Nedräkningen har börjat
Idag bokade jag min Accelerated Free Fall-kurs. Jag ska lära mig skydiva på egen hand. 3e maj börjar den, vet inte hur jag ska kunna hålla mig tills dess. Men det är karaktärsbyggande att vänta och längta intalar jag mig. Hursomhelst är jag helt otroligt förväntansfull, pirrig och framför allt lycklig.
Satte igång och formaterade datorn här på kvällskvisten. Det var verkligen välbehövligt. Oväntat smärtfritt gick det också. Så när jag inte hade mitt största prokrastineringsobjekt tillgängligt så satte jag mig och plug... Nej, vänta nu. Det hade man ju kunnat hoppas, men så blev det inte. Jag fick ett ryck som jag väldigt sällan får, nämligen av det kreativa slaget. Och det gäller att ta vara på, för det kan försvinna lika snabbt som det kom.
Så det här knåpade jag ihop medan jag väntade på att datorn skulle tugga sig igenom uppdateringar och installationer.
Nu sitter den ovanför min säng. Det är helt sjukt vad jag längtar!
Sov så gott :)
En kärlekshistoria
Jag är en ganska impulsiv person. Jag får en briljant idé, går all in, för att ibland få högvinst och för att ibland upptäcka att det kanske inte var så smart ändå. Jag provar saker. Och lär mig saker. Och i och med det målar jag upp kartan som leder mig fram genom det här trassliga nätet av stigar som tar oss genom livet.
Jag hade nog aldrig vågat ta dom här chanserna, prova dom vilda idéerna om jag inte kände att jag hade ett starkt och tryggt nät som alltid fanns där och fångade upp mig när det inte gick som det skulle. Ett nät som inte bara fångade upp mig, men som samtidigt stöttade och uppmuntrade mig till att följa dom stigar som jag för tillfället var helt säkra på var dom rätta. Och som när jag var riktigt nära att kliva snett, fångade upp mig och bestämt men vänligt gav mig en stark knuff i en bättre riktining.
När jag var 15 tog jag hem en 24-årig pojkvän. Istället för att som många andra ha förutfattade meningar och dra principfasta slutsatser, lärdes han kännas som den underbara person han är. Jag behövde aldrig känna mig dömd eller oansvarig, utan det litades på att jag hade omdöme nog att känna igen en bra person. Samma sak med alla andra killar jag haft efter det, vare sig dom varit unga eller gamla, svenskar eller australienare, alla har dom på en gång välkomnats och jag har stolt kunnat känna att dom togs emot med öppna armar.
När jag var 20 tog jag mitt pick och pack och drog till Australien för första gången. Fylld av äventyrslust som jag var reste jag runt i ett och halvt år, gjorde slut på alla mina pengar, sökte adrenalinkickar i luften, under vattnet, och djupt nere i marken. Och alltid fanns dom där och lyssnade, stöttade, ville höra om alla mina upptåg. En trygghet så stark att jag känner att jag aldrig behöver vända mig om och snegla över axeln. Faller jag så fångas jag upp. Och det är det som gör att jag vågar.
Jag kom hem från Australien, packade bilen till bristningsgränsen fylld med saker och flyttade till Göteborg. Allt packades upp, det byggdes bokhyllor och drogs kablar. Det skickades med en inflyttningspresent bestående av alla förnödenheter man kan tänkas behöva i sitt första boende. Efter tre månader insåg den impulsiva Helena att hon inte alls ville bo i Göteborg. Bokhyllorna skruvades isär igen, bilen packades full till bristningsgränsen och jag flyttade tillbaka till Mockfjärd. Inga ögonbryn höjdes och jag togs emot med öppen famn. Utan att behöva känna mig misslyckad. Alltid välkommen. Alltid älskad.
Sen fick jag idén att åka tillbaka till Melbourne och plugga. Från dag ett blev jag stöttad. Jag fick gå långa skogspromenader och prata ur mig tills jag blev hes. Dom fanns alltid där för att spekulera, dividera och ge goda råd. Så packade jag mina tillhörigheter igen, den här gången för att vara borta i tre år. Och även fast det måste varit svårt, så var det ända jag fick höra att jag skulle göra det som gör mig lycklig.
Nu har jag varit här i över ett och ett halvt år. Det har varit tufft bitvis. Men jag har klarat det, för jag vet att jag har mitt skyddsnät, som alltid finns där. Som har ringt mig varenda vecka för att höra hur jag mår. Som är stolta och kommer med entusiastiska kommentarer till allt jag gör. Som går ifrån mitt i en middag för att försöka trösta mig över telefonen när jag inte kan sluta gråta. Som hjälper mig ekonomiskt när det är svårt - annars hade jag knappt kunnat klara mig här. Som utan att ens tveka omedelbart stödjer mitt beslut att börja hoppa ut ur flygplan på en regelbunden basis, för dom vet att det är det jag vill. För att dom vet att det gör mig lycklig.
Mamma och pappa. Utan er hade jag aldrig varit där jag är nu. Jag hade aldrig vågat kasta mig ut så långt i det här stora, läskiga som kallats livet, om jag inte haft er bakom mig.
