Helena

Det ar sa harligt att resa igen. Se nya saker. Traffa nya manniskor. Och framfor allt vara uppe i solen och inte i Melbourne med sina 13C och regn.

Efter att ha flygit till Brisbane och sedan tagit buss upp till Rainbow Beach var jag pa plats for att paborja mitt 3 dagars/2 natters campingaventyr pa Fraser Island. I en grupp pa elva personer varav tre av oss var svenska, tva irlandska och fem engelsman, gav vi oss ut i var fyrhjulsdrivna jeep for att njuta av den underbart vackra sandon, vilken forovrigt ar varldens storsta. Sando alltsa. Milslanga (bokstavligen) ororda strander med skummande vagor bara meter utanfor fonsterrutan, sagolikt klara sjoar som skulle kunna vara tagna ur en saga och sand precis overallt. Sa harligt!

Gruppen jag akte i var okej, dock var dom allra flesta 18 ar och darfor lite inne i sin egna varld. Men nog hade vi kul tillsammans allt och det blev nagra riktigt galna goon parties med drinking games och bortjagningar av dingos.

Det var bara jag och en till av dom svenska killarna som fick kora (eftersom man maste vara over 21), vilket gjorde att det blev en del korning. Men det var riktigt roligt! Att kora pa hart packad sand ar som att cruisa pa en motorvag, medans nar det blir lite djupare kanns som att kora i sno. Nar det blir riktigt djup sand fastnar man, aven fast man har fyrhjulsdrift och traktorskapacitet. Som tur var hande detta bara en gang.

Hojdpunkten pa resan var nog anda sista natten nar jag och Tobbe fran Stenungsund gick ner till stranden och satt och njot, tittade pa manen, blickade ut over och lyssnade pa det oandliga havet och forundrades over hur brutalt det ar sitta ensam pa en strand som stracker sig sa langt man kan se at bada hallen. Det ar bara du, havet, stranden och manen. Samt en och annan dingo. Obeskrivligt.


Ar fortfarande kvar i Rainbow Beach, sitter och vantar pa att bussen ska ga om nan timme. Efter 15 timmar pa nattbussen kommer jag fram till Airlie Beach och sen pa tisdag ska jag aka ut till Whitsundays. Och jag ska dyka igen! Langtar sa otroligt mycket.
Sen bar det av tillbaka till Melbourne igen for min sista vecka i Australien och leaving parties varje kvall. Det ser vi fram emot.


Ja, saker har ju andrats lite pa "hemmaplan" i Melbourne ocksa. Jag har flyttat fran Rosebud och in pa samma hostel som Lucy. Vi har hur kul som helst och har varit ut nastan varje kvall. Ni forstar inte hur skont det ar att vara bland folk igen, och bara ha vanner omkring sig. 

Rory och jag har gjort slut, men forhoppningsvis forblir vi bra vanner sa att vi kan traffas nagra ganger innan jag aker hem. Det har saklart varit ratt jobbigt, men det kanns anda valdigt skont da det ar nat som jag gatt och tankt och grubblat pa ratt lange. Vi har haft valdigt mycket kul tillsammans, men pa sistonde har det inte varit sadar jattebra, och jag kanner helt arligt att det finns andra saker jag hellre lagger min energi pa an att forsoka radda ett forhallande som maste ta slut inom tre veckor i alla fall. Darfor blev det som jag blev. Fast saker och ting loste sig faktiskt battre an jag trodde pa dom allra flesta satten. Vilket jag ar jatteglad for. 



Ja, har var en liten uppdatering. Har kannt mig ratt avskarmad fran omvarlden dom senaste dagarna eftersom jag inte haft nan tackning pa mobilen och kunnat hora av mig till nan. Men forhoppningsvis far jag tackning nu ikvall nar jag aker norrut, sa jag kan ringa Lucy och bli uppdaterad pa lite Global Gossip-skvaller! :)

  
Forovrigt har jag blivit tvungen att hava ett olglas med solglasogon pa mig ("She's got the down-in-one shades on!"), haft sonder mina flip flops som jag kopte for ganska precis ett ar sedan i Wellington, och kysst en aborigin.

Det ni!!


Pa aterseende.

...ska jag ut och resa igen!

Efter att varit mer eller mindre bofast i nio manader har jag val nastan forbrukat min ratt att kalla mig backpacker. Men nu jobbar jag sista veckan nasta vecka och sen ar det dags for lite aventyr igen.

Eftersom jag har begransat med tid och aven med pengar sa bestamde jag mig for att koncentrera mig pa nagra fa saker och gora dom ordentligt. Sa det blir  tredagstur i fyrhjulsdriven bil med taltning pa Fraser Island och tvadags segeltripp i Whitsundays pa en racingbat. Lite dykning ska ocksa hinnas med. Behover jag saga att jag langtar?

For ovrigt har jag idag inforskaffat sex stycken stubbie holders, sa nu ska jag val klara mig. Kinesen som salde dom till mig sa att om man drack en ol ur en sadan, sa blev man inte full. Fast han rekommenderade inte att man korde bil efterat. Detta ska saklart testas och rapporteras efterat. Ja, inte det dar med bilkorandet alltsa, det andra.

Det ar sa segt att jobba pa en lordagkvall. Det ar sa dott! Visserligen ar det val bra att folk har nat battre for sig an att vara har, men jag vill ju ocksa ga ut! Snart sa. Bara tva timmar kvar. Hoppas Lucy kommer snart och haller mig lite sallskap. Ar ratt trott i och for sig. Spelar Green Day for att forsoka piggna till lite. Det gar val sadar. Vi var ute i gar kvall ocksa, en spontan kvall som blev jattelyckad. Inte mindre an tva barer lyckades vi pricka in, i vilka det jobbade bartenders som aven ar stammiskunder pa Global Gossip. Detta resulterade i halva priset pa drinkar och gratis shots. Tack och bock!


