Melbourne
Men innan jag berattar vad jag har pysslat med dom senaste tva veckorna tankte jag lagga upp lite bilder fran Ayr, ett stalle som jag alltid kommer sakna. Det var forsta stallet i Australien dar jag verkligen kande mig hemma. Jag hade ett liv, en vardag, ett rum som jag delade med min superharliga roommate Jenny i amerikansk collegemovie-stil; jag hade sa otroligt manga bra vanner som jag varje dag flummade med, drack med, spelade biljard med, laste Dr Jekyll and Mr Hyde med, snodde mat av, kastade paprikor pa, at ikapp av Homebrands Chocolate Chip cookies med, garvade at Nugget pa hogtalarsystemet (This is Nugget!!) och upplevde mer eller mindre dramatiska incidenter med, sasom att ga vilse i skogen, upptacka att hela beer garden ar full med pulver fran en brandslackare, antasta Julias inflatable sex doll, eller att oppna dorren nar det knackar for att sedan fa en dod orm kastad pa sig. (Och nej... Terapin tackte inte riktigt det. Resultatet blev lyckligtvis inte varre an tva skrubbsar efter mattan, som det dock tog tre veckor att laka).
Men i alla fall. Se och njut.
Utanfor the Shadehouse, dar vi tjejer spenderade mandagar, onsdagar och fredagar at att plocka gurkor. Det ni ser har ar dock mini-eggplantor, som jag och Will plockade den har dagen.
Inne i Shadehouset. Dom hoga upplindade plantorna ni ser till vanster och langt bort till hoger ar dom libanesiska gurkorna som vi plockade.
Helena plockar gurkor. Och lyssnar pa musik, vilket hon egentligen inte alls far.
Efter fem veckors plockning kan man dock bli lite trott pa dom...
Sista veckan firade jag och Jenny med en afterwork beer varje dag. Vilken avnjots direkt efter att vi traditionsfast sjungit Celebration med Kool and the Gang en sisadar 17.01, for att fira att dagen var slut.
The NQF&V crew. Basta teamet och basta farmen. Yes! Dock inte basta transporten. Bussen startade bara nar den hade lust, och den roda bilen saknade en framruta. Men man kan val inte fa allt antar jag.
Jag och min roommate Jenny, hetast i stan.
En helt vanlig lordagkvall i Ayr. Fast bara ungefar halften av folket. Och handen pa hjartat, det skulle lika garna kunnat vara vilken dag som helst. Sa har var det for det mesta.
Ja, det har var vad jag lamnade. Men visst, jag kande mig faktiskt ratt klar med Ayr. Langtade efter storstadslivet en smula. Och var hamnar Helena? I Melbourne, kanske ni gissar. Men nu var det ju inte riktigt sa.
Efter att ha blivit upphamtad av varldens snallaste Rory pa Tullamarine flygplats i Melbourne (aven om han sa att han bara gjorde det for att han ville titta pa flygplanen) och blivit visad ett smakprov av dom coolaste barerna, mysigaste cafeerna och besokt IKEA for att bunkra upp med lite svenska delikatesser bestaende av Singoalla, Marabou, saltlakrits och nyponsoppa, foljde Helena med sin australiensiska van till Warrnambool, ungefar tre timmar vasterut. Warrnambool ar ungefar lika stort som Falun och har val ungefar lika mycket att erbjuda. Sa dom senaste tva veckorna har Helena mestadels spenderat pa Rorys rum, tittandes pa Family Guy, spelandes X-box eller sovandes. Vilket var ratt gott med tanke pa att jag inte gjort det pa sisadar ett halvar.
Helgerna har dock spenderats i Melbourne. Tva Aussie rules matcher har det hunnits med, varav Collingwood vann bada. Utan att ha fatt sa mycket annat att valja pa ar hon redan inbiten supporter; skriker hogljutt BALL!!! tillsammans med dom andra 50 000 askadarna, och sjunger glatt teamsangen nar dom vunnit.
All dressed up and ready to go!
AFL - Footy pa Melbourne Cricket Ground.
Det har dessutom hunnits med att besoka ytterligare ett antal av Melbourns grymma barer, ha langa natter fyllda med TP-fragor, sova i en hall, dricka bakis-smoothie fran the Markets och ga pa 9-arskalas.
I fredags var vi ut i Warrnabool med Rorys housemates och tva couchsurfers fran Osterrike. Grym kvall!
Rory, a.k.a Harry Potter, Superman, lovely locks, puppy eyes, the sweetest och the giraffe maker.
Nu ar jag ensam i Melbourne. Mitt hostel ar varldens mysigaste, fast det ar knappt nat folk dar. Pa vaggen i mitt rum hanger tva affischer fran Dalarna. Ha. Jag kanner mig som hemma.
Imorrn ska jag pa jobbintervju hos Select Education. Hoppas pa att fa jobba med Childcare har ocksa. Har namligen kommit pa att det maste snudd pa vara det ultimata jobbet. Just eftersom det ar sa flexibelt, och jag kan ta dagar ledigt i princip nar jag vill.
