Helena

Helena kom hem från lägenhetsvisningen (vilken för övrigt var helt okej... lägenheten alltså) med visionen om att plugga. Gjorde hon det? Nej.

Vad hon gjorde istället? Hon satte sig och googlade utbildningar på universitet i Storbritannien. Ursäkta?! Hon som aldrig blir nöjd, eller hur var det nu?

Jag älskar min utbildning här. Den är grym. Och jag tycker om Melbourne. Det är en underbar stad. Men jag är så trött på folket. Ytligheten. Det ger mig rysningar. Och jag tänker och funderar. Kommer jag orka med tre år här?

Så jag har börjat fundera. Kan jag åka som utbytesstudent ett år för att komma bort lite? Eller kanske jag helt enkelt överföra dom kurser jag redan kommer att ha läst (för jag planerar åtminstonde att avsluta ett år här) och slutföra min examen nån annanstans?

Jag trodde aldrig, aldrig, att jag skulle säga det här, men jag har nog ta mig fan lite hemlängtan. Eller hemlängtan är nog fel ord egentligen, för Sverige vill jag ju inte heller till egentligen. Bortlängtan?

Nej, vet ni vad det är?! Jag saknar er. Folket där hemma. Mina underbara vänner och min familj. Er saknar jag! Underbara människor, som jag tycker så mycket om och som gör mig så glad. Det saknar jag.

Det som egentligen fattas mig just nu är nog folk som står mig nära. Och jag är helt övertygad om att det kommer kännas bättre när det blir sommar. Och glad är jag ju. Bara inte helt nöjd med min tillvaro.

Jag borde sovit för länge sen. Kommer, om möjligt, vara ännu tröttare imorrn. Så nu blir det en dusch. Sen ska jag gå igenom dom fem artiklarna vi ska redigera imorrn. Och det tycker jag är roligt. Riktigt roligt till och med!

Glad ska man va! Och det är jag. Även om jag saknar.

Godnatt.