En inblick i australiensk universitetsbyråkrati
Idag var det Student Society Fair, vilket betyder att alla klubbar och föreningar är där och visar upp sig och raggar medlemmar. Inte jättemycket att hänga i gran tyvärr, då ungefär 99% antingen var klubbar för asiater eller olika religiösa grupper som försökte frälsa en. Då jag kände att det inte dög att ha släpat sig hela vägen in dit utan att gå med i något gjorde jag det otänkbara; gick fram till den svenska och norska flaggan och betalade $3.50 för att gå med i The Scandinavian Society. Riktigt pinsamt jag vet, men har jag tur kanske det blir nån kräftskiva eller midsommarparty att se fram emot.
Sen började byråkratin. Glad i hågen traskar jag in till Student Centre, dit vi blivit tillsagda att gå om vi har frågor om vad som helst som rör vår utbildning. Där frågar jag om mina ämnen blivit godkända och ber även om hjälp att fixa mitt konto till studentportalen, eftersom det inte går att logga in. Det sistnämnda kunde hon absolut inte göra nånting åt, och blev hänvisad till IT, som ligger i biblioteket. Ämnena var godkända, men det var nånting som gått fel med registreringsprocessen, så hon kunde inte godkänna mig som student än. Hon visste absolut inte vad det var för fel, utan det skulle jag få lov att gå till Student Administration Office för att få reda på.
Efter en promenad till Student Administration Office fick jag reda på att anledningen till att min registrering inte kunde gå igenom var att jag inte betalt min terminsavgift än. Då ingen berättat för mig när, var och hur jag skulle ha gjort detta, frågade jag lite försiktigt hur jag skulle gå tillväga. ”Ja, men du ska ju gå till posten såklart”, fick jag till svar, som att det vore den självklaraste saken i världen. Så dumt av mig.
Ner till posten, vilken som tur är har ett kontor inne på campus. Betalar terminsavgiften och knatar hela vägen upp till Student Administration Office igen (och här snackar vi många trappor att gå i). Får äntligen ett godkännande och ett klartecken på att registreringen är klar. Därefter blir jag hänvisad tillbaka till Student Centre, för att få mitt studentkort.
På vägen passar jag på att gå förbi biblioteket, och frågar i informationen efter IT-avdelningen. ”Nä, nån sån har vi inte”, blir svaret. ”Men det är några killar som sitter där uppe som är ganska bra på data, dom kanske kan hjälpa dig om du har tur”. Går upp för trapporna och hittar datasnubben, halvliggandes i en kontorsstol. Jag tror inte han tittade på mig en enda gång när jag pratade med honom. Dock ska han ha stort cred, för han fixade mitt problem på mindre än en minut, och var nog ta mig fan den enda på hela dagen som faktiskt verkade veta vad han pysslade med.
Tillbaka till Student Centre, får mitt studentkort. Passar på att fråga hur det funkar med min utlandsförsäkring, men detta hade dom naturligtvis ingen aning om. Blir hänvisad till International Centre, som lägligt nog ligger på andra sidan campus. Efter ett besök där var i alla fall äntligen dagens ärenden klara, och jag har fixat allt som sig fixas bör. Däremot kan man ju hoppas att själva pluggandet kommer gå snäppet smidigare… Annars sätter jag mig på ett plan hem till Sverige igen. Fel att ha allt samlat på samma ställe?
När jag kom hem bytte jag om och gick ut och sprang. Med Synaesthesia på repeat i öronen, gav jag mig ut i skymningen. Precis när refrängen börjar svänger jag upp på Burwood rd, och ser Melbournes skyline mot solnedgången. Adrenalinkick. Och sen gick det ta mig fan bra att springa sen också.
Nu sitter jag på ett så klassigt ställe som en mynttvätt. Helt ensam är jag också, i ett slitet rum med tusen tvättmaskiner. Var är alla snyggingar liksom, som i 40 Days and 40 Nights…? Nåja, tur att Jennifer kommer och håller mig sällskap snart.
I kväll har jag lyckats att få i alla fall Anna på att gå ut och dansa! $2 pots (som är ett ölglas, modell mindre och inget annat =P) och $4 basic spirits. House, RnB och electro hela natten. Grymt!
Så nu får tvätten bli klar snart, för jag måste in och koka nudlar och dricka goon. Nu känns det ta mig fan att jag är tillbaka i Australien. Woohoo!
Puss, hej!
