Lundanatt
En underbar kväll i sann Lundaanda. Uppvärmning med Guitar Hero och öl av diverse karaktär. När fler folk anslutit blev det i stället berättande av fyllehistorier och gamla minnen (såsom permobilkörningar, uthopp från fönster avlämpningar på elskåp och ingång på uteställen utan leg); det ena värre än det andra.
Sen begav vi oss ut i natten på jakt efter mat, och jag drog igång en saklekarjakt på samma gång. Någon spunk hittade jag inte, men dock mycket annat roligt. En halv skateboard, en kaffekopp från en fin servis, en oidentifierbar del från en mekanisk makapär, en kontorsstol som det gick att snurra på, och min favorit; en sopvagn som jag och Felix ägnade tio minuter till att köra omkring varandra på. En vanlig kväll i Lund med andra ord.
Idag ska det först inhandlas ingredienser, sedan lagas fondue i Felix föräldrars hus. Lägg till en och annan öl till det, och det blir nog en riktigt bra nyårsfest. Vi siktar på det.
Nej, frukost!
Sen begav vi oss ut i natten på jakt efter mat, och jag drog igång en saklekarjakt på samma gång. Någon spunk hittade jag inte, men dock mycket annat roligt. En halv skateboard, en kaffekopp från en fin servis, en oidentifierbar del från en mekanisk makapär, en kontorsstol som det gick att snurra på, och min favorit; en sopvagn som jag och Felix ägnade tio minuter till att köra omkring varandra på. En vanlig kväll i Lund med andra ord.
Idag ska det först inhandlas ingredienser, sedan lagas fondue i Felix föräldrars hus. Lägg till en och annan öl till det, och det blir nog en riktigt bra nyårsfest. Vi siktar på det.
Nej, frukost!
Lycka
Förstår ni min lycka när jag går på systemet i Lund och får se att dom har VB?! Nyår är räddat, inget annat spelar nån roll, det kan inte bli annat än bra! Woohoo!
Nu spelas det Guitar Hero här och dricks öl. Jag umgås med vänner och har det väldigt bra. Lycka.
Nu spelas det Guitar Hero här och dricks öl. Jag umgås med vänner och har det väldigt bra. Lycka.
Julklapp in action
Förrutom en miljon dvd-filmer fick pappa detta av mig i julklapp. Ett pussel. Som ser ut som ett färgburksspill. Med enbart röda bitar. Jag kanske har en liten sadistisk sida ändå..
Men jag tycker det går rätt bra för honom ändå. Trots lite mutter och antydan till mumlade svordomar.
Nu är väskan packad för Lund och den innehåller så mycket som två champagneflaskor. Ska det va så ska det va! Det är ju inte varje dag man firar nyår i Lund. Den ena flaskan fick jag för att vi sålde champagne ytterligare två dagar nu innan jul. Den andra fick jag till studenten och har alltså legat orörd i tre och ett halvt år. Helt ärligt trodde jag att jag druckit upp den, tills mamma berättade att den faktiskt låg nere i källaren oöppnad. Bara att tacka och ta emot.
Flaskan i fråga fick jag av Danny i studentpresent. Han följde mest med Elin som tittade förbi min studentskiva, och kände väl att han borde ha med sig något. Tydligen hade hans mamma tagit flaskan ur ett skåp och sagt att han kunde ge den till mig. Undrar om dom visste att den kostar närmare 500 spänn..?! Här snackar vi äkta champagne; Moët & Chandon Brut Impérial. Jajemänsan! Bara att tacka och ta emot, återigen.
Nej, några låtar på Guitar Hero ska klaras (jag är ingen nörd jag lovar, harkel) och sen ska det läsas bok. Och sen ska jag försöka tvinga mig själv att sova, eftersom jag ska upp okristligt tidigt imorgon. Det brukar ju gå jättebra det där, sova på beställning menar jag.
Nej, till verket!
Men jag tycker det går rätt bra för honom ändå. Trots lite mutter och antydan till mumlade svordomar.