Ska sova inne i stan i kvall, pa hostelet ovanfor internetcafeet. Gjorde det igar natt ocksa, och det ar sa himla skont. Nara till jobbet. Nara till allt. Folk omkring en. Tror nog att jag kommer flytta in pa heltid dar mina sista veckor i Australien, sa jag kan njuta och ha riktigt roligt sista tiden. Pallar verkligen inte att bo kvar hos Rorys familj langre. Speciellt inte med alla resorna.

Tillagg pa vill-ha-nar-jag-kommer-hem-listan:

• Svensk grillmat

Nog for att Australien ar bra pa det dar med grillning, men det ar anda inte samma sak. Absolut inte.



Nu var Lucy in och vanda, hon skulle ga och kopa sushi. Mmm...sushi... Sjalv bestar min middag av tva Up & Gos. Smarrigt varre.


Ja, men hur blir det nu da? Jag vet fan inte. Ah.


Kristin, jag saknar dig. Du hade vetat vad jag skulle gora. No berries.

Tillagg pa vill-ha-nar-jag-kommer-hem-listan:

• Saltlakrits
• Nyponsoppa med mandelbiskvier
• Messmor
• Smultron
• Jordgubbar!!!

Slutar om en timme. Da ska jag och Lucy ga till nat stalle och titta pa nat band som spelar. Ja, ungefar sa mycket vet vi. Det var en kund vars band skulle spela och han tyckte att vi skulle komma. Visst sa vi.


Fast det regnar. Nade Sverige om det inte ar sol nar jag kommer hem! Da skriver jag hotbrev till John Pohlman.


Sadetsa.

Hur trakigt det en ma vara sa maste jag val erkanna att det var dags for storstadning. Alla mina tillhorigheter har dom senaste veckorna legat utspridda i en mer eller mindre organiserad hog i vart ickeexisterande rum. Idag tog jag tog tjuren vid hornen och gick igenom allting. Tvattade, vek, snyggade till och sorterade - sant som ska skickas hem, och sant som ska kankas hem. Detta resulterade till min lycka och fortjusning i att min ryggsack nu bara vager drygt 10 kg och faktiskt gar att stanga utan problem. Det har nog aldrig hant. Inte ens nar jag lamnade Sverige. Att det sedan antagligen kommer kosta skjortan att skicka hem det far jag ta, for det ar det vart. Det enda som ska goras nu ar att leka extremturist och shoppa mer eller mindre nodvandiga souvenirer att skicka hem med paket. Nagra slags minnen maste jag ha. Om inte annas maste jag bunkra upp med stubbie holders som ar en mycket bra uppfinnning! Ar inte helt saker pa att vi har sana hemma i Sverige namligen.

Imorrn ar det en manad tills jag aker hem. Hur sjukt ar inte det. Men jag ser fram emot det, det gor jag faktiskt. Ringde och grattade Ann-Sofi som fyllde sextio igar, var sa himla harligt att hora nagon annans rost an bara mammas och pappas. Inte for att det ar nat fel pa deras ljuva stammor, men ni fattar vad jag menar.  Langtar sa till att aka upp till Sundsvall pa Matildas student och sen Jannes 50-arsfest, har saknat alla sa mycket! Och The Ark gor sin enda Sverige-spelning i ar pa Gatufesten, vilket det inte finns en chans att jag kommer missa. Foljer du med mig kusin?

En av dom storsta sakerna jag saknar med Sverige ar faktiskt mat. Den ar sa trakig har! Speciellt nar man har en pojkvan som ater exakt tre saker i hela varlden. I vilket fall kommer jag att frossa jarnet dom forsta veckorna nar jag kommit hem. Vilket kommer leda till en snygg bikinifigur. Speciellt eftersom mitt stortsta abstinens objekt ar...

BEARNAISESAS!!!!!!

Jag tanker leva pa enbart bearnaisesas den forsta veckan jag kommer hem. Jag har nu inte atit det pa 15 manader. Forstar ni hur det kanns?!?

Andra saker jag saknar och kommer frossa i ar...

• Fullkornsbrod med Port Salut-ost
• Geisha-choklad
• Kottfarslimpa med svartvinbarsgele
• Svensk pizza (garna med bearnaisesas)*
• Havre fras
• Julmust (det maste val finnas nat stalle som har nan gammal kvar sen pask?)
• Pannkakor
• Kebabtallrik
• Stuvade makaroner

For att namna nagra saker. Har jag glomt nat viktigt?


Fast vanta, nu ljog jag en aning. Jag har faktiskt atit bearnaisesas. Som smakade absolut ingenting. Och jag ska faktiskt ata bearnaisesas, kanske i kvall. Har en pase kvar som jag kopt fran svenska kyrkan och hallit inlast i kassaskap sen dess. Kanske smyger mig upp mitt i natten och gor i ordning den, sen gommer jag mig nanstans och dricker den med sugror. Eller kan man kanske inta den intravenost?





* Tekniskt satt ar val kanske inte pizzan svensk, utan snarare troligtsvis gjord av en person fran sydeuropa. Men jamfort med pizzan har, som smakar enbart deg och ananas, ar den pizza som serveras i Sverige gudomlig. Tro mig.