Tack för att ni alltid finns där. Tack för att ni låter mig prova alla mina spontana, galna, vilda idéer. Tack för att ni låter mig misslyckas med dessa impulsiva, knäppa, mer eller mindre ogenomtänkta planer. Tack för att ni får mig att känna mig så älskad att jag vågar ge mig ut på djupt vatten. Tack för att ni ger mig styrkan till att göra det som krävs för att bli lycklig.
Tack för att ni finns. Jag älskar er.
Jag hade nog aldrig vågat ta dom här chanserna, prova dom vilda idéerna om jag inte kände att jag hade ett starkt och tryggt nät som alltid fanns där och fångade upp mig när det inte gick som det skulle. Ett nät som inte bara fångade upp mig, men som samtidigt stöttade och uppmuntrade mig till att följa dom stigar som jag för tillfället var helt säkra på var dom rätta. Och som när jag var riktigt nära att kliva snett, fångade upp mig och bestämt men vänligt gav mig en stark knuff i en bättre riktining.
När jag var 15 tog jag hem en 24-årig pojkvän. Istället för att som många andra ha förutfattade meningar och dra principfasta slutsatser, lärdes han kännas som den underbara person han är. Jag behövde aldrig känna mig dömd eller oansvarig, utan det litades på att jag hade omdöme nog att känna igen en bra person. Samma sak med alla andra killar jag haft efter det, vare sig dom varit unga eller gamla, svenskar eller australienare, alla har dom på en gång välkomnats och jag har stolt kunnat känna att dom togs emot med öppna armar.
När jag var 20 tog jag mitt pick och pack och drog till Australien för första gången. Fylld av äventyrslust som jag var reste jag runt i ett och halvt år, gjorde slut på alla mina pengar, sökte adrenalinkickar i luften, under vattnet, och djupt nere i marken. Och alltid fanns dom där och lyssnade, stöttade, ville höra om alla mina upptåg. En trygghet så stark att jag känner att jag aldrig behöver vända mig om och snegla över axeln. Faller jag så fångas jag upp. Och det är det som gör att jag vågar.
Jag kom hem från Australien, packade bilen till bristningsgränsen fylld med saker och flyttade till Göteborg. Allt packades upp, det byggdes bokhyllor och drogs kablar. Det skickades med en inflyttningspresent bestående av alla förnödenheter man kan tänkas behöva i sitt första boende. Efter tre månader insåg den impulsiva Helena att hon inte alls ville bo i Göteborg. Bokhyllorna skruvades isär igen, bilen packades full till bristningsgränsen och jag flyttade tillbaka till Mockfjärd. Inga ögonbryn höjdes och jag togs emot med öppen famn. Utan att behöva känna mig misslyckad. Alltid välkommen. Alltid älskad.
Sen fick jag idén att åka tillbaka till Melbourne och plugga. Från dag ett blev jag stöttad. Jag fick gå långa skogspromenader och prata ur mig tills jag blev hes. Dom fanns alltid där för att spekulera, dividera och ge goda råd. Så packade jag mina tillhörigheter igen, den här gången för att vara borta i tre år. Och även fast det måste varit svårt, så var det ända jag fick höra att jag skulle göra det som gör mig lycklig.
Nu har jag varit här i över ett och ett halvt år. Det har varit tufft bitvis. Men jag har klarat det, för jag vet att jag har mitt skyddsnät, som alltid finns där. Som har ringt mig varenda vecka för att höra hur jag mår. Som är stolta och kommer med entusiastiska kommentarer till allt jag gör. Som går ifrån mitt i en middag för att försöka trösta mig över telefonen när jag inte kan sluta gråta. Som hjälper mig ekonomiskt när det är svårt - annars hade jag knappt kunnat klara mig här. Som utan att ens tveka omedelbart stödjer mitt beslut att börja hoppa ut ur flygplan på en regelbunden basis, för dom vet att det är det jag vill. För att dom vet att det gör mig lycklig.
Mamma och pappa. Utan er hade jag aldrig varit där jag är nu. Jag hade aldrig vågat kasta mig ut så långt i det här stora, läskiga som kallats livet, om jag inte haft er bakom mig.
Tack för att ni alltid finns där. Tack för att ni låter mig prova alla mina spontana, galna, vilda idéer. Tack för att ni låter mig misslyckas med dessa impulsiva, knäppa, mer eller mindre ogenomtänkta planer. Tack för att ni får mig att känna mig så älskad att jag vågar ge mig ut på djupt vatten. Tack för att ni ger mig styrkan till att göra det som krävs för att bli lycklig.
Tack för att ni finns. Jag älskar er.
Vackra Melbourne
Bilder från min joggingtur.
Här bor jag!
För er som är nyfikna på hur det ser ut där jag bor! :)
Lugn måndag
Hallå i stugan!
