Som en dröm
Vad man inte vill är att vakna på morgonen och ens mamma kommer in och berättar för en att ens pappa har åkt in på sjukhus under natten. Vad man däremot vill är att veta att han mår bra och kommer hem om en liten stund.
Samma sak nu som under italienresan i höstas som fick ett lite tumultartat slut. Inget akut allvarligt som tur är, men ändå. Jag bara hoppas att dom rättat till det ordentligt nu, så han får hålla sig frisk sen!
Och jag, jag känner mig malplacerad igen. Jag hör inte hemma här. Jag vill ut på äventyr; expeditioner och eskapader. Då är jag i mitt rätta element. Då mår jag bra. Då är jag lycklig.
Så länge jobbar jag, för att förhoppningsvis tjäna ihop lite pengar. Det är tur att jag trivs så bra på jobbet som jag gör, för det gör jag verkligen. Det är nästan värst dagar som denna, då jag är ledig. När närmsta kompisen bor tre mil bort, och dom flesta av mina vänner dessutom jobbar eller pluggar blir det svårt att få ihop nåt. Jag blir rastlös, klättrar på väggarna och grubblar. Drömmer mig bort för ett tag.
Men oj vad jag inte klarar av att vara socialt understimulerad! Jag behöver folk omkring mig, många helst! Gud vad jag saknar att bo på hostel, hade man tråkigt kunde man alltid gå ner till the common room och bara umgås. Spela kort, snacka skit, eller spontant dra ut nån och dricka öl. Nästan allra mest saknar jag tiden i Ayr, då vi alla var som en stor familj. Underbart.
Men oftast är jag glad! När jag umgås med mina vänner och har kul är det inga problem alls. Det är bara i stunder som den här; när jag är ensam och uttråkad, som jag blir trött på allt. Förhoppningsvis blir det bättre i januari när vi börjar gå på vanligt schema igen, och jag är ledig mer än en dag i streck. Då blir det ett himla fläng till Sveriges alla hörn igen. För att göra det som jag tycker om bäst, nämligen umgås med dom jag älskar.
Nu ska jag gå och hjälpa mamma att laga falukorv och stuvade makaroner till sjuklingen. För har man åkt ambulans in till Falun klockan tre på natten får man faktiskt sin favoritmat när man kommer hem.
Lovelove.
Samma sak nu som under italienresan i höstas som fick ett lite tumultartat slut. Inget akut allvarligt som tur är, men ändå. Jag bara hoppas att dom rättat till det ordentligt nu, så han får hålla sig frisk sen!
Och jag, jag känner mig malplacerad igen. Jag hör inte hemma här. Jag vill ut på äventyr; expeditioner och eskapader. Då är jag i mitt rätta element. Då mår jag bra. Då är jag lycklig.
Så länge jobbar jag, för att förhoppningsvis tjäna ihop lite pengar. Det är tur att jag trivs så bra på jobbet som jag gör, för det gör jag verkligen. Det är nästan värst dagar som denna, då jag är ledig. När närmsta kompisen bor tre mil bort, och dom flesta av mina vänner dessutom jobbar eller pluggar blir det svårt att få ihop nåt. Jag blir rastlös, klättrar på väggarna och grubblar. Drömmer mig bort för ett tag.
Men oj vad jag inte klarar av att vara socialt understimulerad! Jag behöver folk omkring mig, många helst! Gud vad jag saknar att bo på hostel, hade man tråkigt kunde man alltid gå ner till the common room och bara umgås. Spela kort, snacka skit, eller spontant dra ut nån och dricka öl. Nästan allra mest saknar jag tiden i Ayr, då vi alla var som en stor familj. Underbart.
Men oftast är jag glad! När jag umgås med mina vänner och har kul är det inga problem alls. Det är bara i stunder som den här; när jag är ensam och uttråkad, som jag blir trött på allt. Förhoppningsvis blir det bättre i januari när vi börjar gå på vanligt schema igen, och jag är ledig mer än en dag i streck. Då blir det ett himla fläng till Sveriges alla hörn igen. För att göra det som jag tycker om bäst, nämligen umgås med dom jag älskar.
Nu ska jag gå och hjälpa mamma att laga falukorv och stuvade makaroner till sjuklingen. För har man åkt ambulans in till Falun klockan tre på natten får man faktiskt sin favoritmat när man kommer hem.
Lovelove.
Kommentarer
Postat av: Peter L
Tack älskling. Det var fantastiskt gott!
Postat av: Caroline
Förstår hur du känner dig. Men allt löser sig alltid, som du vet :)
Hade varit sjukt nice om du kom förbi lilla värnamo en sväng, eller ännu bättre om jag kunde komma upp till dig, ni har ju iaf vinter! Ta hand om dig! Kramar
Trackback