Nu är väskan packad för Lund och den innehåller så mycket som två champagneflaskor. Ska det va så ska det va! Det är ju inte varje dag man firar nyår i Lund. Den ena flaskan fick jag för att vi sålde champagne ytterligare två dagar nu innan jul. Den andra fick jag till studenten och har alltså legat orörd i tre och ett halvt år. Helt ärligt trodde jag att jag druckit upp den, tills mamma berättade att den faktiskt låg nere i källaren oöppnad. Bara att tacka och ta emot.
Flaskan i fråga fick jag av Danny i studentpresent. Han följde mest med Elin som tittade förbi min studentskiva, och kände väl att han borde ha med sig något. Tydligen hade hans mamma tagit flaskan ur ett skåp och sagt att han kunde ge den till mig. Undrar om dom visste att den kostar närmare 500 spänn..?! Här snackar vi äkta champagne; Moët & Chandon Brut Impérial. Jajemänsan! Bara att tacka och ta emot, återigen.
Nej, några låtar på Guitar Hero ska klaras (jag är ingen nörd jag lovar, harkel) och sen ska det läsas bok. Och sen ska jag försöka tvinga mig själv att sova, eftersom jag ska upp okristligt tidigt imorgon. Det brukar ju gå jättebra det där, sova på beställning menar jag.
Nej, till verket!
Söndagkväll
Ja, det blev ju utgång igår i alla fall. Men alltså, nää. Det är inte speciellt kul att gå ut i Borlänge, det är bara så. Tur att jag hade roligt folk med mig i alla fall. Och det är alltid lika kul att träffa gamla vänner som man inte sett på väldigt länge.
Idag har jag legat i Rebeccas soffa och varit småbakis ett bra tag, medan jag tittade på nån mysko Robinsonliknande dokusåpa med massa nya zeeländare som var strandsatta på en öde ö. Men dom fick vad jag förstod varken mat eller vatten. Hardcore med andra ord. När jag halvslumrat mig igenom några avsnitt av Family Guy (vilket förövrigt är något av det bästa som nånsin gjorts) och vaknar upp och inser att jag numera tittar på en dubbad Harry Potter-film, tycker jag att det är nog och sätter mig i bilen och kör hem. Efter en pizza, några liter julmust och några timmars sömn till blev det människa av mig också.
Kvällen spenderades med att titta på Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull med far min. Och att dricka ännu mer julmust. Jag skulle kunna dricka julmust varenda dag i resten av mitt liv utan att tröttna. Inga problem.
Har just avslutat ett timslångt telefonsamtal med Kristin. Det är så skönt att prata med sina vänner, få lite energi och boost för själen.
Nu laddar jag även för fyra dagar i Lund. Ser verkligen fram emot det. Ska bli skönt att komma iväg. Och jag känner att jag verkligen behöver sätta mig på tåget hem på fredag med ett leende på läpparna och se tillbaka på fyra helgalna dagar med underbara människor. För det är så det brukar bli. Och jag känner att jag verkligen behöver den kicken just nu. Woohoo!
Nej men om man skulle avsluta sin kväll på vanligt sätt; med lite Guitar Hero och läsa bok? Bra plan. Varför ändra på ett vinnande koncept.
Jobb imorrn, men jag ska nog överleva det med.
Going wild, going outta' control
Going fast, past the border
Going wild, going over the wall
Going out, out of order
Idag har jag legat i Rebeccas soffa och varit småbakis ett bra tag, medan jag tittade på nån mysko Robinsonliknande dokusåpa med massa nya zeeländare som var strandsatta på en öde ö. Men dom fick vad jag förstod varken mat eller vatten. Hardcore med andra ord. När jag halvslumrat mig igenom några avsnitt av Family Guy (vilket förövrigt är något av det bästa som nånsin gjorts) och vaknar upp och inser att jag numera tittar på en dubbad Harry Potter-film, tycker jag att det är nog och sätter mig i bilen och kör hem. Efter en pizza, några liter julmust och några timmars sömn till blev det människa av mig också.
Kvällen spenderades med att titta på Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull med far min. Och att dricka ännu mer julmust. Jag skulle kunna dricka julmust varenda dag i resten av mitt liv utan att tröttna. Inga problem.
