Hotel California
Eller nästan i alla fall.
Julen har passerats, snudd på obemärkt förbi. Eller kanske snarare; var fan tog den vägen? Jag hinner inte riktigt med. Jag håller nog på att bli gammal.
Hursomhelst blev själva julafton traditionell med föräldrar och Gerd; julmat, Kalle Anka, julklappar och rim. Det var mysigt. Fast jag längtade efter Sundsvall. Hade velat fira jul med alla dom. Men det får bli nästnästa år. För nästa år sitter jag på en solig altan och dricker paraplydrinkar och känner sanden mellan tårna. You bet!
Annandagen: Svårslaget, brutalt och snudd på overkligt.
Igår var det back to reality och jobb igen. Kändes faktiskt inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle göra. Eller jo, jag vill därifrån, helst nu och på en gång, men jag vänder det till det positiva i stället. Jag tycker om mitt jobb. Mina arbetskamrater. Och, som jag ringde till Elin och sa igår:
Jag är lycklig.
Jag har helt underbara vänner. Jag har kanske mitt livs resa (eller åtminstone den första av dom) bara ett flywheelsdrag bort. Och ja.. Fast jag inte riktigt vågar erkänna det för mig själv än så.. Finns det en anledning till. Som jag sa; du inspirerar mig. På många sätt.
Idag har Helena jobbat heldag. Vilken har innehållit: ~67 reklamationer (varav 58 av dom berodde på dåliga skitbatterier), snustorra händer som faller sönder av sig själv och alltför många halvkrossade chokladtomtar för att höja sockernivån fram mot stängningsdags.
Dessutom har Helena:
- Packat ett Playstation 2 som skulle skickas till Järvsö (i ungefär 330 varv pappershandduk). Det var ju då som så att hon kan, möjligtvis, kanske ha råkat att omedvetet glömma lägga i konsolen + handkontrollen till han som köpte den igår... Ingen är perfekt.
- Knarkat Dextrosol (förrutom alla stackars tomtar) för att verkligen orka hela vägen.
- Insett att om det är nånting hon inte är sådär riktigt high på så är det att hantera småungar. Följande scenario utspelade sig kring 14:30-tiden på dagen:
Lugnt omedveten om vad som komma skall vandrar Helena ner mot datorn för att lägga in en prislapp. Väl framme vid datorn ser hon ett tvåårigt brutalt monster med bruna ögon och rufsigt hår som går bärsärkagång nere vid musik. Den ilskna illbattingen har redan avverkat en trumpetflöjt och är i full färd med att slita upp en keyboard. Helena inser att något måste ske, så hon börjar med den försiktiga varianten:
- "Men lilla vän inte ska du väl..."
- "Buääääää!!!"
Då hon inser att detta inte fungerar försöker hon lite försiktigt lirka loss den massakrerade förpackningen ur tvååringens järngrepp, men förstår snabbt att hon mött sin överman vad gäller muskelmassa...
- "Nej men hördu, vi ställer upp den här på hyllan igen" (Drar keyboarden mot sig med ett bestämt grepp)
- "BUÄÄÄÄÄ!!!! GRRR!!! MORRR!!! (Vägrar att släppa greppet och stirrar ondskefullt med blottade tänder, släppandes i från sig diverse gutturala läten och monsterlika ljud)
Denna kamp fortsätter sedan i ett tiotal sekunder innan Helena känner att något drastiskt måste göras...
- "NEJ!! NU STÄLLER VI DEN HÄR PÅ HYLLAN!!!" (Använder hela sin längd/vikt/auktoritet och sliter loss keyboarden ur monstrets grepp)
Sedan lämnar hon brottsplatsen för att undvika eventuella aftermaths. Shit. Kan inte folk ha koll på sina ungar?!?
I morgon ska jag till Elin efter jobbet. Det ses fram emot. Nyår spenderas nog, liksom förra året, hos familjen Hermansson. Myspys på hög nivå, nattliga promenader, stjärnskådning och djupa filosofiska tankar väntas. Dessutom ska det njutas av att bara vara. Och få en liten dos av Sofiepåverkan. Jag tycker om mig själv när jag är med henne. Sen ska jag sova på mina feng shui-linjer som finns till höger om Sofies skrivbord, alldeles nedanför fotändan av hennes säng. Det finns nog ingenstans i världen jag sover så bra som där.
Därför måste jag packa nu. Eller kanske orkar jag inte det, utan gör det i morgon bitti i stället. Då blir det nog stressigt. Låter som mig i ett nötskal. Är det nån som tycker jag överdriver om jag beskriver mig själv som tidsoptimist..? :)
Nyss har det avnjutits mackor à la Pappa. Det är något jag verkligen kommer sakna när jag är i Aus.
Ooh! Jag fick mitt visum idag!!
Nej, nu ger jag mig. Sov gott!
Kristallklara nätter, känslan av eufori och te upp på rummet. (Det sista kan jag leva på länge...)
Helena
Julen är här!
Julruschen överlevdes i år också. Och nu är jag ledig tills på torsdag. Underbart.
Ooh, Helena har fått sitt första paket!
En galen Timmen som äter sig ur kartongen.
Helena insåg plötsligt att hon varken bakat lussekatter, knåpat ihop pepparkakshus eller gjort julgodis i år. Då detta varken är likt henne eller uppskattas sådär väldigt av resten av familjen, sökte hon frenetiskt efter något snabbt/enkelt att göra. Resultatet:
Risbräck. Och även om dom är gjorda på fem minuter så är dom gjorda med kärlek. Trots pappas mumlande kommentarer om "olika mängd ris per chokladenhet". Tss.
