Helena

Eller nästan i alla fall.

Julen har passerats, snudd på obemärkt förbi. Eller kanske snarare; var fan tog den vägen? Jag hinner inte riktigt med. Jag håller nog på att bli gammal.

Hursomhelst blev själva julafton traditionell med föräldrar och Gerd; julmat, Kalle Anka, julklappar och rim. Det var mysigt. Fast jag längtade efter Sundsvall. Hade velat fira jul med alla dom. Men det får bli nästnästa år. För nästa år sitter jag på en solig altan och dricker paraplydrinkar och känner sanden mellan tårna. You bet!

Annandagen: Svårslaget, brutalt och snudd på overkligt.


Igår var det back to reality och jobb igen. Kändes faktiskt inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle göra. Eller jo, jag vill därifrån, helst nu och på en gång, men jag vänder det till det positiva i stället. Jag tycker om mitt jobb. Mina arbetskamrater. Och, som jag ringde till Elin och sa igår:

Jag är lycklig.


Jag har helt underbara vänner. Jag har kanske mitt livs resa (eller åtminstone den första av dom) bara ett flywheelsdrag bort. Och ja.. Fast jag inte riktigt vågar erkänna det för mig själv än så.. Finns det en anledning till. Som jag sa; du inspirerar mig. På många sätt.

Idag har Helena jobbat heldag. Vilken har innehållit: ~67 reklamationer (varav 58 av dom berodde på dåliga skitbatterier), snustorra händer som faller sönder av sig själv och alltför många halvkrossade chokladtomtar för att höja sockernivån fram mot stängningsdags.

Dessutom har Helena:

• Packat ett Playstation 2 som skulle skickas till Järvsö (i ungefär 330 varv pappershandduk). Det var ju då som så att hon kan, möjligtvis, kanske ha råkat att omedvetet glömma lägga i konsolen + handkontrollen till han som köpte den igår... Ingen är perfekt.
• Knarkat Dextrosol (förrutom alla stackars tomtar) för att verkligen orka hela vägen.
• Insett att om det är nånting hon inte är sådär riktigt high på så är det att hantera småungar. Följande scenario utspelade sig kring 14:30-tiden på dagen:

Lugnt omedveten om vad som komma skall vandrar Helena ner mot datorn för att lägga in en prislapp. Väl framme vid datorn ser hon ett tvåårigt brutalt monster med bruna ögon och rufsigt hår som går bärsärkagång nere vid musik. Den ilskna illbattingen har redan avverkat en trumpetflöjt och är i full färd med att slita upp en keyboard. Helena inser att något måste ske, så hon börjar med den försiktiga varianten:
- "Men lilla vän inte ska du väl..."
- "Buääääää!!!"
Då hon inser att detta inte fungerar försöker hon lite försiktigt lirka loss den massakrerade förpackningen ur tvååringens järngrepp, men förstår snabbt att hon mött sin överman vad gäller muskelmassa...
- "Nej men hördu, vi ställer upp den här på hyllan igen" (Drar keyboarden mot sig med ett bestämt grepp)
- "BUÄÄÄÄÄ!!!! GRRR!!! MORRR!!! (Vägrar att släppa greppet och stirrar ondskefullt med blottade tänder, släppandes i från sig diverse gutturala läten och monsterlika ljud)
Denna kamp fortsätter sedan i ett tiotal sekunder innan Helena känner att något drastiskt måste göras...
- "NEJ!! NU STÄLLER VI DEN HÄR PÅ HYLLAN!!!" (Använder hela sin längd/vikt/auktoritet och sliter loss keyboarden ur monstrets grepp)
Sedan lämnar hon brottsplatsen för att undvika eventuella aftermaths. Shit. Kan inte folk ha koll på sina ungar?!?


I morgon ska jag till Elin efter jobbet. Det ses fram emot. Nyår spenderas nog, liksom förra året, hos familjen Hermansson. Myspys på hög nivå, nattliga promenader, stjärnskådning och djupa filosofiska tankar väntas. Dessutom ska det njutas av att bara vara. Och få en liten dos av Sofiepåverkan. Jag tycker om mig själv när jag är med henne. Sen ska jag sova på mina feng shui-linjer som finns till höger om Sofies skrivbord, alldeles nedanför fotändan av hennes säng. Det finns nog ingenstans i världen jag sover så bra som där.

Därför måste jag packa nu. Eller kanske orkar jag inte det, utan gör det i morgon bitti i stället. Då blir det nog stressigt. Låter som mig i ett nötskal. Är det nån som tycker jag överdriver om jag beskriver mig själv som tidsoptimist..? :)

Nyss har det avnjutits mackor à la Pappa. Det är något jag verkligen kommer sakna när jag är i Aus.

Ooh! Jag fick mitt visum idag!!

Nej, nu ger jag mig. Sov gott!

Kristallklara nätter, känslan av eufori och te upp på rummet. (Det sista kan jag leva på länge...)

Helena