Sen började byråkratin. Glad i hågen traskar jag in till Student Centre, dit vi blivit tillsagda att gå om vi har frågor om vad som helst som rör vår utbildning. Där frågar jag om mina ämnen blivit godkända och ber även om hjälp att fixa mitt konto till studentportalen, eftersom det inte går att logga in. Det sistnämnda kunde hon absolut inte göra nånting åt, och blev hänvisad till IT, som ligger i biblioteket. Ämnena var godkända, men det var nånting som gått fel med registreringsprocessen, så hon kunde inte godkänna mig som student än. Hon visste absolut inte vad det var för fel, utan det skulle jag få lov att gå till Student Administration Office för att få reda på.
Efter en promenad till Student Administration Office fick jag reda på att anledningen till att min registrering inte kunde gå igenom var att jag inte betalt min terminsavgift än. Då ingen berättat för mig när, var och hur jag skulle ha gjort detta, frågade jag lite försiktigt hur jag skulle gå tillväga. ”Ja, men du ska ju gå till posten såklart”, fick jag till svar, som att det vore den självklaraste saken i världen. Så dumt av mig.
Ner till posten, vilken som tur är har ett kontor inne på campus. Betalar terminsavgiften och knatar hela vägen upp till Student Administration Office igen (och här snackar vi många trappor att gå i). Får äntligen ett godkännande och ett klartecken på att registreringen är klar. Därefter blir jag hänvisad tillbaka till Student Centre, för att få mitt studentkort.
På vägen passar jag på att gå förbi biblioteket, och frågar i informationen efter IT-avdelningen. ”Nä, nån sån har vi inte”, blir svaret. ”Men det är några killar som sitter där uppe som är ganska bra på data, dom kanske kan hjälpa dig om du har tur”. Går upp för trapporna och hittar datasnubben, halvliggandes i en kontorsstol. Jag tror inte han tittade på mig en enda gång när jag pratade med honom. Dock ska han ha stort cred, för han fixade mitt problem på mindre än en minut, och var nog ta mig fan den enda på hela dagen som faktiskt verkade veta vad han pysslade med.
Tillbaka till Student Centre, får mitt studentkort. Passar på att fråga hur det funkar med min utlandsförsäkring, men detta hade dom naturligtvis ingen aning om. Blir hänvisad till International Centre, som lägligt nog ligger på andra sidan campus. Efter ett besök där var i alla fall äntligen dagens ärenden klara, och jag har fixat allt som sig fixas bör. Däremot kan man ju hoppas att själva pluggandet kommer gå snäppet smidigare… Annars sätter jag mig på ett plan hem till Sverige igen. Fel att ha allt samlat på samma ställe?
När jag kom hem bytte jag om och gick ut och sprang. Med Synaesthesia på repeat i öronen, gav jag mig ut i skymningen. Precis när refrängen börjar svänger jag upp på Burwood rd, och ser Melbournes skyline mot solnedgången. Adrenalinkick. Och sen gick det ta mig fan bra att springa sen också.
Nu sitter jag på ett så klassigt ställe som en mynttvätt. Helt ensam är jag också, i ett slitet rum med tusen tvättmaskiner. Var är alla snyggingar liksom, som i 40 Days and 40 Nights…? Nåja, tur att Jennifer kommer och håller mig sällskap snart.
I kväll har jag lyckats att få i alla fall Anna på att gå ut och dansa! $2 pots (som är ett ölglas, modell mindre och inget annat =P) och $4 basic spirits. House, RnB och electro hela natten. Grymt!
Så nu får tvätten bli klar snart, för jag måste in och koka nudlar och dricka goon. Nu känns det ta mig fan att jag är tillbaka i Australien. Woohoo!
Puss, hej!
Kommentarer
Postat av: Micke
Verkar ha varit en massa springande på Campus, men skönt att få det klart förstår jag.. Och för mig känns det inte som något konstigt att det var just datakillen som var den som faktiskt visste vad han gjorde ;)
Postat av: Peter L
Man får nästan intrycket att Australiens byråkrati börjar komma ikapp Sveriges. Trots att dom inte är med i EU. Bra gjort. Och bra dagsverke av dig, att kämpa dig igenom hela smeten.
Hoppas dansandet gick bra, att ölkonsumtionen blev måttlig (två oförenliga saker?), att kvällen blev kul och att du mår bra.
Kram!
Pappa
Postat av: Sofie
Allt det där springandet runt på campus borde ju i alla fall göra att du kan äta mer choklad. Ja, du hörde mig, CHOKLAAAAD! Själv så fick jag ett samtal från Högskolan Dalarna häromdagen. De frågade om jag undrade över något. Haha... Sött. Det är en sån liten högskola att de kan göra sånt, liksom.
Saknar dig, you crazy person! LOveloveloveloVE.
Trackback