Själv kontrade jag med att tycka att pappas mozartkulor var dom fulaste jag nånsin sett. För inte var dom vackra heller...
... desto vackare är min käre far i sin turkosa tröja; harmoniskt omrörande i chokladen. Aww...
Och här är den, i sitt nästintill kompletta utförande...
Julgranen! Lägg speciellt märke till den isländska flaggan. Den satte jag dit.
Efter att ha promenerat runt industrin med Elin och Fritiof och kommit in härligt rosig om kinderna känns det faktiskt att det är jul imorrn. Nu ska det avnjutas julmust och rimmas paket.
Fast först ska jag lyssna på radiokalendern.
God Jul!
Så mörk är natten...
Lucia visade sig bli än bra dag ändå, trots avsaknaden av snö. Här ska då poängteras hur grymt bitter Helena är att det inte finns någon snö. Men för att inte sänka stämningen på detta annars trevliga inlägg, går jag inte in på några djupare detaljer. (Ge mig snö för faan!!)
Ja. Efter att ha ätit en halv pepparkaksdeg på ungefär fem minuter kände jag och Kristine att det var dags att dra upp kvällen ett snäpp, så vi begav oss till Gagnefs kyrka där det vankades luciatåg. Ooh, stämning! Fast så himla mycket hellre vi hade velat vara med... Luciasånger är det bästa jag vet! Näst efter julmust.
När denna änglakör av vackra stämmor (nåja) hade tågat ut igen skuttades det hem till Kristine och mystes lite, tillsammans med Karoline och Paola. Efter att ha gått igenom alla familjen Olsson familjealbum och skrattat åt våra tama försök att skilja dom små fröknarna åt var det dags för familjen Olsson att ta sitt årliga julkort. Och Helena utnämndes till fotograf! Hedersuppdrag Deluxe!
Sen var hon igång med kameran resten av kvällen.. Shit, när jag väl är igång finns det ingen hejd på korttagandet!
Helena med sin nyfunna vän Squeeky. Dom coola killarna. Vem skulle vilja möta oss i en mörk gränd?
Paola matar denna galna tingest med lite överbliven pepparkaksdeg. My god, he's rabid!!
Senare hittade Helena en badboll med den hårdaste texten hittills. Hah!
Kristine och Karoline - beautiful as ever!
Karoline, Helena, Kristine och Paola. Da Gang!
Idag har Helena återigen varit ledig, och då går det som det oftast går; Det slöas hela dagen. Men jag hade faktiskt tänkt ta och göra ett litet ryck nu, städa tvätta och kanske slå in en och annan julklapp. Ni anar inte hur välbehövligt detta är. Shit, vilken slob jag har blivit...
Visserligen har det körts dansuppvärmning, styrka och lite ragga, så helt förslöad är jag ändå inte:)
Dagens garv infann sig för en halvtimme sen när Helena skulle gå och posta några brev åt sin mor. Genom mörker och snålblåst kämpade hon sig fram mot Ica. Humöret var inte på topp direkt på grund av vädret, mörkret och allmäna grubblerier. Gruset knastrar när hon rundar hörnet vid IOGT-lokalen och kommer ut mot ICAs parkering.
Där uppenbarar sig en två meter stor uppblåsbar tomte. Inte nog med att detta i sig är oerhört skrattretande; dom har inte knytit fast den stackarn ordentligt så han krumbuktar sig och flyger omkring så det stod härliga till i det blåsiga vädret. En sekund låg han på rygg, nästa upp och ned, för att i nästa stund vara på väg upp mot väggen. Jag höll på att bryta ihop till en liten hög på marken av skratt. Att jag inte hade kameran med mig!
Yeahyeah, jag ska väl ta mig i kragen och göra lite nytta då. Jag är inte så bra på det. Jag skulle mycket hellre sitta uppkrupen under en filt med en kopp te och läsa Eragon. Men det får bli sen det. Filmen har ju premiär imorrn! Shit, jag måste läsa ut boken..
Pepparkakor till alla!
(Och en extra till dig...)
/H
A Slice of Saturday Night
Kristine har gett sig på evighetsprojektet med att få mitt hår lockigt.
Svallande lockar. Vissa av dom made by hand, andra helt äkta. Hm.
En bit in i den mycket trevliga förfesten i Djurmo hittade Paola en vägg som var alldeles utmärkt att posera mot. Detta tillfälle var tvunget att utnyttjas tyckte vi.
Paola den vackra och Helena (som är sjukt nöjd med sin nyinskaffade skjorta med glitter-dödskallar)
Kristine the ever-smiling och Helena som gör sitt bästa för att le ikapp.
Kristine och Paola. Mina underbart söta flickor.
Efter att Helena kommit hem och hamnat i extas på grund av vår landsmans uppskjutning i rymden (och bittert ångrat att hon gav upp sin högstadiedrömmar om att bli astronaut själv) fick hon sig kvällens skratt när hon såg följande text på sitt värmeelement.
Det är inte lätt alltid.
Efter att ha sovit tre timmar i natt är hon nu oförskämt pigg och ska iväg och dansa så mycket ragga att hon kryper hem av utmattning sen! Ahhhh!
Det var frost i morse! I brist på annat njuter jag!
Hmm... lavendel!
Helena