Har just avslutat ett timslångt telefonsamtal med Kristin. Det är så skönt att prata med sina vänner, få lite energi och boost för själen.
Nu laddar jag även för fyra dagar i Lund. Ser verkligen fram emot det. Ska bli skönt att komma iväg. Och jag känner att jag verkligen behöver sätta mig på tåget hem på fredag med ett leende på läpparna och se tillbaka på fyra helgalna dagar med underbara människor. För det är så det brukar bli. Och jag känner att jag verkligen behöver den kicken just nu. Woohoo!
Nej men om man skulle avsluta sin kväll på vanligt sätt; med lite Guitar Hero och läsa bok? Bra plan. Varför ändra på ett vinnande koncept.
Jobb imorrn, men jag ska nog överleva det med.
Going wild, going outta' control
Going fast, past the border
Going wild, going over the wall
Going out, out of order
Rock you like a Hurricane
Dagens Ilandsproblem är att jag inte klarar av gitarrsolot på Rock you like a Hurricane, på Guitar Hero. När jag försökt tillräckligt många gånger för att tappa tålamodet (närmare två) och åtskilligt många gånger upprepat mantrat fanfitta fittafittafanfitta fittafanfitta fittafittafan gav jag upp och hamnade här i stället och lyssnar nu på The Killers nya skiva, som för övrigt är sjukt bra. Julmumma dricker jag också, och det är ju sjukt gott så det passar ju bra.
Julafton blev otroligt mysig. Många fina paket öppnades och klockrenaste kommentaren var när Viggo fem år säger; "Det var så roligt att träffa tomten! Vilken tur att han kom!!"
Idag har jag jobbat och provat sjuttifemmiljoner leksaker som inte ville fungera. Sen har vi haft en andra julafton (ungefär som second breakfast, fast utan bacon och ägg) här hemma, och öppnat våra paket. Också väldigt mysigt. Och jag fick min Sydneytavla som jag önskat mig. Den är så vacker. Den ska jag ligga och drömma mig bort under tills jag kommer dit igen.
Jag vill gå ut imorrn. Återigen, jag är socialt understimulerad. Eller understimulerad är bara förnamnet. Fast folk här är så sega, så det finns väl inte en chans i världen antar jag. Det är tråkigt. Jag saknar, återigen, hostellivet. Där man kunde fråga vem som helst; -"Wanna go for a b.." -"Yeah, sure, let's go!!"
Ljuset i tunneln just nu är nyår som kommer spenderas i Lund. Det ska bli otroligt roligt. Och efter det så.. Ja.. Josefins 25-fest kanske, fast det är inte förrän slutet på januari. Hur jag ska överleva tills dess? Ja, den som det visste.
Om jag hade pengar. Då skulle jag följa med till Australien, Nya Zeeland och allt, tvivla inte på det. Men ja. Något måste jag ju göra snart, annars vet jag inte vad som händer. Orka vänta! Vinna på triss, låter som en säker plan.
Nej, men om man skulle försöka sig på den där jävla låten igen då kanske. Sen så skiter jag i allt och lägger mig och läser i stället.
Giv mig styrka!
Halleluja.
Julafton blev otroligt mysig. Många fina paket öppnades och klockrenaste kommentaren var när Viggo fem år säger; "Det var så roligt att träffa tomten! Vilken tur att han kom!!"
Idag har jag jobbat och provat sjuttifemmiljoner leksaker som inte ville fungera. Sen har vi haft en andra julafton (ungefär som second breakfast, fast utan bacon och ägg) här hemma, och öppnat våra paket. Också väldigt mysigt. Och jag fick min Sydneytavla som jag önskat mig. Den är så vacker. Den ska jag ligga och drömma mig bort under tills jag kommer dit igen.
Jag vill gå ut imorrn. Återigen, jag är socialt understimulerad. Eller understimulerad är bara förnamnet. Fast folk här är så sega, så det finns väl inte en chans i världen antar jag. Det är tråkigt. Jag saknar, återigen, hostellivet. Där man kunde fråga vem som helst; -"Wanna go for a b.." -"Yeah, sure, let's go!!"
