Helena

Jag börjar sent på fredagar. Så hela morgonen har jag legat i sängen och lyssnat på regnet som smattrar mot fönsterrutan. Det är mysigt.

Dags att gå upp och äta frukost, och sen bege mig in till skolan för min sista lektion den här terminen. Sen ska jag gå och få mina flygbiljetter utskrivna. 17 december kommer jag hem. Och jag ser fram emot det.

Och vet ni? Trots att jag känner mig rätt malplacerad för tillfället, trots att jag har sjukt mycket skolarbete att göra dom närmsta två veckorna innan jag haft min sista tenta, trots att jag inte har några pengar och kan göra något roligt på den tid jag faktiskt är ledig, trots att immigration är dumma i huvudet och inte låter mig jobba mer än 20 timmar i veckan även när jag slutat skolan, trots att det regnar ute och jag har hål i mina skor - så är jag glad ändå.

Varför skulle jag inte vara det? Alla dom här sakerna jag just räknat upp, dom betyder ingenting egentligen. Om jag istället skulle räkna upp alla saker jag har att vara glad för, då skulle listan bli dubbelt så lång. Även om jag glömt hälften.

Det gör mig så ledsen att folk glömmer att se allt det som faktiskt är bra, och istället fokuserar på det som är dåligt. Att vara negativ skadar bara en själv. Och jag vet att det är svårt. Klart som fan att det är svårt.

Men kan inte alla bara försöka vara glada i stället? Det blir så mycket lättare då.

Nu ska jag gå och äta några ost- och skinkmackor och dricka en kopp kaffe i soffan. En av många vardagliga småting som gör mig glad.

Kram på er!

Jag har väldigt mycket jag skulle vilja skriva om. Men jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

Dessutom är det två veckor kvar i skolan, och jag har väldigt mycket att göra. Men noll motivation. Typiskt dålig kombo.

Förra veckan satt jag och stirrade x antal timmar in i datorskärmen utan att göra mycket vettigt alls. Nu börjar jag få lite mer press på mig dock, så jag hoppas att allt flyter på av ren självbevarelsedrift.

Jag kör mantrat för mig själv. Två veckor. Två veckor.

Och vet ni? Jag stannar inte här till nästa termin. Jag har kommit underfund med att jag inte trivs här. Jag älskar att resa, upptäcka och äventyra i Australien. Men att vara student och leva vardagsliv funkar inte. Det är alldeles för ytligt. Ingen substans, inget djup. Och sånt blir jag tokig på väldigt snabbt. Så jag kommer hem, troligtvis till jul, och flyttar till Lund i stället.

För där har dom ju så jävla mycket substans menar jag..! :P

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(?)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Okej, men lova att inte säga nåt till pappa då...)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite dispens kan man väl få om man fått paket från Sverige?

 

Tack Elin!

När jag gick på spårvagnen i morse var den väldigt full av folk. Alla sittplatser var upptagna och folk stod och höll sig fast i vad som än fanns inom räckhåll.

Alldeles bredvid där jag ställt mig, sitter det en man med ett block i knäet, och en penna i handen. Hans hår börjar skifta i grått, och han är nog några år över femtio.

Hans panna är i djupa veck och han är väldigt koncentrerad. Lite då och då sticker han ut tungan, samtidigt som han ritar dit noter på ett notpapper som han har i blocket. Sen funderar han ett tag, tvekar liksom med pennan. För att sedan skriva dit vilka noter det är han just har ritat.

En annan man som står bredvid mig, betraktar också den sittande mannen som försöker lära sig noterna. Den stående mannen har långt hår i en hästsvans, och ser ut att vara en kreativ person. En konstnärlig person.

Det blir en plats ledig bredvid mannen med noterna, och mannen med hästsvansen sätter sig. Tvekar en sekund. Sen frågar han om den andra mannen möjligtvis skulle behöva lite hjälp.

