filmen slutade funka. Jaja, far gora det idag da. Sag forresten dromaffaren att jobba i igar! En affar med bara sallskapsspel!! Ahh, extas!! Latt att jag gar och slanger in ett CV dar.
Nej, nu ska jag och Kristin hitta pa nagot roligt, eftersom vi bada ar lediga idag. Far se om vi pallrar oss ivag till Bondi, Hyde Park eller nan annanstans. Ikvall blir det i alla fall kottbullsmacka och vafflor hos kyrkan.
Maste avslutningsvis bara beratta om mandagens urspar pa Scubar. Sa att ni forhoppningsvis forstar mig lite mer varfor jag gar ut sa mycket. Och detta ar da bara en av alla galna kvallar. Underbart!
Efter att ha varmt upp med lite Goon, dvs vitt vin pa bag-in-box (kostar $10, vilket ar 55:- for fyra liter) traskar vi ivag mot Scubar. Mot slutet av Kent street, precis innan vi ska svanga upp pa George street, trillar vi rakt in i Starcraft. Vi lyckas forsta att dom maste syssla med nagon slags vagarbete. Bara det att alla har pa sig vita spacesuits, och diset ligger tungt over vagen. Ensam mitt pa vagen star en man i vit drakt och forsoker fa igang sin flame thrower. Nar vi forskrackta forsoker smyga forbi utan att bli antingen grillade eller flamberade, tittar han upp, vinkar till oss och ler, och fortsatter sedan att spruta eld over gatan. Langre fram kor det tva sma fordon, fram och tillbaka, fram och tillbaka, aningens for snabbt for att vara manskligt, over den uppbrytna asfalten, som om dom vore programmerade eller tagna ur, ja, Starcraft. Knappt.
Efter att ha hamtat oss fran denna bisarra upplevelse tar vi oss i alla fall fram till Scubar. Kon ar, som vanligt pa mandagar, hysteriskt lang. Till var fortret ser vi att det inte ar dom vakter vi kanner bast i dorren, och blir lite osakra pa om dom kommer slappa in oss. Men inte hade vi behovt vara oroliga. Nar vi gar forbi ingangen lite langsamt och bakat mot kon, blir vi genast invinkade och slipper alltsa tva timmar ute i kylan. Dessutom far vi gratis drinkbiljetter. Jag tror dom gillar oss. Val inne ar det urspar som vanligt. Jag tycker egentligen inte om att saga det, men allt annat vore en logn; jag och Kristin ager stallet. Ett tag ar det kul att vara centrum for allas blickar, att det bildas en ring runt en pa dansgolvet; men det kan faktiskt bli ratt jobbigt ocksa. Speciellt om personerna i fraga kommer fran Frankrike. Eller Italien. Eller bara ar allmant slibbiga. Bla. Tur att en av vakterna har en crush pa Kristin, sa han kan slanga ut alla som blir allt for nargangna. Dessutom jobbar han aven pa Cargo, vart nya favoritstalle, vilket forhoppningsvis borde gora att det blir lattare att komma in dar i framtiden:)
Men vi traffa valdigt mycket roligt folk ocksa! Det var Peter fran Sydafrika som ville bjuda oss pa BBQ i Bondi, det var Alex fran Sydney som hade pluggat ett ar i Lund, och som alltid traffar vi saklart pa Stuart fran England, som val ar den enda roliga utkomsten av Tom/Rob-historien. Den vanliga Scubarvakten med glasogon var dar, civil for kvallen. Han hade tva blaogon, stackarn. Liam alias Superman var saklart dar ocksa (sag nat lampligt eller olampligt tillfalle som vi inte traffat pa honom...), sa Kristin fick leka lite;) Och Jamie holl pa som vanligt. (For ni som foljt den historien men inte blivit uppdaterade pa sistonde, kan jag nu beratta att nya fakta framkommit som visar pa att grabben ar 18. 18! Det forklarar i och for sig en hel del. Anyway).