Ljuset i tunneln just nu är nyår som kommer spenderas i Lund. Det ska bli otroligt roligt. Och efter det så.. Ja.. Josefins 25-fest kanske, fast det är inte förrän slutet på januari. Hur jag ska överleva tills dess? Ja, den som det visste.
Om jag hade pengar. Då skulle jag följa med till Australien, Nya Zeeland och allt, tvivla inte på det. Men ja. Något måste jag ju göra snart, annars vet jag inte vad som händer. Orka vänta! Vinna på triss, låter som en säker plan.
Nej, men om man skulle försöka sig på den där jävla låten igen då kanske. Sen så skiter jag i allt och lägger mig och läser i stället.
Giv mig styrka!
Halleluja.
Champagne!
Haha, dom hade sänkt gränsen utan att vi märkt det. Så vi sålde minsann champagne igår, och med råge dessutom! Woohoo! Fan va bra vi är! :)
Idag var jag seg som en deg på jobbet. Men nu är det bara en dag kvar. Och med lite julmust på lunchen ska det nog gå det med. Jag älskar julmust. Mmm.
Det är så kul att jag har så mycket att skriva om känner jag. Det måste ju också betyda att det inte händer så mycket i mitt liv vilket, tragiskt nog, är helt sant. Men lite dötid har väl ingen dött av... Eller nåt. Äh, snart så!
Frågan är ju bara då vad jag ska göra. Ta fallskärmscertifikat i Borlänge? Åka till Nice och plugga franska? Flytta till London och jobba? Eller skita i allt och åka tillbaks till Australien och plugga? Det är bra att jag har så lätt för att bestämma mig. Men återigen, jag är lite trött på att göra saker ensam. Jag har gjort det, är färdig med det. Så, är det någon som är på? Någon som vill ut på äventyr med mig? I want you.
Nej, någon timmes deg ska man väl hinna med innan jag däckar totalt. Lite Guitar Hero? Film? Läsa bok? Ja, det blir säkert bra. Ska gå och fixa i ordning lite te först bara. Eller lite varm choklad kanske. Mums. Är det nåt jag är bra på, så är det att göra varm choklad. Bara så att ni vet.
Skål!!
Idag var jag seg som en deg på jobbet. Men nu är det bara en dag kvar. Och med lite julmust på lunchen ska det nog gå det med. Jag älskar julmust. Mmm.
Det är så kul att jag har så mycket att skriva om känner jag. Det måste ju också betyda att det inte händer så mycket i mitt liv vilket, tragiskt nog, är helt sant. Men lite dötid har väl ingen dött av... Eller nåt. Äh, snart så!
Frågan är ju bara då vad jag ska göra. Ta fallskärmscertifikat i Borlänge? Åka till Nice och plugga franska? Flytta till London och jobba? Eller skita i allt och åka tillbaks till Australien och plugga? Det är bra att jag har så lätt för att bestämma mig. Men återigen, jag är lite trött på att göra saker ensam. Jag har gjort det, är färdig med det. Så, är det någon som är på? Någon som vill ut på äventyr med mig? I want you.
Nej, någon timmes deg ska man väl hinna med innan jag däckar totalt. Lite Guitar Hero? Film? Läsa bok? Ja, det blir säkert bra. Ska gå och fixa i ordning lite te först bara. Eller lite varm choklad kanske. Mums. Är det nåt jag är bra på, så är det att göra varm choklad. Bara så att ni vet.
Skål!!
Nya tag
6000:- från champagne igår. Attans. Ny dag, nya tag dock. Vi har ju tre dagar till på oss.
Var helt död när jag kom hem från jobbet igår. Det tar på krafterna, även fast det är roligt. Mest blir man så himla slut i huvudet av alla tusen frågor man får när man går genom butiken. Och ibland, ibland kan man bli aningens irriterad också. Som när en kund frågar om något som man vet står allra högst upp, långt åt helvete på en hylla. Och man glatt svarar att det inte är några problem och börjar hämta storamegabautajätteenorma stegen som säkert är fyra meter hög. Och sedan vinglande balanserar den ändå rätt så tunga tingesten och försöker krångla fram den genom det extremt trånga lagret. För att sedan fälla ut den så att den blir ännu större, i ett utrymme som redan är överfullt av kartonger, mest innehållande bondgårdar av trä.