Sedan sitter mannen med hästsvansen en lång stund och förklarar och berättar hur man tyder noter. Han delar med sig av knep för att snabbare komma på vilken ton en viss not är och tar fram papper ur sin väska och visar exempel.

Mannen med noterna blir glad, han tyckte ju att det här med noter var en ganska svår grej. Man kan se att han skiner upp när han börjar förstå, allt eftersom mannen med hästsvansen lär honom.

Folk runt omkring tittar upp, och sneglar nyfiket på vad dom gör. Kanske blir dom glada av mannen med hästsvansens vänlighet. Kanske vill dom också lära sig, och få del av mannen med hästsvansens musikaliska visdom.

Jag stod där, och jag log. Väntade nästan på att alla skulle brista ut i sång och dansa ett välkoreograferat nummer där inne i den fullpackade vagnen.

En liten gest av vänlighet. En lust att dela med sig av sin kunskap. En önskan att sprida sin glädje.

Och glädje spred han. Till många av oss, som åkte spårvagn 75 den morgonen.

Städningen = KLAR!

Därför har jag införskaffat en kombinerad belöning och study motivation. Första planen var att gå och köpa pommes som jag skulle dränkt i importerad bearnaisesås, men Fish & Chips-stället var stängt. Men plan B funkar lika bra den.

Mamma har länge tjatat om bilder från vår lägenhet. Det finns en anledning till varför hon inte fått några.

Australien innebär inte bara sol och öl och BBQ. Tyvärr. Det finns en vardag här också. Och när det bor två heltidsstuderande, deltidsarbetande brudar tillsammans ser det allt som oftast ut såhär:

(Förlåt mamma)

 

Nu ska jag sätta på hårdrock. Och diska. Och gå ut med soporna. Sen ska jag belöna mig själv med att plugga. Yes!

Jag insåg just en sak. Det går en tjej i min tutorialgrupp i Globalisation. Smart tjej, ser bra ut, vältränad. Har växlat några ord med henne sådär. Hon berättade att hon varit i Stockholm några gånger. Jag sa att jag tyckte det var coolt att hon varit där.

Vad jag insåg? Den här tjejen blev världsrekordhållare i 50 meter fjärilssim förra året när hon slog Therese Alshammars gamla rekord. För nån månad sen vann hon guld i världskuppen. Och fick väl nån miljon i prispengar sådär. Jahapp.

Och henne sitter jag och diskuterar fattigdom och multinationella företag med varje fredag.

Bara så att ni vet.

Helena kom hem från lägenhetsvisningen (vilken för övrigt var helt okej... lägenheten alltså) med visionen om att plugga. Gjorde hon det? Nej.

Vad hon gjorde istället? Hon satte sig och googlade utbildningar på universitet i Storbritannien. Ursäkta?! Hon som aldrig blir nöjd, eller hur var det nu?

Jag älskar min utbildning här. Den är grym. Och jag tycker om Melbourne. Det är en underbar stad. Men jag är så trött på folket. Ytligheten. Det ger mig rysningar. Och jag tänker och funderar. Kommer jag orka med tre år här?

Så jag har börjat fundera. Kan jag åka som utbytesstudent ett år för att komma bort lite? Eller kanske jag helt enkelt överföra dom kurser jag redan kommer att ha läst (för jag planerar åtminstonde att avsluta ett år här) och slutföra min examen nån annanstans?

Jag trodde aldrig, aldrig, att jag skulle säga det här, men jag har nog ta mig fan lite hemlängtan. Eller hemlängtan är nog fel ord egentligen, för Sverige vill jag ju inte heller till egentligen. Bortlängtan?

Nej, vet ni vad det är?! Jag saknar er. Folket där hemma. Mina underbara vänner och min familj. Er saknar jag! Underbara människor, som jag tycker så mycket om och som gör mig så glad. Det saknar jag.