Nar vi fatt nog och borjar bege oss hemat blir vi forfoljda av tva brasilianare, som foljer efter oss som svansar och inte riktigt gar att bli av med. For att tackla detta anvander vi den bevingade frasen "We're sisters from Russia" och gar hela resten av vagen hem pratandes med rysk brytning, for att pa ett mycket overtygande sett fa dom att forsta att Ryssland ar dar man vill bo. Det lyckades val sadar, trots att vi har en mycket inspirerande och alldeles egen knarkarryss hemma att fa ideer ifran. Vi far jobba pa det. Vi blev av med brasilianarna, och det var ju det som var syftet.
Underbart, sjukt, stord, galen, urspar utekvall deluxe!
Nej, nu maste jag gora mig i ordning innan Kristin blir galen pa mig. Coogee blev det tydligen. Later bra.
Ursakta det nagot flummiga inlagget, men man maste val fa ha sana ibland ocksa:)
Sushi med wasabi-kick!
Helena
Album
Okej, glom lanken har nedanfor. Detta ar dom som galler:
Vecka 6
Vecka 7
Vecka 8
Vecka 9
Vecka 10
Vecka 11
Jag skrev jattefina kommentarer till alla bilder i Vecka 6, men sen fick datorn for sig att alla skulle forsvinna. Och jag tanker Inte skriva om dom. I alla fall inte nu.
Nu ska jag duscha. Sen ska vi uuuuuut!!! Urspar Deluxe!
Puss!
Vecka 6
Vecka 7
Vecka 8
Vecka 9
Vecka 10
Vecka 11
Jag skrev jattefina kommentarer till alla bilder i Vecka 6, men sen fick datorn for sig att alla skulle forsvinna. Och jag tanker Inte skriva om dom. I alla fall inte nu.
Nu ska jag duscha. Sen ska vi uuuuuut!!! Urspar Deluxe!
Puss!
Between jobs
Som det sa fint heter. Fran att ha haft tva jobb till att inte ha nagot, bra jobbat Helena. Nej, men fabriksjobbet visste jag ju att det var begransat, och i mandags sa dom till oss att det inte fanns nagot mer for oss att gora. Inga fler skrivare att leka med = inget mer jobb, sa enkelt ar det.
Jobbet pa restaurangen da? I lordags fick jag nog och sa att jag inte tankte komma tillbaka na mer. Varfor da kan man ju fraga sig. Ett: Jag fick $10 i timmen for att jobba fredag- och lordagkvallar, vilket ar ungefar 55:-. Tva: Jag missade allt roligt som mina kompisar hittade pa pa helgkvallarna, som till exempel mysiga middagar, utomhusbior och roliga utekvallar. Tre: Han som var manager pa Dantes var, rent utsagt, ett asshole. Han var den typen av person som trycker ner andra for att framhava sig sjalv. Om nagon, det behovde nodvandigtvis inte vara jag aven om det ofta var det, gjorde nagot fel sa stallde han sig och gormade och skrek om hur daligt det har stallet var, och hur han skamdes for att ha sadan personal, i stallet for att kanske ta personen i fraga at sidan och lite diskret be denne att gora nagot annorlunda.
Det som tillslut fick droppen att rinna over for mig var nar jag i lordags stod och dukade ett bord. Det enda jag hade kvar att gora var att lagga upp dom sista knivarna pa tallriken (som man bar ut besticken till bordet pa), ga tva meter och lagga dom pa bordet, vilket skulle ta ungefar 15 sekunder. Da kommer han och borjar skrika och skalla pa mig, fragar varfor jag ar sa langsam, att det borde ta hogst tva minuter att duka ett bord osv. Jag tittar pa honom och sager "I'm doing my best, alright". Varpa han tittar pa mig med en nedlatande blick och svarar: "Is that your best?! Then forget it, sweetheart", tar besticken och dukar klart bordet sjalv.
Summan av allt detta fick mig att bestamma mig for att det helt enkelt inte var vart det.