Allt detta ser kunden, hon står precis utanför dörren. Men när jag äntligen krånglat mig upp, lirkat ut den jättestora, tunga kartongen (som naturligtvis har en annan stor och tung kartong uppe på sig), fått ner den på golvet, öppnat den och med ett triumferande leende ska gå ut och ge kunden hennes efterlängtade vara - har hon gått. Helt sonika lämnat butiken, utan att säga ett knyst. Fel att kanske påpeka det lite tidigare, eller kanske säga något överhuvudtaget? Folk.
Ni som känner mig vet ju att jag inte är speciellt tjejig av mig. Baggy jeans och converse är det som oftast gäller och det som helst dricks är öl. Till exempel. Men igår kväll, igår kväll tittade jag och mamma på Love Actually. Och det är nästan lite pinsamt att erkänna det, men åh vad bra den är! Världens gulligaste romantiska komedi. Så visst kan jag jag med. Vara tjejig alltså. Fast berätta det inte för nån.
Även om jag längtar och ser väldigt mycket fram mot jul och nyår kan jag inte hjälpa att bli aningens nervös för när allt är över. För då vet jag att den kommer börja smyga sig på igen. Rastlösheten.
Så länge håller jag till godo med, låter mig inspireras och njuter till fullo av Nils och Martins bloggar. Grymt bra skrivna bloggar om äventyr, bedrifter och extasbringande ögonblick under deras resa i Asien. Dessutom lägger dom upp helt underbara videoklipp som får mig att garva och gråta (för att jag själv inte är där och gör samma sak) om vartannat. Så alla ni som är som jag, rastlösa själar med smak för äventyr och ett beroende av adrenalin, läs och njut.
Frukost nu, jobba sen. One down, two to go.
Snöboll!
Var helt död när jag kom hem från jobbet igår. Det tar på krafterna, även fast det är roligt. Mest blir man så himla slut i huvudet av alla tusen frågor man får när man går genom butiken. Och ibland, ibland kan man bli aningens irriterad också. Som när en kund frågar om något som man vet står allra högst upp, långt åt helvete på en hylla. Och man glatt svarar att det inte är några problem och börjar hämta storamegabautajätteenorma stegen som säkert är fyra meter hög. Och sedan vinglande balanserar den ändå rätt så tunga tingesten och försöker krångla fram den genom det extremt trånga lagret. För att sedan fälla ut den så att den blir ännu större, i ett utrymme som redan är överfullt av kartonger, mest innehållande bondgårdar av trä.
Allt detta ser kunden, hon står precis utanför dörren. Men när jag äntligen krånglat mig upp, lirkat ut den jättestora, tunga kartongen (som naturligtvis har en annan stor och tung kartong uppe på sig), fått ner den på golvet, öppnat den och med ett triumferande leende ska gå ut och ge kunden hennes efterlängtade vara - har hon gått. Helt sonika lämnat butiken, utan att säga ett knyst. Fel att kanske påpeka det lite tidigare, eller kanske säga något överhuvudtaget? Folk.
Ni som känner mig vet ju att jag inte är speciellt tjejig av mig. Baggy jeans och converse är det som oftast gäller och det som helst dricks är öl. Till exempel. Men igår kväll, igår kväll tittade jag och mamma på Love Actually. Och det är nästan lite pinsamt att erkänna det, men åh vad bra den är! Världens gulligaste romantiska komedi. Så visst kan jag jag med. Vara tjejig alltså. Fast berätta det inte för nån.
Även om jag längtar och ser väldigt mycket fram mot jul och nyår kan jag inte hjälpa att bli aningens nervös för när allt är över. För då vet jag att den kommer börja smyga sig på igen. Rastlösheten.