Den här måndagen har jag inte gjort många knop. Gått mellan soffan och sängen i princip. Men några jobbmail/samtal har jag dock fått gjorda. Och lite planerade av plugg. Ja alltså, planera att man ska börja plugga, snart, räknas också. Har alltid så svårt att motivera mig när det fortfarande är några veckor till inlämningsdatum. Började lyssna igenom fonetikinlämningen, och den kan nog bli lite klurig. Vi ska alltså transkribera ord från språket quechua som talas i Anderna och se till att få rätt IPA-symboler. Så måste man dessutom lyssna sig till aspiration och dylikt. Klurigt, men intressant!
Jobbade på Global Gossip hela dagen igår, tydligen ska det verkligen vara sista helgen nu. Men det har man ju hört förut i och för sig. När jag slutade hade jag begått misstaget att titta på alldeles för många skydiving-videor för att vara hälsosamt, och var därför full av adrenalin och energi. Som tur var skulle Jennifer, Bella och några till ut på Penny Black, ett skönt och avslappnade ställe på Sydney road, bara några stopp med tåg från mig. Det var en skön kväll och man kan sitta ute, helt perfekt med andra ord!
Kom hem från jobbet, lyckades övertala en extremt bakis Andrew att följa med (tog ungefär tre sekunder efter att jag nämnt att det skulle vara tre snygga svenska brudar där... exklusive mig själv då!) och vi gick direkt och köpte varsin slab. Slab = kartong med öl. Medan jag gjorde mig i ordning fixade Andrew lite middag som han bjöd mig på. Så gulligt! Och helt fantastiskt gott. Mästerkock är vad han är!
Den här måndagen har jag inte gjort många knop. Gått mellan soffan och sängen i princip. Men några jobbmail/samtal har jag dock fått gjorda. Och lite planerade av plugg. Ja alltså, planera att man ska börja plugga, snart, räknas också. Har alltid så svårt att motivera mig när det fortfarande är några veckor till inlämningsdatum. Började lyssna igenom fonetikinlämningen, och den kan nog bli lite klurig. Vi ska alltså transkribera ord från språket quechua som talas i Anderna och se till att få rätt IPA-symboler. Så måste man dessutom lyssna sig till aspiration och dylikt. Klurigt, men intressant!
Jobbade på Global Gossip hela dagen igår, tydligen ska det verkligen vara sista helgen nu. Men det har man ju hört förut i och för sig. När jag slutade hade jag begått misstaget att titta på alldeles för många skydiving-videor för att vara hälsosamt, och var därför full av adrenalin och energi. Som tur var skulle Jennifer, Bella och några till ut på Penny Black, ett skönt och avslappnade ställe på Sydney road, bara några stopp med tåg från mig. Det var en skön kväll och man kan sitta ute, helt perfekt med andra ord!
Kom hem från jobbet, lyckades övertala en extremt bakis Andrew att följa med (tog ungefär tre sekunder efter att jag nämnt att det skulle vara tre snygga svenska brudar där... exklusive mig själv då!) och vi gick direkt och köpte varsin slab. Slab = kartong med öl. Medan jag gjorde mig i ordning fixade Andrew lite middag som han bjöd mig på. Så gulligt! Och helt fantastiskt gott. Mästerkock är vad han är!
Vet du hur du kan se att det är din paj? frågade han. Så har han gjort ett "H" med pajdegen! Haha, hur go är han inte? :)
Kvällen blev rolig (och billig!), blev återigen bjuden på en väldig massa öl. Tog tåget hem vid tolv, och var väl kanske inte överdrivet pigg när jag vaknade i morse... Men eftersom jag ändå är ledig måndagar spelar ju inte det nån större roll.
Nu ska jag ta mig en springtur i det fina vädret, och fixa nåt enkelt till middag. Förresten har jag gjort en liten film också som jag ska prova att lägga upp i bloggen nu!
Kvällen blev rolig (och billig!), blev återigen bjuden på en väldig massa öl. Tog tåget hem vid tolv, och var väl kanske inte överdrivet pigg när jag vaknade i morse... Men eftersom jag ändå är ledig måndagar spelar ju inte det nån större roll.
Nu ska jag ta mig en springtur i det fina vädret, och fixa nåt enkelt till middag. Förresten har jag gjort en liten film också som jag ska prova att lägga upp i bloggen nu!
Underbar dag (och den är inte slut än)
Dagen hittills har varit helt underbar!
Åkte in för att möta upp Olle och var lite tidig, så passade på att utnyttja presentkortet jag fick av Jennifer, Anna och Lina på min födelsedag. Mitt livs första manikyr! Blev riktigt tjusigt måste jag säga.
Åkte in för att möta upp Olle och var lite tidig, så passade på att utnyttja presentkortet jag fick av Jennifer, Anna och Lina på min födelsedag. Mitt livs första manikyr! Blev riktigt tjusigt måste jag säga.
Passade även på att gå och klippa mig. Finns många bra ställen som inte alls är dyra, och passar perfekt för mig som inte vill ha något komplicerat ändå :)
Efter klippningen hade vi fortfarande tid över innan massagen. Så vi traskade ner till Foreign Language Bookshop, för att köpa en svensk ordbok till Shaun som fyller 21 nästa helg. Tydligen är det cultural diversity week i Melbourne, vilket dom firade i bokhandeln med smakprovning av tysk öl, serverad av världens sötaste tjej i klockren klänning.
