Helena

Jag förstår inte att jag jämt ska vara så fruktansvärt trött på mornarna. När jag är hur pigg som helst på kvällarna. Ändå vill man inte göra nånting, när man ligger där klarvaken och stirrar i taket. Drar man igång med värsta projektet känns det som att chansen att somna är ännu mindre. Soooov, sooooov, går mantrat i huvudet när man ligger där och blundar frenetiskt för att försöka somna. Och ju mer klockan blir, desto mer stressad blir man för att man vet att man måste upp om ett visst antal timmar. Men nej. Till slut måste man ju ändå ha somnat ändå, eftersom man uppenbarligen vaknar ett antal timmar senare, trött som en gnu. Men jag kommer aldrig ihåg hur jag faktiskt lyckades somna. Och jag har inget knep att ta till nästa gång.

Normalt brukar jag ju faktiskt inte ha svårt att sova. Är nog mest för att det snurrar rätt mycket tankar i huvudet nu. Och att jag fokuserar stenhårt på att vara positiv. Glad. Energisk. The Secret, ni vet. Då blir det lätt överflöd av lyckohormoner. Och därför svårt att sova.

Nej, men om jag ska ta och blanda ut mina happy happy hormones med lite kaffe. Det borde göra susen. Sen ska jag in och ha föreläsning i mitt favoritämne, Professional Writing. Det blir roligt.

Godmorgon!