Helena

Kvällens asgarv uppenbarade sig för ungefär tio minuter sen, när jag var nästan hemma efter att ha kört från jobbet. Utanför pizzerian ungefär trehundra meter från vårt hus står det parkerat - håll i er nu - två skotrar!

Hädanefter kommer jag aldrig nånsin mer försöka dementera, ifågasätta eller käfta mot era kommentarer om bönder, Norrland, vischan, landet, mitt-ute-i-ingenstans osv. Jag har överbevisat mig själv.

Trolig konversation cirka tio minuter innan jag passerade (bör läsas på grovt dalmål, gärna mockjärdsmål eller flomål om man kan):

Dalmas 1: Ah meh du, fan. Tron't du att ja äh lit' hungri häll?
Dalmas 2: Ah meh nu när du sig så, tron't du att ja äh dä ja mä då!
Dalmas 1: Ah mä hä äh du siddu.
Dalmas 2: Ah meh du, då ta vi fan skooten ne på byn åh köp pizza.
Dalmas 1: Ah meh fan så bra idéer du köm mä.
Dalmas 2: Ah med då dra vi då! Ja ska då kö i 140 genöm byn ja.
Dalmas 1: Ah då ska ja kö i 170 minst!
Dalmas 2: Men du förra vicku, då körd ja i 190 på älva...

osv...