Nej, se det snöar..!

Nu var det två år sen sist, då jag fick känna känslan och lyckoruset av att dra upp rullgardinen på morgonen och finna världen alldeles vit. Därför slog hjärtat ett litet extra slag i morse.





När jag sedan satt på 56:ans buss till Borlänge kände jag nån slags lugn harmoni. Trivsel. En känsla av att.. vara hemma.

Ända sen jag kom hem från Australien har jag inte kunnat slappa av. Eftersom det egentligen inte var rätt tid för mig att åka därifrån har jag haft otroligt svårt att komma till ro och känna att jag hört hemma någonstans. Jag har hela tiden varit på väg mot nåt nytt. Men nu har jag insett hur viktigt det är att låta sig själv landa ibland. Att kunna njuta av att man är hemma och att man är omgiven av sin familj och sina vänner. Och sträva mot nya mål, drömmar och visioner som man målar upp.

Lite kaotiskt blev det ju igår kväll när dom ringde från BR i Nordstan och erbjöd mig att jobba extra där under julen. Det rörde ju till alla tankar igen om man säger så. Men efter att ha åkt en halvtimme genom de snöbetäckta byarna, med en 80-årig dam som enda medpassagerare på bussen, och känt att jag ändå faktiskt trivdes riktigt bra med det hela så stod det ändå ganska klart att mitt första beslut var riktigt. Och efter att ha pratat med Terese och träffat Karin igen så känns det riktigt bra. Det kommer bli en grymt kul jul.. och vår!

Imorrn ska vi på Fame. Det ska bli så himla underbart! Har längtat sen jag kom hem i somras...

Nu måste jag plugga lite. Sen ikväll kommer Rikard hit. Vi ska käka pizza, dricka vin och öl och spela WII.
Fö de ä preciiis va man gör en fredaskväll i Daaalarna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback