Så mörk är natten...
Och då är det väl tur att man har såna underbara vänner som lyser upp mörkret! (Awww...)
Lucia visade sig bli än bra dag ändå, trots avsaknaden av snö. Här ska då poängteras hur grymt bitter Helena är att det inte finns någon snö. Men för att inte sänka stämningen på detta annars trevliga inlägg, går jag inte in på några djupare detaljer. (Ge mig snö för faan!!)
Ja. Efter att ha ätit en halv pepparkaksdeg på ungefär fem minuter kände jag och Kristine att det var dags att dra upp kvällen ett snäpp, så vi begav oss till Gagnefs kyrka där det vankades luciatåg. Ooh, stämning! Fast så himla mycket hellre vi hade velat vara med... Luciasånger är det bästa jag vet! Näst efter julmust.
När denna änglakör av vackra stämmor (nåja) hade tågat ut igen skuttades det hem till Kristine och mystes lite, tillsammans med Karoline och Paola. Efter att ha gått igenom alla familjen Olsson familjealbum och skrattat åt våra tama försök att skilja dom små fröknarna åt var det dags för familjen Olsson att ta sitt årliga julkort. Och Helena utnämndes till fotograf! Hedersuppdrag Deluxe!
Sen var hon igång med kameran resten av kvällen.. Shit, när jag väl är igång finns det ingen hejd på korttagandet!
Helena med sin nyfunna vän Squeeky. Dom coola killarna. Vem skulle vilja möta oss i en mörk gränd?
Paola matar denna galna tingest med lite överbliven pepparkaksdeg. My god, he's rabid!!
Senare hittade Helena en badboll med den hårdaste texten hittills. Hah!
Kristine och Karoline - beautiful as ever!
Karoline, Helena, Kristine och Paola. Da Gang!
Idag har Helena återigen varit ledig, och då går det som det oftast går; Det slöas hela dagen. Men jag hade faktiskt tänkt ta och göra ett litet ryck nu, städa tvätta och kanske slå in en och annan julklapp. Ni anar inte hur välbehövligt detta är. Shit, vilken slob jag har blivit...
Visserligen har det körts dansuppvärmning, styrka och lite ragga, så helt förslöad är jag ändå inte:)
Dagens garv infann sig för en halvtimme sen när Helena skulle gå och posta några brev åt sin mor. Genom mörker och snålblåst kämpade hon sig fram mot Ica. Humöret var inte på topp direkt på grund av vädret, mörkret och allmäna grubblerier. Gruset knastrar när hon rundar hörnet vid IOGT-lokalen och kommer ut mot ICAs parkering.
Där uppenbarar sig en två meter stor uppblåsbar tomte. Inte nog med att detta i sig är oerhört skrattretande; dom har inte knytit fast den stackarn ordentligt så han krumbuktar sig och flyger omkring så det stod härliga till i det blåsiga vädret. En sekund låg han på rygg, nästa upp och ned, för att i nästa stund vara på väg upp mot väggen. Jag höll på att bryta ihop till en liten hög på marken av skratt. Att jag inte hade kameran med mig!
Yeahyeah, jag ska väl ta mig i kragen och göra lite nytta då. Jag är inte så bra på det. Jag skulle mycket hellre sitta uppkrupen under en filt med en kopp te och läsa Eragon. Men det får bli sen det. Filmen har ju premiär imorrn! Shit, jag måste läsa ut boken..
Pepparkakor till alla!
(Och en extra till dig...)
/H
Lucia visade sig bli än bra dag ändå, trots avsaknaden av snö. Här ska då poängteras hur grymt bitter Helena är att det inte finns någon snö. Men för att inte sänka stämningen på detta annars trevliga inlägg, går jag inte in på några djupare detaljer. (Ge mig snö för faan!!)
Ja. Efter att ha ätit en halv pepparkaksdeg på ungefär fem minuter kände jag och Kristine att det var dags att dra upp kvällen ett snäpp, så vi begav oss till Gagnefs kyrka där det vankades luciatåg. Ooh, stämning! Fast så himla mycket hellre vi hade velat vara med... Luciasånger är det bästa jag vet! Näst efter julmust.
När denna änglakör av vackra stämmor (nåja) hade tågat ut igen skuttades det hem till Kristine och mystes lite, tillsammans med Karoline och Paola. Efter att ha gått igenom alla familjen Olsson familjealbum och skrattat åt våra tama försök att skilja dom små fröknarna åt var det dags för familjen Olsson att ta sitt årliga julkort. Och Helena utnämndes till fotograf! Hedersuppdrag Deluxe!
Sen var hon igång med kameran resten av kvällen.. Shit, när jag väl är igång finns det ingen hejd på korttagandet!
Helena med sin nyfunna vän Squeeky. Dom coola killarna. Vem skulle vilja möta oss i en mörk gränd?
Paola matar denna galna tingest med lite överbliven pepparkaksdeg. My god, he's rabid!!
Senare hittade Helena en badboll med den hårdaste texten hittills. Hah!
Kristine och Karoline - beautiful as ever!
Karoline, Helena, Kristine och Paola. Da Gang!
Idag har Helena återigen varit ledig, och då går det som det oftast går; Det slöas hela dagen. Men jag hade faktiskt tänkt ta och göra ett litet ryck nu, städa tvätta och kanske slå in en och annan julklapp. Ni anar inte hur välbehövligt detta är. Shit, vilken slob jag har blivit...
Visserligen har det körts dansuppvärmning, styrka och lite ragga, så helt förslöad är jag ändå inte:)
Dagens garv infann sig för en halvtimme sen när Helena skulle gå och posta några brev åt sin mor. Genom mörker och snålblåst kämpade hon sig fram mot Ica. Humöret var inte på topp direkt på grund av vädret, mörkret och allmäna grubblerier. Gruset knastrar när hon rundar hörnet vid IOGT-lokalen och kommer ut mot ICAs parkering.
Där uppenbarar sig en två meter stor uppblåsbar tomte. Inte nog med att detta i sig är oerhört skrattretande; dom har inte knytit fast den stackarn ordentligt så han krumbuktar sig och flyger omkring så det stod härliga till i det blåsiga vädret. En sekund låg han på rygg, nästa upp och ned, för att i nästa stund vara på väg upp mot väggen. Jag höll på att bryta ihop till en liten hög på marken av skratt. Att jag inte hade kameran med mig!
Yeahyeah, jag ska väl ta mig i kragen och göra lite nytta då. Jag är inte så bra på det. Jag skulle mycket hellre sitta uppkrupen under en filt med en kopp te och läsa Eragon. Men det får bli sen det. Filmen har ju premiär imorrn! Shit, jag måste läsa ut boken..
Pepparkakor till alla!
(Och en extra till dig...)
/H
Kommentarer
Trackback