Så länge håller jag till godo med, låter mig inspireras och njuter till fullo av Nils och Martins bloggar. Grymt bra skrivna bloggar om äventyr, bedrifter och extasbringande ögonblick under deras resa i Asien. Dessutom lägger dom upp helt underbara videoklipp som får mig att garva och gråta (för att jag själv inte är där och gör samma sak) om vartannat. Så alla ni som är som jag, rastlösa själar med smak för äventyr och ett beroende av adrenalin, läs och njut.
Frukost nu, jobba sen. One down, two to go.
Snöboll!
Flingor av snö
Det är härligt att gå upp en lördagmorgon (okej, allt har hittills låtit väldigt fel), om man när man tittar ut genom fönstret ser små små snöflingor som virvlar ner mot marken som hunnit bli bar. Kanske finns det hopp ändå, för jag tror det är rätt kallt ute. Jag fattar inte hur alla dom där pyttesmå, minimala iskristallerna kan bli ett tjockt täcke av vitt fluff. Men bara på den halvtimme jag varit uppe har det blivit nästan heltäckande vitt på marken.
Nu ska jag äta frukost, sen bege mig till jobbet. Kommer bli fullt upp idag, men det är roligt. Och idag ska vi ge allt för att nå champagnegränsen! Inte så mycket annat spelar nån roll, så länge vi får våra efterlängtade skumpaflaskor, haha.
Hej.
Nu ska jag äta frukost, sen bege mig till jobbet. Kommer bli fullt upp idag, men det är roligt. Och idag ska vi ge allt för att nå champagnegränsen! Inte så mycket annat spelar nån roll, så länge vi får våra efterlängtade skumpaflaskor, haha.
Hej.
Familjestund
Tre vuxna människor som kryper/hukar/ålar/krälar på golvet och under en lång stund ägnar sig åt att kasta en pingisboll till en katt, som tagit plats under en fåtölj och med fenomenal målvaktsperfektion vaktar sitt område och ger snygga passningar tillbaka. Många skratt, vilda spattryck runt om i vardagsrummet och en stund fylld av glädje. Kärlek.
Julpyssel
Igår kväll slogs det in 31 julklappar och rimmades på 27. Dom fyra resterande ska ges till Viggo 5 år, och jag kände att papperet nog inte får sitta kvar tillräckligt länge för att något rim ska hinna läsas.
Men nu är jag i alla fall klar med julstöket. Tre hektiska jobbdagar återstår innan jag sätter mig på tåget till Sundsvall för att fira en otroligt mysig jul med min underbara släkt. Längtar väldigt mycket.
Det är grymt kul på jobbet nu i alla fall! Full rulle och butiken full av mer eller mindre galna kunder som ska köpa leksaker till sina barn. Det är ju såhär det ska vara, även om det ändå hade kunnat få vara lite mer folk faktiskt. Här om dagen fick jag hjälpa ett äldre australienskt par att hitta rätt leksaker till sina barnbarn. Världens gulligaste och snällaste människor! Det gjorde mig så himla glad, gjorde hela min dag! Ibland blir jag så trött på oartiga svenskar som bara är sura och griniga.
Och jag, jag har faktiskt blivit lite mer harmonisk, i alla fall för tillfället. Nu ska jag njuta av julen. Sen ha ett grymt nyår, förhoppningsvis i Lund. Det hade varit helt fantastiskt roligt. Sen får vi se vad som händer sen. Men det verkar ju som att Sofie inte är helt omöjlig att få med att dansa på borden på Waynes i Nice, eller?
Lunch på kompis med mamma och pappa idag. Mysigt. Åt som vanligt världens godaste kycklingsallad där. Mmm...
Fredagskvällen blir som sagt lugn, eftersom det kommer bli mycket på jobbet imorrn. Men efter några glas rött kommer jag förhoppningsvis sova gott. Men först lite Guitar Hero kanske..? Ja, vi säger väl det.
Glöggdoft och pepparkakor.
Som en dröm
Vad man inte vill är att vakna på morgonen och ens mamma kommer in och berättar för en att ens pappa har åkt in på sjukhus under natten. Vad man däremot vill är att veta att han mår bra och kommer hem om en liten stund.