Efter klippningen hade vi fortfarande tid över innan massagen. Så vi traskade ner till Foreign Language Bookshop, för att köpa en svensk ordbok till Shaun som fyller 21 nästa helg. Tydligen är det cultural diversity week i Melbourne, vilket dom firade i bokhandeln med smakprovning av tysk öl, serverad av världens sötaste tjej i klockren klänning.
Sen var det dags för det vi längtat efter - massagen! Kom dit, fick fylla i massa papper och det dröjde inte länge innan en kille kom ut och ropade mitt namn. Tittade upp och fick gnugga mig i ögonen... Killen såg ut som en grekisk gud och var med andra ord sjuuukt het! Jaha, så du ska knåda min kropp i en timme, tänkte jag. Inte mig emot! Undrar fortfarande om inte Olle dragit i några trådar för att fixa en bra födelsedagspresent till sin nyblivna singelkompis. Det ända som fattades var väl en röd rosett. Och lite insmord i olja kanske, sånt fanns det ju gott om... Haha nåväl, förutom att vara otroligt vacker var han även fantastiskt bra på att massera. Var så hög på endorfiner efteråt att jag knappt visste vad jag hette. Det var verkligen en helkroppsmassage, rygg, axlar, nacke, rumpa (yes!), ben, fötter, armar, händer och hårbotten. Dog litegrann. Kanske för att jag kvävdes av mitt eget dreggel, men det låter vi va osagt. Det bästa var ändå när han frågade om det var min make som låg i rummet bredvid. Nej för fan, sa jag kanske inte, men jag var mycket noga att påpeka att Olle var min mycket goda vän som av en händelse råkar ha samma efternamn som jag :) Hursomhelst, en timmes beröring av en grekisk gud - jag klagar inte!
Efteråt gick vi och käkade och tog ett glas vin. Och njöt av det här underbara som kallas livet.
Nymasserad Olle
Nymasserad (och nyfriserad!) Helena
Nu har jag kommit hem och sitter och dricker öl som min väldressade housemate Labs kom upp med. Det gäller att ha pli på dom!
Ska troligvis ut och träffa Jennifer, Bella och några andra sen. En sån här underbar dag kan ju inte avslutas annat än med en underbar kväll!
God morgon lördag!
Grötfrukost och Flintstones på TV. Det kanske inte syns - men det är det!
Snart ska jag bege mig in till stan för mys med Olle och massage. Det är ett regnruskigt Melbourne som kikar in genom gardinerna idag, så en underbar massage och kanske en stor kopp te på nåt mysigt café låter som en bra plan.
Nu ska jag äta upp gröten innan den blir kall. Vi hörs sen!
Snart ska jag bege mig in till stan för mys med Olle och massage. Det är ett regnruskigt Melbourne som kikar in genom gardinerna idag, så en underbar massage och kanske en stor kopp te på nåt mysigt café låter som en bra plan.
Nu ska jag äta upp gröten innan den blir kall. Vi hörs sen!
Positiv energi - det funkar!
Det är så skönt när man får bekräftat att alla positiva tankar och energi man sänder ut faktiskt ger resultat. För det funkar faktiskt alltid, det slår aldrig fel. Igår var en sådan dag.
Till att börja med tog jag mod till mig och satt mig bredvid den vackra rödhåriga killen, Jim, på föreläsningen. Hade en riktigt trevlig liten pratstund och det gjorde mig glad. Dels för att det var väldigt roligt att äntligen få prata med honom efter att ha sneglat på varandra i fyra veckor, och dels för att jag känner mig så trygg och avslappnad med mig själv igen. Jag får återigen bevisat för mig själv att jag hittat tillbaka till den sociala och utåtriktade Helena som jag faktiskt är. Och det gör mig glad.
Efter en stund kommer Berlin inskuttande. Berlin (ja, hon heter faktiskt så) är världens sötaste lilla energiknippe från Malaysia, som alltid har tusen bollar i luften och är så go att man bara vill krama om henne. Hon utstrålar alltid en fantastisk energi och är för det allra mesta på ett strålande humör. Idag märker jag dock att hon är på extra gott humör, hon liksom studsar fram längs stolarna för att komma fram till mig och Jim, men en tidning i högsta hugg. Så stolt så att hon nästan spricker lägger hon The Age framför mig, och bläddrar fram till sidan 5. Längst ner är en artikel om Earth Hour som tar upp ungefär en fjärdedel av tidningen. By Tom Minear. Tom är Berlins pojkvän, tillika min klasskamrat - vi var allihopa del av samma Professional Writing-klass första året där jag träffade alla mina bästa vänner här såsom Olle, Evie och Shaun. Tom har gjort sin praktik på The Age i tre dagar, och har redan blivit publicerad. Det är stort. Det här är alltså den största broadsheet publication i Melbourne (vet inte vad det kallas på svenska... seriösa tidningen? Ingen kvällstidning med andra ord). Ungefär som Dagens Nyheter i Sverige. Vi har alltid vetat att Tom kommer gå långt, och det är så himla kul att få det bekräftat.
