Who's that girl?
Torsdagnatt och Robyn-konsert. Grym kvall, underbar stamning, riktigt bra spelning. Aven om jag inte ar varldens storsta Robynfan sa har jag alltid tyckt att hon ar en bra artist, anda sen jag stod hemma i vardagsrummet och mimade till Do you really want me? med Olle och Matilda. Men hade det inte varit for Rorys besatthet hade jag nog inte gatt overhuvudtaget.
Valdigt glad ar jag dock att vi gick dit! En av dom basta artisterna jag nansin sett live (ingen kommer nansin kunna sla Ola Salo dock) och med en harlig kansla i publiken. Ingen knuffades, ingen trangdes. Alla sjong, dansade och var glada utan att det behovde bli mer an sa. Sa himla skont! Under den timmeslanga konserten sjongs dom flesta nya hitarna sasom Handle me, Cobrastyle (vilken snudd pa ar battre an Teddybears Sthlms version), Be mine, Crash and Burn Girl, och den enligt mig underbara laten With every heartbeat.
Som extranummer sjongs bland annat Show me love i en otroligt fin balladversion (man kan ju inte saga annat an att tjejen har grym sangrost). Och aven fast dom flesta australienare hade svart att hanga med i den laten da Robyn bara varit popular i ungefar ett ar, fast det ett helt gang trogna svenskar pa plats som kunde sjunga med.
Efterat pratade jag med tva av killarna i bandet (vilka visade sig till min stora forvaning vara riktigt trevliga.. Efter ett drygt ar i Australien har jag namligen vissa fordomar mot svenska killar) och dom sa att Melbourne varit den basta staden hittills att spela i, i Australien i alla fall. Dom var ratt avundsjuka pa att jag kunde aka runt pa egen hand och uppleva och se allt jag ville. Dom sa att dom var ratt trotta pa att aka fran stad till stad och inte se annat an flygplatser, hotellrum och klubbar, och det kan man ju forsta. Gratis jordenrunt tripp i all ara, men ar det allt man far se gor jag det hellre pa mitt satt.
Vi avslutar med lite bilder fran konserten:
Nu slutar jag om fem minuter. Da ska jag springa till taget, for att paborja min enochenhalvtimmesresa till Frankston.
Puss, hej!
Valdigt glad ar jag dock att vi gick dit! En av dom basta artisterna jag nansin sett live (ingen kommer nansin kunna sla Ola Salo dock) och med en harlig kansla i publiken. Ingen knuffades, ingen trangdes. Alla sjong, dansade och var glada utan att det behovde bli mer an sa. Sa himla skont! Under den timmeslanga konserten sjongs dom flesta nya hitarna sasom Handle me, Cobrastyle (vilken snudd pa ar battre an Teddybears Sthlms version), Be mine, Crash and Burn Girl, och den enligt mig underbara laten With every heartbeat.
Som extranummer sjongs bland annat Show me love i en otroligt fin balladversion (man kan ju inte saga annat an att tjejen har grym sangrost). Och aven fast dom flesta australienare hade svart att hanga med i den laten da Robyn bara varit popular i ungefar ett ar, fast det ett helt gang trogna svenskar pa plats som kunde sjunga med.
Efterat pratade jag med tva av killarna i bandet (vilka visade sig till min stora forvaning vara riktigt trevliga.. Efter ett drygt ar i Australien har jag namligen vissa fordomar mot svenska killar) och dom sa att Melbourne varit den basta staden hittills att spela i, i Australien i alla fall. Dom var ratt avundsjuka pa att jag kunde aka runt pa egen hand och uppleva och se allt jag ville. Dom sa att dom var ratt trotta pa att aka fran stad till stad och inte se annat an flygplatser, hotellrum och klubbar, och det kan man ju forsta. Gratis jordenrunt tripp i all ara, men ar det allt man far se gor jag det hellre pa mitt satt.
Vi avslutar med lite bilder fran konserten:
Nu slutar jag om fem minuter. Da ska jag springa till taget, for att paborja min enochenhalvtimmesresa till Frankston.
Puss, hej!
Kommentarer
Trackback