Helena

Japp, det gick ju rätt bra det där.

Butikschefen på BR i Nordstan sa visserligen att dom också låg under extrem press att skära ned på timmar, men det lät som att det inte var helt omöjligt att kanske få några timmar här och där i alla fall. Dessutom sa hon att var det nån BR-butik jag hade chans att få jobba i så var det där eftersom dom andra är mindre och har ännu hårdare restriktioner. Vilket besparade mig en hel del promenadtid i ruskväder.

Biblioteksboken jag skulle hämta låg och väntade på en hylla och hade till och med mitt namn på sig. Jag var dessutom ner till vår instutionssekreterare och köpte en bunt gamla tentor till det överkomliga priset av 5:-. Dessa gav mig insikten att tentan till kursen som jag fasat mest inför antagligen blir väldigt enkel, samtidigt som den kurs jag trott skulle vara lätt antagligen blir väldigt svår. Kuljul.

Bara för att jag kände mig tvungen på grund av det jag skrev här tidigare idag, gick jag även och köpte en skraplott. Inte en triss, utan nån ny sak till förmån för synskadades riksförbund som kassörskan på Pressbyrån rekommenderade mig. Den kostade 25:-. Jag vann 50:-. Wohooo!!


Och plötsligt slog det mig bara.

När jag ringde till BR i Borlänge nyss för att förvarna dom att dom kanske eventuellt kommer att få ett samtal från BR i Nordstan. Och Terese frågar mig och jag ska flytta hem igen och vill ha jobb, redan innan jag hunnit berätta varför jag ringer.

Då slog det mig. Det som egentligen har kommit mer och mer krypandes dom senaste veckorna.


Vad gör jag här egentligen?


Helt seriöst, vad gör jag här? Nu när jag inte ens har några föreläsningar och får gå ut och träffa folk om dagarna? Jo, jag sitter på mitt rum, kollar på TV, sitter vid datorn och föröker förgäves plugga till nåt som jag absolut inte vill plugga till. Eftersom alla mina kompisar har väldigt fullt upp i sina liv nu, blir det att dom nästan aldrig har tid att träffa mig. Jag är trött på det. Det är inte kul. Varför ska jag dra på mig studielån till det här för? Varför ska jag betala en hyra till en lägenhet som jag redan är trött på att vara i? När jag kan bo mycket billigare hemma, och har i alla fall mina föräldrar att umgås med. Och när jag kan jobba och tjäna pengar som jag sen kan ut och resa för? 
Argumentet till att flytta hit, var ju att jag hade massa kompisar här; det fanns mer saker att göra. Men om jag nu träffar dom så sällan som jag gör, vad spelar det för roll? Jag har haft jättekul här, det har jag verkligen. Men efter Italien har jag känt mig... ensam. Frustrerad. Malplacerad.

Så vad nu då Helena, skita i det här, åka hem och jobba och tjäna pengar och umgås med dom vänner du faktiskt har kvar där hemma? Ja, kanske det. Usch, jag vet inte. Är sjukt förvirrad nu.

Ska ringa hem till mamma och pappa och få lite råd, och få prata av mig lite. Jag behöver verkligen det. Prata av mig. Se bara så jag skriver.

Sen ska jag äta ostmacka och dricka varm choklad. Och lyssna på stormen utanför. Se en film och drömma mig bort. Det ska jag.



Where do we go from here?
Where do we go from here?
The battle's done, and we kind of won,
So we sound our victory cheer.

Where do we go from here?

Why is the path unclear?
When we know home is near?
Understand we'll go hand-in-hand
But we'll walk alone in fear.
- Tell me!

Where do we go from here?
When does the end appear?
When do the trumpets cheer?
The curtains close on a kiss, God knows
We can tell the end is near...
Where do we go from here?