Helena

Måndagens Housewarming/BBQ med svensktema blev helt klockren. Har tyvärr bara några bilder då det spårade ur ganska tidigt och jag vågade inte släpa runt på kameran. Men vi började i någorlunda lugnt mak ute på bakgården där vi spenderade hela eftermiddagen drickandes öl i solen. Andrew styrde upp grillningen och mina svenska köttbullar blev stor succé, likaså Lachys underbara pastasallader.

 

 

 

 

 

 

 

 

Andrew grillar...

 

...och Lachy fick leka räddare i nöden när killarna sparkade upp en footy i ett träd

Folk strömmade till i hög takt och vi var nog i alla fall en 30-40 pers som mest. Även när det började mörkna kunde vi fortsätta festen utomhus då killarna hade riggat upp riktigt seriösa ljuskonstellationer. Ungefär samtidigt drog även dansgolvet igång i vardagsrummet, där Lachlan hade lånat all sin fars diskobelysningar, strobe-ljus och rökmaskin.

Rökmaskinen ja. Det snålades ju inte om det säger så. Man kunde oftast inte ens se handen framför sig. Och när vi tittade ut på gatan låg det som en dimma utanför vårt hus. Det bolmade rök ut genom dörren. Undrar vad folk måste ha trott... Denna överkonsumtion av rök togs dock vara på och folk passade på att klä av sig och köra nakendisko. Man såg ju ändå ingenting, så det spelade liksom ingen roll. Hysteriskt roligt att dansa in i nån, för att sedan upptäcka att personen i fråga inte har en tråd på kroppen. Blev ju lite chockad första gången om man säger så, haha.

För att inte bli alltför opoppis i området drog vi ut rätt tidigt. Det var inte många ställen som ville släppa in den något överförfriskade skaran som hållit på i nästan 8 timmar. Tillslut kom vi in på ett sunkit karaokeställe i en gränd och gjorde det bästa av situationen.

Riktigt lyckad dag/kväll/natt och det var väldigt roligt att lära känna fler av Lachs och Andrews kompisar lite bättre.

För övrigt har det inte hänt så mycket spännande. Jag är väldigt ledsen på Adam igen, som fortsätter vara elak utan anledning. Han är fortfarande skyldig mig pengar (som han lovade att jag skulle få för två veckor sen) och jag var tydligen väldigt omedgörlig som skrev ett sms till honom igår där jag frågade efter dom. Så hemsk var jag tydligen, att jag förtjänade en Facebok-status från hans sida att jag var en, citat, "dumb cunt" och att han önskade att jag kunde försvinna från jordens yta. Och när jag smsade och frågade varför han skrev så fick jag bara som svar att jag skulle deleta hans nummer och aldrig höra av mig igen. Tro mig, det är det första jag kommer göra så fort jag får pengarna jag nu blivit lovad nästa vecka.

Men det gör mig ledsen. Jag förstår inte varför man behöver vara elak. Jag har inte gjort honom något illa. Än mindre varit elak, trots att det är både ett och annat jag nog skulle vilja ha sagt. Ändå får man ta skällsord, en otrevlig attityd och en arrogans som går ut på att göra allt så svårt som möjligt. Det känns tugnt att försöka gå runt med en attityd att alltid bemöta människor på ett bra sätt, när man får sånt här tillbaka.

Ikväll har jag i alla fall sprungit, druckit rödvin och ätit mörk choklad. Försökte klämma in så mycket endorfiner jag bara kunde. Så nu känns det lite bättre. Snart kommer han inte att påverka mig längre, men det är som min allra finaste vän Sofie säger; man måste ta sig tid att sörja en relation. Relationen i sig kanske jag inte sörjer då det ju faktiskt inte var så mycket att hänga i granen, men jag bearbetar fortfarande all osäkerhetsbaserad negativ energi och elakheter han öst över mig under ett års tid, och som han fortsätter att förpesta mig med så fort han får chansen. Men inte länge till, hoppas jag. Snart kan jag skaka av mig det också.

Och på tisdag börjar min AFF-kurs. Jag ska bli fallskärmshoppare.