Det som egentligen fattas mig just nu är nog folk som står mig nära. Och jag är helt övertygad om att det kommer kännas bättre när det blir sommar. Och glad är jag ju. Bara inte helt nöjd med min tillvaro.

Jag borde sovit för länge sen. Kommer, om möjligt, vara ännu tröttare imorrn. Så nu blir det en dusch. Sen ska jag gå igenom dom fem artiklarna vi ska redigera imorrn. Och det tycker jag är roligt. Riktigt roligt till och med!

Glad ska man va! Och det är jag. Även om jag saknar.

Godnatt.

Jag förstår inte att jag jämt ska vara så fruktansvärt trött på mornarna. När jag är hur pigg som helst på kvällarna. Ändå vill man inte göra nånting, när man ligger där klarvaken och stirrar i taket. Drar man igång med värsta projektet känns det som att chansen att somna är ännu mindre. Soooov, sooooov, går mantrat i huvudet när man ligger där och blundar frenetiskt för att försöka somna. Och ju mer klockan blir, desto mer stressad blir man för att man vet att man måste upp om ett visst antal timmar. Men nej. Till slut måste man ju ändå ha somnat ändå, eftersom man uppenbarligen vaknar ett antal timmar senare, trött som en gnu. Men jag kommer aldrig ihåg hur jag faktiskt lyckades somna. Och jag har inget knep att ta till nästa gång.

Normalt brukar jag ju faktiskt inte ha svårt att sova. Är nog mest för att det snurrar rätt mycket tankar i huvudet nu. Och att jag fokuserar stenhårt på att vara positiv. Glad. Energisk. The Secret, ni vet. Då blir det lätt överflöd av lyckohormoner. Och därför svårt att sova.

Nej, men om jag ska ta och blanda ut mina happy happy hormones med lite kaffe. Det borde göra susen. Sen ska jag in och ha föreläsning i mitt favoritämne, Professional Writing. Det blir roligt.

Godmorgon!

Första skoldagen avklarad. Kan ju inte påstå att det var den roligaste jag haft, föreläsningsvis. Men eftersom det var i dom två ämnen som jag tycker minst om var det inte så oväntat kanske.

Däremot var det väldigt roligt att träffa lite folk igen. Satt och fikade med Evie på vårt favoritcafé jättelänge. Det var mysigt. Hon har varit i Europa under lovet (och varför låter det som att det skulle vara något alldeles utomordentligt exotiskt när jag skriver det så..?), så det var spännande att höra vad hon haft för sig. Hon berättade att hon varit med om en liknande sak som det jag var med om precis innan jag åkte till Australien. Och eftersom jag fortfarande var hög på endorfiner från gårdagskvällen gjorde det med väldigt glad att höra om nån annan som varit med om samma sak. Vi satt där som två flower power-barn och pratade om hur vacker jorden är och att alla borde älska alla. Helt underbart:)

Efter skolan träffade jag Hanne och fikade med henne. Det var också väldigt mysigt. Så skönt att träffa lite vettigt folk som man faktiskt kan sitta och prata med, om vettiga saker. Är så trött på ytliga australienare vars djup sträcker sig så långt som till vilken laguppställning deras footy team borde ha nästa match, eller hurvida den lilla miniklänningen matchar skorna med dom skyhöga klackarna. Blä. Evie är ju en av dom få undantagen faktiskt. Men det är väl bara att fortsätta leta. Det måste ju finnas några fler australienare med lite djup. Även om jag är aningens pessimistisk på den fronten för tillfället.

Gjorde ett tvättäkta glädjeskutt ute i vardagsrummet förut när jag insåg att dom visar andra säsongen av The Mentalist nu. Så jag och Jennifer (eller okej då, mest Jennifer eftersom jag satt klistrad framför TV:n) gjorde i ordning det överblivna myset från igår, det vill säga crackers och avacado-dip. Och choklad. Mmm...

Imorrn ska jag på en lägenhetsvisning. Wish me luck!