Senare under dagen träffar jag på en strålande glad Olle på Aboriginal Cultural studies-lektionen. Olle har precis blivit befodrad på sitt jobb som marknadsundersökare och ska få vara gruppledare under hela April. Igår hade han börjat träna, och det verkar tydligen vara ett oöerhört slappt och mer välbetalt jobb. Härligt!
Här om dagen när jag stod på Global Gossip och slösurfade runt på extrajobb hittade jag ett som jag tyckte skulle passa Jennifer alldeles utmärkt. Hon skickade in en ansökan och var på intervju här om dagen. När jag och Olle traskar ner i trapphuset efter vår lektion får jag ett sms från henne där det står att hon FÅTT JOBBET! Jag utbrister ett glädjetjut som studsar omkring i det trånga trapphuset och skrämmer slag på alla andra studenter som försöker ta sig ner. Jennifer ska vara guide på Carlton Brewhouse! Det ligger jättenära där hon bor, och det blir i princip måndag till fredag. Förutom att hålla guidade turer i bryggeriet är det även lite administrativt jobb och planering av olika events. För Jennifer som studerar Event Management är detta helt perfekt! Dessutom kommer hon bli en fantastiskt bra guide, jag tror inte jag träffat nån som är så bra på att fånga in en grupp människor som hon är. Ja, inte bokstavligt, men hon så fort hon kommer in i ett rum får hon automatiskt allas uppmärksamhet och alla tycker omedelbart om henne. Cirka 45% blir även kära och tre-fyra stycken funderar direkt på att fria. Det ska bli så spännande att få gå på en rundtur så fort hon kommit in i jobbet. Och förhoppningsvis får jag vara med på ett hörn av några av alla gratis lådor öl hon kommer få:) Men mest av allt är jag så otroligt glad för hennes skull! Vi har båda haft en liten svacka i våra liv nyligen och det här var precis vad som behövdes för att komma på rätt spår igen. Underbart!
När jag kommer hem möts jag av Lachs som även han har ett leende upp till öronen. Hans flickvän, den andra Helena, har också precis fått ett jobb som är helt perfekt för henne! Det är ett forskarjobb på Melbourne Uni, bra betalt och inom det område som hon har sin examen i.
Jag blir så glad. Att se mina vänner omkring mig vara lyckliga gör mig så glad. Och då får jag ännu mera positiv energi som jag kan sprida. Och så kan den positiva sprialen fortsätta, upp, upp, upp!
Det blir en lugn fredagkväll för mig eftersom det eventuellt kan ha blivit nån firningsöl för mycket igår. Imorrn ska jag och Olle på svensk massage, hans födelsedagspresent till mig! En timmes avslappning låter som ett mycket bra inslag till vad som kommer bli en supermysig lördag!
Nu fortsätter vi vara positiva hörni, så ska vi se vad dom närmaste dagarna har för glädjande nyheter att överraska oss med!
Till att börja med tog jag mod till mig och satt mig bredvid den vackra rödhåriga killen, Jim, på föreläsningen. Hade en riktigt trevlig liten pratstund och det gjorde mig glad. Dels för att det var väldigt roligt att äntligen få prata med honom efter att ha sneglat på varandra i fyra veckor, och dels för att jag känner mig så trygg och avslappnad med mig själv igen. Jag får återigen bevisat för mig själv att jag hittat tillbaka till den sociala och utåtriktade Helena som jag faktiskt är. Och det gör mig glad.
Efter en stund kommer Berlin inskuttande. Berlin (ja, hon heter faktiskt så) är världens sötaste lilla energiknippe från Malaysia, som alltid har tusen bollar i luften och är så go att man bara vill krama om henne. Hon utstrålar alltid en fantastisk energi och är för det allra mesta på ett strålande humör. Idag märker jag dock att hon är på extra gott humör, hon liksom studsar fram längs stolarna för att komma fram till mig och Jim, men en tidning i högsta hugg. Så stolt så att hon nästan spricker lägger hon The Age framför mig, och bläddrar fram till sidan 5. Längst ner är en artikel om Earth Hour som tar upp ungefär en fjärdedel av tidningen. By Tom Minear. Tom är Berlins pojkvän, tillika min klasskamrat - vi var allihopa del av samma Professional Writing-klass första året där jag träffade alla mina bästa vänner här såsom Olle, Evie och Shaun. Tom har gjort sin praktik på The Age i tre dagar, och har redan blivit publicerad. Det är stort. Det här är alltså den största broadsheet publication i Melbourne (vet inte vad det kallas på svenska... seriösa tidningen? Ingen kvällstidning med andra ord). Ungefär som Dagens Nyheter i Sverige. Vi har alltid vetat att Tom kommer gå långt, och det är så himla kul att få det bekräftat.