Nej, nu ska jag forsoka hitta tillbaka till mitt hostel. Med mitt lokalsinne lar jag val hamna i Alice Springs.
Puss, hej!
Lost
Sondagen som borjade som en helt underbar sondag fick ett nagot mer aventyrligt slut. Helena och ungefar 15 andra begav sig till en nationalpark inte alltfor langt fran Ayr, for att ha det allmant gott. Stallet var helt fantastiskt. Helena blev lyrisk over att fa ga i lite skog igen (vilket hon kanske inte var lika lyrisk over langre fram mot kvallen...), klattra pa stenar, hoppa ner i floder och framfor allt over den naturliga vattenrutschbana i form av en lang, slat, sluttande klippa med porlande vatten nerfor, som det stojades flitigt med hela dagen. Grym dag!
Sen.... Sa skulle vi ju ga tillbaka ocksa.
Helena gar tillsammans med irlandarna Mark och Barry, Julia fran England och James fran Skotland pa motsatt sida floden, i fohallande till var vagen upp till stigen gick, men vi trodde att vi skulle se den. Nar vi inser att vi maste gatt forbi korsar vi floden och gar upp i ett forsok att stota pa stigen nanstans i alla fall. Men, icke. Vi borjar ropa till vara vanner, och dom ropar tillbaka, sa vi foljer deras roster. Det ar dock inte sa latt som det later, att hora var ljud kommer ifran i skogen, sa efter ett tag hor vi dom inte langre. Da hor vi en bil, som vi foljer ljudet av, tills vi inser att det ar ett flygplan. James for syn pa manniskor langre fram och glatt tar vi oss dit for att inse att det var trad.
Sen ar vi vilse.
Eftersom det borjar bli morkt inser vi att vi inte kommer hinna ga tillbaka till dit vi sist visste var vi var, dessutom ar vi inte heller sakra pa att vi faktiskt vet vilket hall det ar. Sa vi gar tillbaka till floden och fortsatter folja den, at fel hall, i hopp om att den ska leda ut nanstans. Eftersom utflykten kom lite snabbt pa har Helena bara flip flops pa sig, vilka ar helt omojliga att bushwalka i. Tanken att det kanske inte ar varldens smartaste ide att kuta omkring barfota bland stenar och gras i en skog i Australien crossed my mind ett par ganger, men jag hade inte sa mycket annat val, och knatade pa istallet.
Floden ledde dock inte ut nagonstans, och det blev morkt. Och dom fem forlorade sjalarna har inte sa mycket annat val an att sla sig ner pa en stock mitt ute i skogen, kura ihop sig nara varann for att inte frysa, skrika Heeeey och Ooooiiiii lite da och da, och vanta pa battre tider. Eller snarare tills nagon skulle komma och hitta oss.
Iford en fortfarande blot bikini, korta shorts och ett linne blev det en aningens kallt sadar i den australienska natten. Aven om vi hade som tur att det inte var kallare en 16C (det hade varit 6-7C veckan innan) och dessutom fullmane sa att det inte var becksvart, sa hade vi varken mobil eller tandare, vilket kandes aningens surt. En ol hade vi, som vi delade pa dar pa stocken, mitt ute i den svarta australiensiska skogen, medan vi funderade pa hur lange det skulle droja innan dom borjade leta, och om hurvida det faktiskt kanske skule kunna stryka omkring ormar och andra trevligheter dar nattetid.
Men ibland har man fruktansvard otrolig tur.
Efter ungefar tva timmar pa stocken, ett antal mer eller mindre roliga historier senare och en hel del huttrande hor vi nagon som ropar tillbaka. Och overlyckliga inser vi efter kanske ytterligare femton minuter, att tva ficklampor narmar sig. Nagra man som ar ute pa pighunt hade hort vara rop, och efter nagra telefonsamtal insett att det faktiskt var folk som var vilse. Raddarna i noden skjutsar tillbaks oss till vara vanner, och slutligen kom vi anda tillbaks till Ayr den kvallen.
Men. Hade inte dom mannen varit ute dar och hort oss ropa, hade vi fatt spendera natten dar ute, garanterat. Vi hade namligen gatt at helt fel hall, och var helt at helvete - eller i alla fall nanstans dar dom definitivt inte hade letat. Dessutom hade vi fatt lov att betala alla eventuella kostnader for skallgangskedjor, helikoptrar och dylikt, vilket inte hade varit sa uppskattat for en fattig backpacker.
Jag sov valdigt gott i min sang den natten och konstigt nog kandes inte ograset sa jobbigt att rensa eller gurkorna sa trakiga att plocka nasta dag.
Vad har Helena da lart sig av detta? Nasta gang du gar vilse, ta med dig skor. Mina fotter var ganska forstorda med diverse cuts and bruises...
Dessutom har Alexander lovat att kopa en kompass at mig:)
I forrgar hade vi mud war pa jobbet, ha. Klockers!
Solvarm hud, lort overallt, men anda ett leende pa lapparna.
Helena