Helena

Efter så många våfflor att magen står i fyra hörn är det nu dags för lite far- och dotter quality time. Och eftersom att vi båda är barnsligt förtjusta i allt som har att göra med action, hjältar, äventyr, legender och gåtor som ska lösas; vad passar då bättre än detta... ?

Idag har jag varit ledig, och för en gångs skull haft huset för mig själv. Det händer mycket sällan. Jag vet att jag klagar rätt ofta över hur isolerad, rastlös och socialt handikappad jag känner mig. Men att vara helt själv; att bara ha sig själv som sällskap och kanske en och en annan katt, det kan jag tycka om ibland. Jag tänker så bra då. Får så många bra idéer, infall och planer. Och det, det tycker jag om.

Så, dagen har mestadels spenderats läsandes. Det jobbigaste med att läsa en sjukt bra bok; en bok som är så bra att hela omgivningen försvinner när man läser och det tar en några minuter att fatta vart man befinner sig när man slutat läsa, det jobbigaste är att den måste ta slut. Men som tur är har jag ganska precis 680 sidor kvar av den sista boken, så några dagar till klarar jag mig i alla fall.

En promenad runt industrin hann jag med också, och det är så himla vackert ute nu. Klarblå himmel, sol och gnistrande snö. Och kall frisk luft, som även den hjälper dig att tänka, fundera och grubbla. Think, contemplate and ponder.

Nu kommer pappa hem snart, och vi ska äta våfflor. Mmm.. Våffelsmeten är färdigvispad och står i kylen. Ja, jag klarade faktiskt att vispa ihop pulvret med rätt mängd vatten och olja alldeles själv. Hör och häpna. Men det är nog ungefär dit också som min kulinariska kapacitet sträcker sig.

Anna sätter sig på planet ikväll, och åker till staden där mitt undermedvetna som inte riktigt fattat ännu vad som faktiskt hände den 6 juni förra året befinner sig - Melbourne. Klart jag är avundsjuk. Men mest är jag glad för att hon åker dit, att hon gjort ett sånt utomordentligt bra val av stad. Det borde fler göra. Och kanske vore det nåt ändå. Att byta stad menar jag. Lite lustigt vore det ju faktiskt. Fast inte bara lustigt. Lockande också. Som sagt, tankeverksamheten har varit på topp idag...

Nu är pappa hemma. Och jag ska grädda våfflor. Det ska jag väl ändå klara av. Hoppas jag...

Välkommen till SJ Kundservice. Förväntad kötid är... mer än 20 minuter. Din plats i kön är... 39.

Kuljul. Fick spontant för mig att åka till Göteborg nästa helg, eftersom jag är ledig i fyra dagar. Och SJ har ju nån kampanj nu att man får åka för 25 kronor. Bara att det inte funkar att boka på hemsidan fast det står att det ska finnas. Kuljul. Igen.

Nåja, ett gott skratt får jag mig i alla fall, för SJ har dom löjligaste, fånigaste reklamsnuttarna inlagda lite då och då under väntan.

Hallelujahmusik i bakgrunden. En otroligt feminin röst säger:

 - Hej, det här är Peter Jöback. Nu kommen min show till din stad. Boka biljetter genom SJ.








Ännu någon minuts frekvent tutande i luren.







Spännande musik i bakgrunden. En hollywoodfilmtrailer röst säger;

- Nu kan du köpa biljetter till Melodifestivalen tjugohundranio. Biljetter till alla föreställningar inklusive genrepen kan du köpa hos SJ.

* Ord med fet text uttalas extra dramatiskt.




Egentligen är det här helt omöjligt att återge. Ni borde ringa själva och lyssna. Helt klart värt den säkert hutlösa minutavgiften, för att få sig ett gott skratt.


Nyår blev i alla fall roligt och innehöll bland annat fondue på både kött och choklad, väldans massa Guitar Hero och Singstar, rännande ute i natten och införtag av alldeles för dyr champagne som inte var särskilt god, norsk karaoke, en hel del låtsasbråk med uppvisning av diverse kung fu-moves av varierande kvalitet, nerhalkning och näradödenupplevelse i en slänt full av taggbuskar, och mycket mer. Se och njut.

Kvällens asgarv uppenbarade sig för ungefär tio minuter sen, när jag var nästan hemma efter att ha kört från jobbet. Utanför pizzerian ungefär trehundra meter från vårt hus står det parkerat - håll i er nu - två skotrar!

Hädanefter kommer jag aldrig nånsin mer försöka dementera, ifågasätta eller käfta mot era kommentarer om bönder, Norrland, vischan, landet, mitt-ute-i-ingenstans osv. Jag har överbevisat mig själv.

Trolig konversation cirka tio minuter innan jag passerade (bör läsas på grovt dalmål, gärna mockjärdsmål eller flomål om man kan):

Dalmas 1: Ah meh du, fan. Tron't du att ja äh lit' hungri häll?
Dalmas 2: Ah meh nu när du sig så, tron't du att ja äh dä ja mä då!
Dalmas 1: Ah mä hä äh du siddu.
Dalmas 2: Ah meh du, då ta vi fan skooten ne på byn åh köp pizza.
Dalmas 1: Ah meh fan så bra idéer du köm mä.
Dalmas 2: Ah med då dra vi då! Ja ska då kö i 140 genöm byn ja.
Dalmas 1: Ah då ska ja kö i 170 minst!
Dalmas 2: Men du förra vicku, då körd ja i 190 på älva...

osv...