Senare under dagen träffar jag på en strålande glad Olle på Aboriginal Cultural studies-lektionen. Olle har precis blivit befodrad på sitt jobb som marknadsundersökare och ska få vara gruppledare under hela April. Igår hade han börjat träna, och det verkar tydligen vara ett oöerhört slappt och mer välbetalt jobb. Härligt!
Här om dagen när jag stod på Global Gossip och slösurfade runt på extrajobb hittade jag ett som jag tyckte skulle passa Jennifer alldeles utmärkt. Hon skickade in en ansökan och var på intervju här om dagen. När jag och Olle traskar ner i trapphuset efter vår lektion får jag ett sms från henne där det står att hon FÅTT JOBBET! Jag utbrister ett glädjetjut som studsar omkring i det trånga trapphuset och skrämmer slag på alla andra studenter som försöker ta sig ner. Jennifer ska vara guide på Carlton Brewhouse! Det ligger jättenära där hon bor, och det blir i princip måndag till fredag. Förutom att hålla guidade turer i bryggeriet är det även lite administrativt jobb och planering av olika events. För Jennifer som studerar Event Management är detta helt perfekt! Dessutom kommer hon bli en fantastiskt bra guide, jag tror inte jag träffat nån som är så bra på att fånga in en grupp människor som hon är. Ja, inte bokstavligt, men hon så fort hon kommer in i ett rum får hon automatiskt allas uppmärksamhet och alla tycker omedelbart om henne. Cirka 45% blir även kära och tre-fyra stycken funderar direkt på att fria. Det ska bli så spännande att få gå på en rundtur så fort hon kommit in i jobbet. Och förhoppningsvis får jag vara med på ett hörn av några av alla gratis lådor öl hon kommer få:) Men mest av allt är jag så otroligt glad för hennes skull! Vi har båda haft en liten svacka i våra liv nyligen och det här var precis vad som behövdes för att komma på rätt spår igen. Underbart!
När jag kommer hem möts jag av Lachs som även han har ett leende upp till öronen. Hans flickvän, den andra Helena, har också precis fått ett jobb som är helt perfekt för henne! Det är ett forskarjobb på Melbourne Uni, bra betalt och inom det område som hon har sin examen i.
Jag blir så glad. Att se mina vänner omkring mig vara lyckliga gör mig så glad. Och då får jag ännu mera positiv energi som jag kan sprida. Och så kan den positiva sprialen fortsätta, upp, upp, upp!
Det blir en lugn fredagkväll för mig eftersom det eventuellt kan ha blivit nån firningsöl för mycket igår. Imorrn ska jag och Olle på svensk massage, hans födelsedagspresent till mig! En timmes avslappning låter som ett mycket bra inslag till vad som kommer bli en supermysig lördag!
Nu fortsätter vi vara positiva hörni, så ska vi se vad dom närmaste dagarna har för glädjande nyheter att överraska oss med!
Kvällens middag - den gjorde mig också lycklig!
Barnarbete
Dagen började med att jag tog mig upp hyfsat tidigt. Slängde i mig en tallrik flingor och tog tåget till Flinders st. Där mötte jag upp med några folk i min klass, eftersom vi skulle ut och samla data till ett grupparbete. Arbetet går ut på att vi ska spela in ljud och bild på ett barn på högst tre år under ungefär en kvart, för att sedan analysera hur långt han eller hon kommit i språkutveckligen. Efter att ha smitit in på en hörnbutik och handlat ett gäng påskgula tulpaner gick vi hem till en familj och försökte så diskret så möjligt betrakta treåriga Jarrah och hans mamma leka och prata med varann, med iPhones och videokameror i högsta hugg. Det gick hur bra som helst, Jarrah tittade storögt på oss nån sekund, sen verkade han bestämma sig för att vi inte var tillräckligt intressanta att slösa energi på, utan fortsatta bygga kloss-avbilder föreställande Toy Story- figurer. Skönt att ha betat av det största momentet i arbetet, och ser faktiskt fram emot att börja analysera det hela. Det är ju sånt här som jag tycker är så otroligt intressant.
Eftersom nästa lektion inte började förrän klockan tre åkte jag hem en vända emellan. Skickade ungefär hundra jobbmail och käkade en tallrik gröt. Eftermiddagslektionerna var hyfsat ointressanta men förflöt dock snabbt, vilket var tur. Efter uni mötte jag upp med Jennifer och vi gick till Miss Libs och drack varsin jug och åt en $5 pizza. Tidigt hemgång, men lika mysigt var det för det.
Nu sitter jag här, nyduschad, i mina pyjamasshorts med blåa nallar på och lyssnar The Ark. Måste erkänna att jag är rätt trött för att bara vara 9 på kvällen, så tror det blir en tidig sänggång. Kanske krypa ner och kolla på lite Family Guy. Det låter bra.
Imorrn är det uni från 9-15, sen är det långhelg för min del. Torsdagar har jag bara intressanta ämnen, så jag det är en bra dag. Plus att jag liksom på tisdagar har hela två föreläsningar på mig att kika på den fantastiskt vackra rödhåriga killen som läser samma lingvistikämnen som jag. Det är fint.
