Helena

Kom precis hem fran att ha spelat inomhusfotboll. Sa himla skont att rora pa sig! Vann gjorde vi ocksa. Aven fast det andra laget var stora som hus. Bokstavligen.

Rory har en tendens att bli fruktansvart inne i sig sjalv nar det galler sport. Och visst, det kan jag forsta, killar ar sana. Men ibland blir det for mycket och jag blir forbannad. Som nar han informerar hela laget om hur bytena ska ga till men av nagon outgrundlig anledning ignorerar mig, med motiveringen att jag ar ny och anda inte skulle forstatt. What?! Jaha, men va bra att jag inte ens vet nar jag ska in pa plan och spela da.

Nej, sant gor mig riktigt javla arg. Och det fick forsta halvlek lida av. Jag bara stod dar och glodde inne i min egen lilla bubbla och kokade av ilska, och hade varken inte lust att sparka pa nan javla ful liten gul boll.

Men, jag fick inte pris for "Basta Javla anamma!" under Slice-tiden for intet. All energi man har inom sig gar att omvandla till annan energi, det ska ni veta. Det ar otroligt viktigt. Speciellt ilska. Alla kanslor och krafter man har inom sig gar att styra om, bara man har viljestyrka nog. I andra halvlek hade jag samlat mig sjalv, och omvant all negativ energi till positiv energi istallet. Och jag spelade grymt bra fotboll! Har nog aldrig spelat sa bra. Och alla andra killar och tjejer i laget beromde mig, under och efter matchen. Det kandes bra.

Pa hemvagen satt jag och lyssnade och sjong med till The Ark pa hogsta volym. Det gor mig lycklig. Totalt underbart lycklig, anda in i sjalen. Sadar lycklig som jag vill och ska vara.

Nu ska jag sova. Ar fortfarande uppe i varv, men jag tror att jag blir trott bara jag lagger mig.


"I've got sunshine in the palms of my hands,
generating slowly
Into some kind of a wave of a trance,
oh I'm reacting madly
If I was home I wouldn't be late to tell you..."


Godnatt.