Action
Idag har jag varit ledig, och för en gångs skull haft huset för mig själv. Det händer mycket sällan. Jag vet att jag klagar rätt ofta över hur isolerad, rastlös och socialt handikappad jag känner mig. Men att vara helt själv; att bara ha sig själv som sällskap och kanske en och en annan katt, det kan jag tycka om ibland. Jag tänker så bra då. Får så många bra idéer, infall och planer. Och det, det tycker jag om.
Så, dagen har mestadels spenderats läsandes. Det jobbigaste med att läsa en sjukt bra bok; en bok som är så bra att hela omgivningen försvinner när man läser och det tar en några minuter att fatta vart man befinner sig när man slutat läsa, det jobbigaste är att den måste ta slut. Men som tur är har jag ganska precis 680 sidor kvar av den sista boken, så några dagar till klarar jag mig i alla fall.
En promenad runt industrin hann jag med också, och det är så himla vackert ute nu. Klarblå himmel, sol och gnistrande snö. Och kall frisk luft, som även den hjälper dig att tänka, fundera och grubbla. Think, contemplate and ponder.
Nu kommer pappa hem snart, och vi ska äta våfflor. Mmm.. Våffelsmeten är färdigvispad och står i kylen. Ja, jag klarade faktiskt att vispa ihop pulvret med rätt mängd vatten och olja alldeles själv. Hör och häpna. Men det är nog ungefär dit också som min kulinariska kapacitet sträcker sig.
Anna sätter sig på planet ikväll, och åker till staden där mitt undermedvetna som inte riktigt fattat ännu vad som faktiskt hände den 6 juni förra året befinner sig - Melbourne. Klart jag är avundsjuk. Men mest är jag glad för att hon åker dit, att hon gjort ett sånt utomordentligt bra val av stad. Det borde fler göra. Och kanske vore det nåt ändå. Att byta stad menar jag. Lite lustigt vore det ju faktiskt. Fast inte bara lustigt. Lockande också. Som sagt, tankeverksamheten har varit på topp idag...
Nu är pappa hemma. Och jag ska grädda våfflor. Det ska jag väl ändå klara av. Hoppas jag...
Så, dagen har mestadels spenderats läsandes. Det jobbigaste med att läsa en sjukt bra bok; en bok som är så bra att hela omgivningen försvinner när man läser och det tar en några minuter att fatta vart man befinner sig när man slutat läsa, det jobbigaste är att den måste ta slut. Men som tur är har jag ganska precis 680 sidor kvar av den sista boken, så några dagar till klarar jag mig i alla fall.
En promenad runt industrin hann jag med också, och det är så himla vackert ute nu. Klarblå himmel, sol och gnistrande snö. Och kall frisk luft, som även den hjälper dig att tänka, fundera och grubbla. Think, contemplate and ponder.
Nu kommer pappa hem snart, och vi ska äta våfflor. Mmm.. Våffelsmeten är färdigvispad och står i kylen. Ja, jag klarade faktiskt att vispa ihop pulvret med rätt mängd vatten och olja alldeles själv. Hör och häpna. Men det är nog ungefär dit också som min kulinariska kapacitet sträcker sig.
Anna sätter sig på planet ikväll, och åker till staden där mitt undermedvetna som inte riktigt fattat ännu vad som faktiskt hände den 6 juni förra året befinner sig - Melbourne. Klart jag är avundsjuk. Men mest är jag glad för att hon åker dit, att hon gjort ett sånt utomordentligt bra val av stad. Det borde fler göra. Och kanske vore det nåt ändå. Att byta stad menar jag. Lite lustigt vore det ju faktiskt. Fast inte bara lustigt. Lockande också. Som sagt, tankeverksamheten har varit på topp idag...
Nu är pappa hemma. Och jag ska grädda våfflor. Det ska jag väl ändå klara av. Hoppas jag...
Kommentarer
Trackback