Helena

Jag börjar sent på fredagar. Så hela morgonen har jag legat i sängen och lyssnat på regnet som smattrar mot fönsterrutan. Det är mysigt.

Dags att gå upp och äta frukost, och sen bege mig in till skolan för min sista lektion den här terminen. Sen ska jag gå och få mina flygbiljetter utskrivna. 17 december kommer jag hem. Och jag ser fram emot det.

Och vet ni? Trots att jag känner mig rätt malplacerad för tillfället, trots att jag har sjukt mycket skolarbete att göra dom närmsta två veckorna innan jag haft min sista tenta, trots att jag inte har några pengar och kan göra något roligt på den tid jag faktiskt är ledig, trots att immigration är dumma i huvudet och inte låter mig jobba mer än 20 timmar i veckan även när jag slutat skolan, trots att det regnar ute och jag har hål i mina skor - så är jag glad ändå.

Varför skulle jag inte vara det? Alla dom här sakerna jag just räknat upp, dom betyder ingenting egentligen. Om jag istället skulle räkna upp alla saker jag har att vara glad för, då skulle listan bli dubbelt så lång. Även om jag glömt hälften.

Det gör mig så ledsen att folk glömmer att se allt det som faktiskt är bra, och istället fokuserar på det som är dåligt. Att vara negativ skadar bara en själv. Och jag vet att det är svårt. Klart som fan att det är svårt.

Men kan inte alla bara försöka vara glada i stället? Det blir så mycket lättare då.

Nu ska jag gå och äta några ost- och skinkmackor och dricka en kopp kaffe i soffan. En av många vardagliga småting som gör mig glad.

Kram på er!