Tror allt att hösten börjat komma nu. Den här bilden tog jag från mitt sovrumsfönster igårkväll. Vet inte om det syns, men löven har börjat skifta och falla nu i alla fall.
Nu ska jag sova och drömma om fallskärmshoppning. Åh, lycka!
Eftersom nästa lektion inte började förrän klockan tre åkte jag hem en vända emellan. Skickade ungefär hundra jobbmail och käkade en tallrik gröt. Eftermiddagslektionerna var hyfsat ointressanta men förflöt dock snabbt, vilket var tur. Efter uni mötte jag upp med Jennifer och vi gick till Miss Libs och drack varsin jug och åt en $5 pizza. Tidigt hemgång, men lika mysigt var det för det.
Nu sitter jag här, nyduschad, i mina pyjamasshorts med blåa nallar på och lyssnar The Ark. Måste erkänna att jag är rätt trött för att bara vara 9 på kvällen, så tror det blir en tidig sänggång. Kanske krypa ner och kolla på lite Family Guy. Det låter bra.
Imorrn är det uni från 9-15, sen är det långhelg för min del. Torsdagar har jag bara intressanta ämnen, så jag det är en bra dag. Plus att jag liksom på tisdagar har hela två föreläsningar på mig att kika på den fantastiskt vackra rödhåriga killen som läser samma lingvistikämnen som jag. Det är fint.
Tror allt att hösten börjat komma nu. Den här bilden tog jag från mitt sovrumsfönster igårkväll. Vet inte om det syns, men löven har börjat skifta och falla nu i alla fall.
Nu ska jag sova och drömma om fallskärmshoppning. Åh, lycka!
Jag har saknat mig
Hej allihopa. Helena här. Den riktiga Helena alltså. Jag har varit borta i nåt år eller så. Eller egentligen har jag nog funnits här hela tiden, men jag har haft svårt att komma upp till ytan. Jag har varit nerdrogad, slagen med en spade i huvudet och gömd i ett hörn. Men nu är jag tillbaka.
Jag är tillbaka med buller och bong! Fylld av positivitet, äventyrslust, en känsla av att vara oövervinnerlig och en oerhörd kärlek till det här ofantliga som kallas livet. Jag är fylld av glädje, spänning, förväntan och en vetskap om att hela världen ligger framför mig.
Ingenting kan stoppa mig. Speciellt ingen annan. Verkligen inte nån annan. All lycka inför framtiden, men jag har gjort mitt och nu fokuserar jag på mig själv och dom jag verkligen bryr mig om. Och jag ser så mycket fram emot att dela med mig av all den glädje och energi jag har, för jag har så det räcker och blir över. Jag har ett års outnyttjad positiv energi som nu har hunnit ifatt mig, och den ska användas i överflöd. Happiness is a shareware!
Förutom att vara filosofisk och hyperaktiv har jag bott en vecka i mitt nya ställe i North Melbourne. Jag stortrivs. Jag bor tillsammans med världens härligaste killar som ger massor av energi.
Andrew är den smarta finanskillen med matteinriktning som kommer gå riktigt långt inom ekonomibranschen. Det vet jag att han kommer eftersom han är samtidigt så fruktansvärt ödmjuk och har ett hjärta av guld. Han ger en kompimanger och peppar, ser till att människor i hans närhet trivs och mår bra. När han inte gör det så ligger han gärna på TV-soffan och sågar kvinnoporträtteringen i Two and a half men, eller något av dom andra fullkomligt usla programmen som erbjuds i den australienska skit-TV-tablån. Eller så går han ut med ett gäng kompisar och snackar skit och dricker öl. Andrew är alltid pigg på ett roligt förslag inkluderande ett gäng sköna människor och ett antal öl. Och han bjuder alltid in en, piggar upp en och drar med en ut. En toppenkille.
Lachlan är den flummige miljökillen som gör sin Master i sustainability (hållbarhet?), och miljö. Han odlar plantor i ett växthus på bakgården (nu snackar vi seriösa plantor, inte nån hemmagjord gräsodling i garderoben som mina föredetta housemates sysslade med), och ska skriva sitt ex-jobb om hur träd återhämtar sig efter skogsbränder. Han har pratat om att även öva detta på vår bakgård, men inga deltaljer är klara än. Han är även killen man kan ha riktigt djupa diskussioner med, som är jordnära (raggadish!) och snäll som en teddybjörn. En amerikansk flickvän med det oerhört vackra namnet Helena har han också. Dessutom har han en förkärlek för gamla konstiga möbler och attiraljer som han släpar hem efter att ha hittat på gatan. I hans bokhylla står en komplett uppsättning av dom senaste tjugo årens Melways (vägkarta över Melbourne), och som kronan på verket ropade han hem en tågvagn från Ebay på fyllan en gång. Japp. En fullstor tågvagn på sisådär 7-8 meter. $210 fick han betala för det. Dock befinner sig inte detta auktionsfynd i vårat hus (som tur är kanske... eller som synd är, vem vet), utan nere vid hans föräldrars ställe nära Warrnambool. En galen vetenskapsman med konstiga intressen, men också den mysigaste killen jag träffat på länge.