Nuda? Ja, isa lange far jag val ringa DVD-fabriken och forsoka fa jobba dar. Det ar ju atminstonde helt okej betalt. Annars borjar faktiskt money become an issue. I alla fall lite grann. Det ar inte sarskilt billigt att bo i Sydney. Nej, usch vad jag kanner att jag later negativ nu. Men jag har en ganska negativ dag. Det blir nog battre imorrn.
En av anledningarna till att jag borjar kanna att jag maste ha mer pengar ar att jag overvager mer och mer att folja med Kristin till Nya Zeeland om nagon manad. Dar kommer det att ga at pengar. Men det skulle helt klart bli ett minne for livet, speciellt att gora det i hop med henne. Sa underbart, hysteriskt kul!! Ahhhh!!:) Sa det kanns faktiskt som att det skulle vara vart det. Sa far jag jobba ihjal mig nar jag kommer tillbaka i stallet. Leva snorsnalt och verkligen kanna pa hur det ar att vara backpacker. Yes!
I kvall maste jag i alla fall pallra mig i vag till Leichardt far att fa min ynka lon for forra helgen fran restaurangen. Det kanns valdigt otackt faktiskt. Det kanns som att dom latt skulle kunna skaka pa huvudet och bara neka mig det, bara for att. Far ta med mig Kristin som forklade. Om hon orkar, hon ar sjuk stackarn.
Nej usch vilka bitterskaggstendenser! Sluta!!
Yeahyeah, bilderna har anlant Mockfjard, Sverige i alla fall och kommer laggas upp sa snart min kara far far tid. Sen ska jag fixa lite snitsiga texter till dom, sa ni vet vad det ar ni tittar pa.
Australienalbumet
Ikvall, efter den fruktade missionen att reclaim my minuscule salary, har vi i alla fall blivit bjudna over till Emma och Kristina pa appelkaka. Efter det blir det forhoppningsvis en ol i en av Sydneys mysigaste stadsdelar, The Rocks, som for ovrigt ocksa ar den aldsta. Det, om nagot, borde val kunna gora mig lite muntrare.
Nej, nu ska jag ga och ta tag i mitt liv. Eventuellt genom att ga ut i skolen och ata glass.
Laters!
Jobbet pa restaurangen da? I lordags fick jag nog och sa att jag inte tankte komma tillbaka na mer. Varfor da kan man ju fraga sig. Ett: Jag fick $10 i timmen for att jobba fredag- och lordagkvallar, vilket ar ungefar 55:-. Tva: Jag missade allt roligt som mina kompisar hittade pa pa helgkvallarna, som till exempel mysiga middagar, utomhusbior och roliga utekvallar. Tre: Han som var manager pa Dantes var, rent utsagt, ett asshole. Han var den typen av person som trycker ner andra for att framhava sig sjalv. Om nagon, det behovde nodvandigtvis inte vara jag aven om det ofta var det, gjorde nagot fel sa stallde han sig och gormade och skrek om hur daligt det har stallet var, och hur han skamdes for att ha sadan personal, i stallet for att kanske ta personen i fraga at sidan och lite diskret be denne att gora nagot annorlunda.
Det som tillslut fick droppen att rinna over for mig var nar jag i lordags stod och dukade ett bord. Det enda jag hade kvar att gora var att lagga upp dom sista knivarna pa tallriken (som man bar ut besticken till bordet pa), ga tva meter och lagga dom pa bordet, vilket skulle ta ungefar 15 sekunder. Da kommer han och borjar skrika och skalla pa mig, fragar varfor jag ar sa langsam, att det borde ta hogst tva minuter att duka ett bord osv. Jag tittar pa honom och sager "I'm doing my best, alright". Varpa han tittar pa mig med en nedlatande blick och svarar: "Is that your best?! Then forget it, sweetheart", tar besticken och dukar klart bordet sjalv.
Summan av allt detta fick mig att bestamma mig for att det helt enkelt inte var vart det.