(Fick just ett sms som gav mig fjärilar i magen. Eller skuttande rådjursungar kanske. Enda nackdelen är att det kommer bli svårt att sova nu igen. Dom här endorfinkickarna är ta mig fan helt sjuka...)

Idag börjar skolan igen. Så här glad är jag för det.

Konstigt kan man tycka. Men jag är taggad nu. Fyra veckor av skola, sen en vecka av panikplugg. Och efter det är jag klar med min första termin här nere. Bring it on!

Nu ska jag mumsa i mig mina ost- och skinkmackor, dricka upp mitt kaffe (trots tidigare utlovat återfall till te-beroendet har jag tyvärr utvecklat ett kaffe-beroende på mornarna, så vi får köra te på kvällarna i stället) och sedan skutta ut till spårvagnen. Ja, skutta ska jag göra. Livet blir så mycket roligare om man är lite glad.

Tjoho!

Nu är jag hemma. Har ätit tre ost- och skinkmackor och druckit en stor kopp te. Det var välbehövligt, och allt känns lite bättre nu. Det blev ingen utgång, men det gör inte så mycket. Jag är glad ändå.

Det var längesen jag drack te. Konstigt, med tanke på att det är en av dom bästa sakerna jag vet. Jag tror jag ska börja dricka mer te igen. Te gör mig glad.

Okej, det här är två väldigt innehållslösa inlägg. Men jag har insett att skrivarglöden kanske behöver lite hjälp med att hitta tillbaka till mig. Så därför tänkte jag att bara skriva lite skit skulle hjälpa. Varför inte.

Det har varit en lite jobbig period nu ett tag. Oj, vart kom det där ifrån? Se, bara man kommer igång så går det liksom automatiskt att lätta på hjärtat. Nej, men både jag och Jennifer har (haft oturen?) att umgås med människor som tagit väldigt mycket av vår energi. Utan att ge så mycket tillbaka. Såna tycker vi inte om! Men det kan vara svårt att märka sånt med en gång. Och ibland ännu svårare att ta sig ur det.

Nu är jag dock påväg ur det. Är det nåt jag faktiskt inte klarar av, så är det tjafs. Orka? Så saker börjar kännas mycket bättre nu. Det finns ingen absolut anledning i hela världen att lägga energi på dumma, jobbiga, konstiga, krångliga människor eller människor som gör dig ledsen, när det finns så fruktansvärt mycket underbart folk där ute, som bara gör dig glad och lycklig. Kom ihåg det.

Imorrn är jag ledig. Sovmorgon. Som om jag inte haft det dom senaste två veckorna, haha. Men det spelar ingen roll. Jag gillar att sova. Speciellt på mornarna.

Och ibland på kvällarna också. Som nu ungefär.

Vågbrus och doften av saltvatten.

Det ar sa dott harinne. Jag har inget att gora. Och kunderna ar sura och snasiga. You gotta love it.

Inte sa langt kvar i alla fall. Drygt tva timmar. Okej, det ar ganska lange. Fan. Vet inte riktigt vad jag ska gora sen heller. Ska eventuellt ut med en kompis. Men inget ar sakert an. Jag ar rastlos som fa. Och roar mig sjalv med att... Ja, titta in i vaggen. Hahaha, bitter!

Jag vill ha aventyr! Galna eskapader och grymma upplevelser. Det ar sa sjukt frustrerande att va i det har landet utan att resa. Traffa alla backpackers och hora deras historier, men inte fa hanga pa sjalv. Gud, vad jag saknar det livet.

Fast jag trivs ratt bra nu ocksa faktiskt. Lovet gor mig sa rastlos bara. Ska faktiskt bli ratt skont att borja skolan pa mandag. Det ar faktiskt inget vidare kul att va ledig om man inte har pengar att gora nat for.

Nej, nu ska jag rycka upp mig. Gora en bra spelningslista och titta pa gamla kort pa facebook. Borde doda lite tid iaf. Wohoo!