Baserat på dessa kontaktannonser kanske ni förstår varför jag trivs?
I fredags gjorde jag mitt andra skydive nånsin. Jag älskar varenda sekund av det. Jag är fullkomligt förälskad, insnöad eller till och med besatt. Det är det ända jag kan tänka på just nu. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska leva på nudlar, spara varende liten penning jag har och göra en AFF-kurs så jag får hoppa själv. Spännande, nervöst, galet och självklart skrämmande till viss del, men det känns så rätt! Jag har inte varit så peppad sen jag var 20 bast och bestämde mig för att åka till Australien för första gången. Det här ska jag göra. Jack Bauer hade hållit med, det är jag säker på. Och självklart adderar denna förväntansfulla insikt till min nyfunna glädje och äventyrslust. Jag har inte bara hittat tillbaka till mig själv, jag har insett hur jag ska fortsätta växa, utmana mig själv, och utvecklas.
Jag är tillbaka med buller och bong! Fylld av positivitet, äventyrslust, en känsla av att vara oövervinnerlig och en oerhörd kärlek till det här ofantliga som kallas livet. Jag är fylld av glädje, spänning, förväntan och en vetskap om att hela världen ligger framför mig.
Ingenting kan stoppa mig. Speciellt ingen annan. Verkligen inte nån annan. All lycka inför framtiden, men jag har gjort mitt och nu fokuserar jag på mig själv och dom jag verkligen bryr mig om. Och jag ser så mycket fram emot att dela med mig av all den glädje och energi jag har, för jag har så det räcker och blir över. Jag har ett års outnyttjad positiv energi som nu har hunnit ifatt mig, och den ska användas i överflöd. Happiness is a shareware!
Förutom att vara filosofisk och hyperaktiv har jag bott en vecka i mitt nya ställe i North Melbourne. Jag stortrivs. Jag bor tillsammans med världens härligaste killar som ger massor av energi.
Andrew är den smarta finanskillen med matteinriktning som kommer gå riktigt långt inom ekonomibranschen. Det vet jag att han kommer eftersom han är samtidigt så fruktansvärt ödmjuk och har ett hjärta av guld. Han ger en kompimanger och peppar, ser till att människor i hans närhet trivs och mår bra. När han inte gör det så ligger han gärna på TV-soffan och sågar kvinnoporträtteringen i Two and a half men, eller något av dom andra fullkomligt usla programmen som erbjuds i den australienska skit-TV-tablån. Eller så går han ut med ett gäng kompisar och snackar skit och dricker öl. Andrew är alltid pigg på ett roligt förslag inkluderande ett gäng sköna människor och ett antal öl. Och han bjuder alltid in en, piggar upp en och drar med en ut. En toppenkille.
Lachlan är den flummige miljökillen som gör sin Master i sustainability (hållbarhet?), och miljö. Han odlar plantor i ett växthus på bakgården (nu snackar vi seriösa plantor, inte nån hemmagjord gräsodling i garderoben som mina föredetta housemates sysslade med), och ska skriva sitt ex-jobb om hur träd återhämtar sig efter skogsbränder. Han har pratat om att även öva detta på vår bakgård, men inga deltaljer är klara än. Han är även killen man kan ha riktigt djupa diskussioner med, som är jordnära (raggadish!) och snäll som en teddybjörn. En amerikansk flickvän med det oerhört vackra namnet Helena har han också. Dessutom har han en förkärlek för gamla konstiga möbler och attiraljer som han släpar hem efter att ha hittat på gatan. I hans bokhylla står en komplett uppsättning av dom senaste tjugo årens Melways (vägkarta över Melbourne), och som kronan på verket ropade han hem en tågvagn från Ebay på fyllan en gång. Japp. En fullstor tågvagn på sisådär 7-8 meter. $210 fick han betala för det. Dock befinner sig inte detta auktionsfynd i vårat hus (som tur är kanske... eller som synd är, vem vet), utan nere vid hans föräldrars ställe nära Warrnambool. En galen vetenskapsman med konstiga intressen, men också den mysigaste killen jag träffat på länge.
Baserat på dessa kontaktannonser kanske ni förstår varför jag trivs?
I fredags gjorde jag mitt andra skydive nånsin. Jag älskar varenda sekund av det. Jag är fullkomligt förälskad, insnöad eller till och med besatt. Det är det ända jag kan tänka på just nu. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska leva på nudlar, spara varende liten penning jag har och göra en AFF-kurs så jag får hoppa själv. Spännande, nervöst, galet och självklart skrämmande till viss del, men det känns så rätt! Jag har inte varit så peppad sen jag var 20 bast och bestämde mig för att åka till Australien för första gången. Det här ska jag göra. Jack Bauer hade hållit med, det är jag säker på. Och självklart adderar denna förväntansfulla insikt till min nyfunna glädje och äventyrslust. Jag har inte bara hittat tillbaka till mig själv, jag har insett hur jag ska fortsätta växa, utmana mig själv, och utvecklas.
Blue skies!