Nuda? Ja, isa lange far jag val ringa DVD-fabriken och forsoka fa jobba dar. Det ar ju atminstonde helt okej betalt. Annars borjar faktiskt money become an issue. I alla fall lite grann. Det ar inte sarskilt billigt att bo i Sydney. Nej, usch vad jag kanner att jag later negativ nu. Men jag har en ganska negativ dag. Det blir nog battre imorrn.
En av anledningarna till att jag borjar kanna att jag maste ha mer pengar ar att jag overvager mer och mer att folja med Kristin till Nya Zeeland om nagon manad. Dar kommer det att ga at pengar. Men det skulle helt klart bli ett minne for livet, speciellt att gora det i hop med henne. Sa underbart, hysteriskt kul!! Ahhhh!!:) Sa det kanns faktiskt som att det skulle vara vart det. Sa far jag jobba ihjal mig nar jag kommer tillbaka i stallet. Leva snorsnalt och verkligen kanna pa hur det ar att vara backpacker. Yes!
I kvall maste jag i alla fall pallra mig i vag till Leichardt far att fa min ynka lon for forra helgen fran restaurangen. Det kanns valdigt otackt faktiskt. Det kanns som att dom latt skulle kunna skaka pa huvudet och bara neka mig det, bara for att. Far ta med mig Kristin som forklade. Om hon orkar, hon ar sjuk stackarn.
Nej usch vilka bitterskaggstendenser! Sluta!!
Yeahyeah, bilderna har anlant Mockfjard, Sverige i alla fall och kommer laggas upp sa snart min kara far far tid. Sen ska jag fixa lite snitsiga texter till dom, sa ni vet vad det ar ni tittar pa.
Australienalbumet
Ikvall, efter den fruktade missionen att reclaim my minuscule salary, har vi i alla fall blivit bjudna over till Emma och Kristina pa appelkaka. Efter det blir det forhoppningsvis en ol i en av Sydneys mysigaste stadsdelar, The Rocks, som for ovrigt ocksa ar den aldsta. Det, om nagot, borde val kunna gora mig lite muntrare.
Nej, nu ska jag ga och ta tag i mitt liv. Eventuellt genom att ga ut i skolen och ata glass.
Laters!
Battre sent an aldrig
Okej. Jag vet att jag borde halshuggas, kolhalas, arkebuseras och brannas pa bal for att jag varit sa seg pa att uppdatera min blogg, men har har ni det i alla fall. Till mitt forsvar vill jag bara saga att jag for det mesta fyller dagarna ganska bra med diverse annat, och att internetcafeer med bra uppkoppling sa man kan ladda upp bilder inte finns pa alltfor manga stallen. Jag har nu suttit pa Global Gossip pa George st., alldeles bredvid Scubar i ungefar en timme. Det ar vad det tog att fa upp dom bilder jag ville ha med i det har inlagget. Jaja.
Jag lever. Jag har det bra. Jag mar bra. Forutom att jag hostar fortfarande. Det har dock blivit mycket battre efter den femdagars antibiotikakur jag gatt pa, efter att ha varit pa ett otroligt smidigt lakarbesok. Jag knallar upp pa Sydney Medical Centre och fragar om jag kan fa traffa en doktor. Hon tar mitt namn, tittar pa mitt Medicarekort och ber mig sitta ner, utan att ens fraga om varfor jag vill traffa en doktor. 10 sekundersenare far jag traffa en snall och vanlig lakare, som undersoker mig, ger mig antibiotika och ett nummer till en kinesisk krutgumma som "might be able to help you with some herbs or something if this shouldn't work". En liten inflikining bor aven goras att jag vantade ett halvar pa att fa komma till vardcentralen i Djuras med min hosta forra aret. Screw them.
Detta var aven helt gratis. Det var dock inte tandlakarbesoket jag var tvungen att gora efter att ha bitit sonder en tand. Men det ar tur att man har snalla foraldrar, som tycer synd om en stackars fattig backpacker som jag. Tack.
