Helena

Idag kom det in en rundnätt, brunbränd man på jobbet. Han hade på sig en sån där beige fiskarväst med massa fickor på. Halvöppen var den, och han hade ingenting under. Till det hade han matchat ett par knall-lila glansiga shorts, och ett par träskor.

Min första tanke var att den där mannen måste ju vara göteborgare. Eller packad. Eller båda två.

Hur det var? Det har jag faktiskt ingen aning om, för han försvann lika snabbt som han uppenbarat sig. Men man ska lita på sina instinkter.

Jag har fått ett ryck, en galen idé, ett infall. Och det råkar faktiskt vara så att mina infall inte brukar vara så dumma när allt kommer omkring. Följ alltid magkänslan, det brukar bli bäst då!

Så förhoppningsvis hinns det alltså med Lund, Köpenhamn och ännu en sväng till Göteborg innan jag åker till Australien. Helt oplanerat och helt klockrent, yes!

Jag känner det nu, att jag är alldeles för trött för att skriva. Hungrig är jag också. Därför ska vi göra våfflor nu. Bästa idén på länge!

Nu har jag varit hemma i Sverige i ett år. Det är helt sjukt. Jag som inte ens trodde jag skulle överleva en månad. Time Flies.
Och om bara en månad är jag påväg igen. Det är snudd på ännu sjukare.

Hade i alla fall en otroligt bra vistelse i Göteborg. Kommer sakna staden. Och folket. Och alla vänner. Det är ju alltid när man gör saker "för sista gången" på ett bra tag, som man märker hur mycket man kommer sakna det. Men ett år hit eller dit, vad är väl det?

Har precis avslutat min lyxfrukost deluxe; baguette med chevréost och honung, och jordgubbar med mjölk. Ibland är det bra att vara mätt på kvällen så det blir kvar till dagen efter.

Nu lär jag klä på mig och skutta till jobbet. Jobbar varannan dag den här veckan. Man kan ju bli schizofren för mindre.

Tjo!