Samma sak nu som under italienresan i höstas som fick ett lite tumultartat slut. Inget akut allvarligt som tur är, men ändå. Jag bara hoppas att dom rättat till det ordentligt nu, så han får hålla sig frisk sen!
Och jag, jag känner mig malplacerad igen. Jag hör inte hemma här. Jag vill ut på äventyr; expeditioner och eskapader. Då är jag i mitt rätta element. Då mår jag bra. Då är jag lycklig.
Så länge jobbar jag, för att förhoppningsvis tjäna ihop lite pengar. Det är tur att jag trivs så bra på jobbet som jag gör, för det gör jag verkligen. Det är nästan värst dagar som denna, då jag är ledig. När närmsta kompisen bor tre mil bort, och dom flesta av mina vänner dessutom jobbar eller pluggar blir det svårt att få ihop nåt. Jag blir rastlös, klättrar på väggarna och grubblar. Drömmer mig bort för ett tag.
Men oj vad jag inte klarar av att vara socialt understimulerad! Jag behöver folk omkring mig, många helst! Gud vad jag saknar att bo på hostel, hade man tråkigt kunde man alltid gå ner till the common room och bara umgås. Spela kort, snacka skit, eller spontant dra ut nån och dricka öl. Nästan allra mest saknar jag tiden i Ayr, då vi alla var som en stor familj. Underbart.
Men oftast är jag glad! När jag umgås med mina vänner och har kul är det inga problem alls. Det är bara i stunder som den här; när jag är ensam och uttråkad, som jag blir trött på allt. Förhoppningsvis blir det bättre i januari när vi börjar gå på vanligt schema igen, och jag är ledig mer än en dag i streck. Då blir det ett himla fläng till Sveriges alla hörn igen. För att göra det som jag tycker om bäst, nämligen umgås med dom jag älskar.
Nu ska jag gå och hjälpa mamma att laga falukorv och stuvade makaroner till sjuklingen. För har man åkt ambulans in till Falun klockan tre på natten får man faktiskt sin favoritmat när man kommer hem.
Lovelove.
Samma sak nu som under italienresan i höstas som fick ett lite tumultartat slut. Inget akut allvarligt som tur är, men ändå. Jag bara hoppas att dom rättat till det ordentligt nu, så han får hålla sig frisk sen!
Och jag, jag känner mig malplacerad igen. Jag hör inte hemma här. Jag vill ut på äventyr; expeditioner och eskapader. Då är jag i mitt rätta element. Då mår jag bra. Då är jag lycklig.
Så länge jobbar jag, för att förhoppningsvis tjäna ihop lite pengar. Det är tur att jag trivs så bra på jobbet som jag gör, för det gör jag verkligen. Det är nästan värst dagar som denna, då jag är ledig. När närmsta kompisen bor tre mil bort, och dom flesta av mina vänner dessutom jobbar eller pluggar blir det svårt att få ihop nåt. Jag blir rastlös, klättrar på väggarna och grubblar. Drömmer mig bort för ett tag.
Men oj vad jag inte klarar av att vara socialt understimulerad! Jag behöver folk omkring mig, många helst! Gud vad jag saknar att bo på hostel, hade man tråkigt kunde man alltid gå ner till the common room och bara umgås. Spela kort, snacka skit, eller spontant dra ut nån och dricka öl. Nästan allra mest saknar jag tiden i Ayr, då vi alla var som en stor familj. Underbart.
Men oftast är jag glad! När jag umgås med mina vänner och har kul är det inga problem alls. Det är bara i stunder som den här; när jag är ensam och uttråkad, som jag blir trött på allt. Förhoppningsvis blir det bättre i januari när vi börjar gå på vanligt schema igen, och jag är ledig mer än en dag i streck. Då blir det ett himla fläng till Sveriges alla hörn igen. För att göra det som jag tycker om bäst, nämligen umgås med dom jag älskar.
Nu ska jag gå och hjälpa mamma att laga falukorv och stuvade makaroner till sjuklingen. För har man åkt ambulans in till Falun klockan tre på natten får man faktiskt sin favoritmat när man kommer hem.