Sa, vad pysslar jag med om dagarna da? Nu, och forhoppningsvis nagra veckor till, jobbar jag pa en lagerlokal och byter delar pa Lexmark-skrivare. Dom forsta tva dagarna agnades at att byta kablar, skruva i skruvar och koppla sladdar. Nu har vi overgatt till att packa skrivare i nya kartonger. Mitt jobb bestar i att lagga i tva sladdar, en broschyr och skicka vidare till nasta. Later trakigt och enformigt kanske, och det ar det val ocksa. En aning. Det var roligare att skruva. Men jag har irlandaren Richie som underhaller mig, leker ordlekar och 20 fragor med mig, forsoker lara sig svenska och bara ar en allmant bra buddy. Sant gillar vi. Jag trivs valdigt bra pa det stallet. Stamningen ar lagomt laidback, och det ar inte alltfor mycket stress. Nagot det var pa DVD-fabriken, dar jag i och for sig bara jobbat en dag, men som i princip enbart bestod av vietnameser som skrek "work faster!!". Hursomhelst, koper ni nangang en Lexmarkskrivare i Australien kan ni vara ganska sakra pa att jag har varit och pillat pa den nagonstans. Bara sa att ni vet.
Fredag- och lordagkvallar jobbar jag aven pa en restaurang vid namn Dantes. Hur fick da Helena, som knappt kan bara sin egen fikabricka utan att sulla, detta jobb kan man da fraga sig? Jo. Under en mycket trevlig utevall med vara fransman Thomas och Salim traffar Helena pa Alan fran Indien, som berattar att han jobbar pa restaurang. Nagot dragen och glad i hagen fragar Helena om han inte kan fixa ett jobb till henne ocksa. Och det ar precis vad han gor ocksa. Dessutom bjuder han ut henne pa tvaratters middag och rodvin nar hon ringer for att beratta hur det har gatt pa try outen. Han ar harlig Alan.
Tillaggas ska kanske att Helena ocksa har fragat sig sjalv hur hon kunde fa detta jobb, grundat pa hur dalig hon vet med sig att hon ar pa att bara all slags foda. Och inte har det varit nan dans pa rosor. Forsta kvallen var en standig kamp mot tararna, som kom fram nagra ganger ocksa. Dantes ar en valdigt fin restaurang, sa det finns inte mycket plats for misstag. Men tack vare uppmuntrande ord, peptalk, hjalp, tips och leenden, framfor allt fran en herre vid namn Lincoln, gick Helena den andra kvallen till jobbet med en positiv installning och en beslutsamhet att le hela kvallen. Och allt gick sa mycket battre. Jag hade till och med riktigt roligt. Visst ar jag nervos infor fredagen, men lite tycker jag om att utsatta mig for den pressen. Jag vill hardas lite. Lara mig nya saker. Fa erfarenheter. For jag kanner att jag vaxer sa himla mycket.
Tillaggas ska kanse att jag itne fick nagot jobb pa chokladaffaren. Men hon som intervjuade var en sur tant som laste fragor innantill fran ett papper. Sa jag vet inte om jag hade velat jobba dar i alla fall.Sa det sa.
Vad mer har hant da? Jo, Helena har fyllt ar! :) Detta inleddes med en frukost pa sangen som min alldeles egna sotnos Kristin fixat, for att fortsatta med en hysteriskt rolig, underbar och harlig picknick i Hyde Park, bestaende av jordgubbar och champagne.
Fodelsedagsganget, bestaende av:
Uppe fran vanster: Alexander, Recy, Kevin fran Belgien, Kristina, Emma, Kristin och Thomas
Nere fran vanster: Kelly fran USA, Rebecka och Li.
Min franska roommate Thomas kom till parken med blommor och fick mig att smalta totalt.
(Jag vet att bilden ar sned, men jag orkar inte hitta pa ett snabbt och enkelt satt att fixa det pa nu, sa ni far sta ut).
Eftersom att 3 mars inte bara var min fodelsedag utan aven Mardi Gras och varldens storsta gayparad, var kvallens utgang ganska given. Jag firade med att ha pa mig min relativt nyinkopta klanning a la Marylin Monroe och ett par vingar som var en fodelsedagspresent fran Emma och Kristina.
Har kommer en bild pa mig och min roommate/alskling/hon-jag-gor-allt-med-exakt-likadant-hela-tiden/foodcourt companion/underbara van/krogragg aka Kristin.
Det ar ratt kul att tva manniskor som bestammer sig for att bo tillsammans efter fem minuter pa krogen kan vara sa lika. Och da snackar vi glassmak, forkarlek till diverse goda saker (da speciellt thai-mat och choklad), flummighet, humor inklusive ironi, diverse uttryck och mycket annat. Basta teamet ever!
Okej, handen pa hjartat, det festas en hel del. Det gas val ut ungefar... Varje dag. Men vet ni, det ar sa himla, underbart, fantastiskt, otroligt kul!! Man traffar sa mycket roligt folk! Om man bortser fran konstiga sma identiska engelsman, killar som grabbar tag i aset och far sig en ordentlig kaftsmall av Helena (har hant exakt tva ganger) och knarkarryssar. Men vi har sa kul! Jag alskar Sydney:)
Som en liten parentes vill jag bara beratta for allmanheten av vi numera vidgat vara vyer och faktiskt gar till andra stallen an Scubar och Sidebar. Vi tyckte det var dags. Om vi sager sahar, forra mandagen gick jag och Kristin rakt forbi hela mandagskon pa Scubar (som precis som vanligt pa en mandag ar ungefar 25 meter lang), for att jag kanner vakten. Yepyep.
Pa allman begaran kommer aven nagra bilder pa lagenheten. Fast forst en pa varan andra franska roommate; varldens snallaste, sotaste, roligaste och harligaste Salim.
Och nej, dom ska inte gifta sig. Skulle val snarare kalla det dar sysonkarlek. Dom tar hand om Kristin och mig, vara fransman.
Okej, hall till godo! Forst en lank med bild over foajen.
Vart sovrum
Kristins sang uppe och min sang nere
Utsikt over Darling Harbur fran balkongen i vart sovrum
Badrummet
Koket
Vardagsrummet
Utsikt fran den andra balkongen utanfor vardagsrummet.
Tro mig, jag trivs!
Forra onsdagen gicks det till Svenska Kyrkans cafe och ats kanelbulle och vafflor med gradde och bunkrades upp med Geisha och Djungelvral. Ni stackars inskrankta hemmavarande svenskar skulle inte forsta hur detta smakade for en Helena som befinner sig pa andra sidan jordklotet ens om jag forsokte forklara, sa jag tror jag later bli. Men om vi sager sahar, nar jag skrivit klart det har inlagget ska jag traffa Kristin, Emma och Kristina och bege mig till 96 Goulburn st an en gang...
Alla mina kort som jag tagit har lamnats in pa Woolworths for framkallning, ska hamtas pa vagen hem och skickas hem till Hedvagen for upplaggning pa lanken jag gav er i ett tidigare inlagg, senast imorrn. Sa om nagon vecka mina vanner, far ni tillgang till den ocensurerade sanningen om min resa so far. Nedrakningen har borjat. Yes.
Nej, nu far det faktiskt racka. Och ja, jag sa uppdatera lite oftare i fortsattningen. Fast da far ni lova att kommentera lite battre :P
Puss och kram!
Helena
Jag lever. Jag har det bra. Jag mar bra. Forutom att jag hostar fortfarande. Det har dock blivit mycket battre efter den femdagars antibiotikakur jag gatt pa, efter att ha varit pa ett otroligt smidigt lakarbesok. Jag knallar upp pa Sydney Medical Centre och fragar om jag kan fa traffa en doktor. Hon tar mitt namn, tittar pa mitt Medicarekort och ber mig sitta ner, utan att ens fraga om varfor jag vill traffa en doktor. 10 sekundersenare far jag traffa en snall och vanlig lakare, som undersoker mig, ger mig antibiotika och ett nummer till en kinesisk krutgumma som "might be able to help you with some herbs or something if this shouldn't work". En liten inflikining bor aven goras att jag vantade ett halvar pa att fa komma till vardcentralen i Djuras med min hosta forra aret. Screw them.