Lovelove.
Kinderägg
Ännu en jobbdag avslutad. Vilken i och för sig fortlöpte allt annat än smärtfritt.
Jag är så fruktansvärt klantig. Förra veckan när jag stod allra högst upp på vår gigantiska trappstege ute på lagret, för att ta ner en låda med prinsessklänningar lyckas jag stjälpa ner minst tre andra stora kartonger. En av dessa flyger rakt in i det hängande lysrör som finns precis i min huvudhöjd, varpå detta först svingas ut, bort från mig, för att sedan vända och pendla tillbaka mot en intet ont anande Helena som står och gräver i en kartong. Tjooong! Rätt i bakhuvudet. Aj.
Idag skulle jag ta ner en biltransport från översta hyllan, som dock fortfarande var inom räckhåll. Ståendes på tå och sträckandes allt vad jag orkar får jag tag i kartongen och sliter, lirkar och drar, eftersom den sitter fast. När den börjar lossna känner jag dock hur den puttar mot något annat som ligger där, så fint placerat på avloppsrören rakt ovanför mig.
Min arbetskollega ropar ett varnande ord, men det hjälps inte, för pang, boom, krash så får jag ett keyboardstativ i huvudet. Världen snurrar och jag känner mig lite som Kalle Anka som står inne i en kyrkklocka som någon slagit på med en slägga. Och resultatet blir en bula i storlek av ett Kinderägg.
Det är ju helt klart ett högriskjobb jag har... Eller så är det bara jag som är efterbliven. Kan mycket väl vara så.
Jag är så fruktansvärt klantig. Förra veckan när jag stod allra högst upp på vår gigantiska trappstege ute på lagret, för att ta ner en låda med prinsessklänningar lyckas jag stjälpa ner minst tre andra stora kartonger. En av dessa flyger rakt in i det hängande lysrör som finns precis i min huvudhöjd, varpå detta först svingas ut, bort från mig, för att sedan vända och pendla tillbaka mot en intet ont anande Helena som står och gräver i en kartong. Tjooong! Rätt i bakhuvudet. Aj.
Idag skulle jag ta ner en biltransport från översta hyllan, som dock fortfarande var inom räckhåll. Ståendes på tå och sträckandes allt vad jag orkar får jag tag i kartongen och sliter, lirkar och drar, eftersom den sitter fast. När den börjar lossna känner jag dock hur den puttar mot något annat som ligger där, så fint placerat på avloppsrören rakt ovanför mig.
Min arbetskollega ropar ett varnande ord, men det hjälps inte, för pang, boom, krash så får jag ett keyboardstativ i huvudet. Världen snurrar och jag känner mig lite som Kalle Anka som står inne i en kyrkklocka som någon slagit på med en slägga. Och resultatet blir en bula i storlek av ett Kinderägg.
Det är ju helt klart ett högriskjobb jag har... Eller så är det bara jag som är efterbliven. Kan mycket väl vara så.
Ännu ett citat
Hett om öronen
På svindyr restaurang, Tivoli, Köpenhamn
(Helena skyfflar in en stor tugga av en vit riven grönsak i munnen)
Helena (hostandes): Varning! Det är riven pepparrot det där...
Kajsa: Jaa... Det brukar ju liksom vara det till wienersnitzel. Vad trodde du det var då?
Helena (gråtandes): Vet inte.. Jag trodde ju det skulle va som morot ungefär. Jag tog ju allt i en enda tugga!
Kajsa: Oj... Här, ta lite vatten!
(Som visade sig kosta 50:- extra...)
På svindyr restaurang, Tivoli, Köpenhamn
(Helena skyfflar in en stor tugga av en vit riven grönsak i munnen)
Helena (hostandes): Varning! Det är riven pepparrot det där...
Kajsa: Jaa... Det brukar ju liksom vara det till wienersnitzel. Vad trodde du det var då?
Helena (gråtandes): Vet inte.. Jag trodde ju det skulle va som morot ungefär. Jag tog ju allt i en enda tugga!
Kajsa: Oj... Här, ta lite vatten!
(Som visade sig kosta 50:- extra...)