Detta var aven helt gratis. Det var dock inte tandlakarbesoket jag var tvungen att gora efter att ha bitit sonder en tand. Men det ar tur att man har snalla foraldrar, som tycer synd om en stackars fattig backpacker som jag. Tack.
Sa, vad pysslar jag med om dagarna da? Nu, och forhoppningsvis nagra veckor till, jobbar jag pa en lagerlokal och byter delar pa Lexmark-skrivare. Dom forsta tva dagarna agnades at att byta kablar, skruva i skruvar och koppla sladdar. Nu har vi overgatt till att packa skrivare i nya kartonger. Mitt jobb bestar i att lagga i tva sladdar, en broschyr och skicka vidare till nasta. Later trakigt och enformigt kanske, och det ar det val ocksa. En aning. Det var roligare att skruva. Men jag har irlandaren Richie som underhaller mig, leker ordlekar och 20 fragor med mig, forsoker lara sig svenska och bara ar en allmant bra buddy. Sant gillar vi. Jag trivs valdigt bra pa det stallet. Stamningen ar lagomt laidback, och det ar inte alltfor mycket stress. Nagot det var pa DVD-fabriken, dar jag i och for sig bara jobbat en dag, men som i princip enbart bestod av vietnameser som skrek "work faster!!". Hursomhelst, koper ni nangang en Lexmarkskrivare i Australien kan ni vara ganska sakra pa att jag har varit och pillat pa den nagonstans. Bara sa att ni vet.
Fredag- och lordagkvallar jobbar jag aven pa en restaurang vid namn Dantes. Hur fick da Helena, som knappt kan bara sin egen fikabricka utan att sulla, detta jobb kan man da fraga sig? Jo. Under en mycket trevlig utevall med vara fransman Thomas och Salim traffar Helena pa Alan fran Indien, som berattar att han jobbar pa restaurang. Nagot dragen och glad i hagen fragar Helena om han inte kan fixa ett jobb till henne ocksa. Och det ar precis vad han gor ocksa. Dessutom bjuder han ut henne pa tvaratters middag och rodvin nar hon ringer for att beratta hur det har gatt pa try outen. Han ar harlig Alan.
Tillaggas ska kanske att Helena ocksa har fragat sig sjalv hur hon kunde fa detta jobb, grundat pa hur dalig hon vet med sig att hon ar pa att bara all slags foda. Och inte har det varit nan dans pa rosor. Forsta kvallen var en standig kamp mot tararna, som kom fram nagra ganger ocksa. Dantes ar en valdigt fin restaurang, sa det finns inte mycket plats for misstag. Men tack vare uppmuntrande ord, peptalk, hjalp, tips och leenden, framfor allt fran en herre vid namn Lincoln, gick Helena den andra kvallen till jobbet med en positiv installning och en beslutsamhet att le hela kvallen. Och allt gick sa mycket battre. Jag hade till och med riktigt roligt. Visst ar jag nervos infor fredagen, men lite tycker jag om att utsatta mig for den pressen. Jag vill hardas lite. Lara mig nya saker. Fa erfarenheter. For jag kanner att jag vaxer sa himla mycket.
Tillaggas ska kanse att jag itne fick nagot jobb pa chokladaffaren. Men hon som intervjuade var en sur tant som laste fragor innantill fran ett papper. Sa jag vet inte om jag hade velat jobba dar i alla fall.Sa det sa.
Vad mer har hant da? Jo, Helena har fyllt ar! :) Detta inleddes med en frukost pa sangen som min alldeles egna sotnos Kristin fixat, for att fortsatta med en hysteriskt rolig, underbar och harlig picknick i Hyde Park, bestaende av jordgubbar och champagne.
Fodelsedagsganget, bestaende av:
Uppe fran vanster: Alexander, Recy, Kevin fran Belgien, Kristina, Emma, Kristin och Thomas
Nere fran vanster: Kelly fran USA, Rebecka och Li.
Min franska roommate Thomas kom till parken med blommor och fick mig att smalta totalt.
(Jag vet att bilden ar sned, men jag orkar inte hitta pa ett snabbt och enkelt satt att fixa det pa nu, sa ni far sta ut).
Eftersom att 3 mars inte bara var min fodelsedag utan aven Mardi Gras och varldens storsta gayparad, var kvallens utgang ganska given. Jag firade med att ha pa mig min relativt nyinkopta klanning a la Marylin Monroe och ett par vingar som var en fodelsedagspresent fran Emma och Kristina.
Har kommer en bild pa mig och min roommate/alskling/hon-jag-gor-allt-med-exakt-likadant-hela-tiden/foodcourt companion/underbara van/krogragg aka Kristin.
Det ar ratt kul att tva manniskor som bestammer sig for att bo tillsammans efter fem minuter pa krogen kan vara sa lika. Och da snackar vi glassmak, forkarlek till diverse goda saker (da speciellt thai-mat och choklad), flummighet, humor inklusive ironi, diverse uttryck och mycket annat. Basta teamet ever!
Okej, handen pa hjartat, det festas en hel del. Det gas val ut ungefar... Varje dag. Men vet ni, det ar sa himla, underbart, fantastiskt, otroligt kul!! Man traffar sa mycket roligt folk! Om man bortser fran konstiga sma identiska engelsman, killar som grabbar tag i aset och far sig en ordentlig kaftsmall av Helena (har hant exakt tva ganger) och knarkarryssar. Men vi har sa kul! Jag alskar Sydney:)
Som en liten parentes vill jag bara beratta for allmanheten av vi numera vidgat vara vyer och faktiskt gar till andra stallen an Scubar och Sidebar. Vi tyckte det var dags. Om vi sager sahar, forra mandagen gick jag och Kristin rakt forbi hela mandagskon pa Scubar (som precis som vanligt pa en mandag ar ungefar 25 meter lang), for att jag kanner vakten. Yepyep.
Pa allman begaran kommer aven nagra bilder pa lagenheten. Fast forst en pa varan andra franska roommate; varldens snallaste, sotaste, roligaste och harligaste Salim.
Och nej, dom ska inte gifta sig. Skulle val snarare kalla det dar sysonkarlek. Dom tar hand om Kristin och mig, vara fransman.
Okej, hall till godo! Forst en lank med bild over foajen.
Vart sovrum
Kristins sang uppe och min sang nere
Utsikt over Darling Harbur fran balkongen i vart sovrum
Badrummet
Koket
Vardagsrummet
Utsikt fran den andra balkongen utanfor vardagsrummet.
Tro mig, jag trivs!
Forra onsdagen gicks det till Svenska Kyrkans cafe och ats kanelbulle och vafflor med gradde och bunkrades upp med Geisha och Djungelvral. Ni stackars inskrankta hemmavarande svenskar skulle inte forsta hur detta smakade for en Helena som befinner sig pa andra sidan jordklotet ens om jag forsokte forklara, sa jag tror jag later bli. Men om vi sager sahar, nar jag skrivit klart det har inlagget ska jag traffa Kristin, Emma och Kristina och bege mig till 96 Goulburn st an en gang...
Alla mina kort som jag tagit har lamnats in pa Woolworths for framkallning, ska hamtas pa vagen hem och skickas hem till Hedvagen for upplaggning pa lanken jag gav er i ett tidigare inlagg, senast imorrn. Sa om nagon vecka mina vanner, far ni tillgang till den ocensurerade sanningen om min resa so far. Nedrakningen har borjat. Yes.
Nej, nu far det faktiskt racka. Och ja, jag sa uppdatera lite oftare i fortsattningen. Fast da far ni lova att kommentera lite battre :P
Puss och kram!
Helena