Helena

Helena:
-  Moorabbin Tower, this is Zulu Whiskey Echo ready at one seven left with Romeo for the Training area.


Moorabbin Tower:
- Cleared for take-off, Zulu Whiskey Echo


Helena:
- Cleared for take-off, Zulu Whiskey Echo


Ut pa startbanan och plandet accelererar. Medan min instruktor, Pozzy, ser till att planet haller sig i en rak linje pa banan med hjalp av pedalerna ar det jag som skoter spakarna. Jag drar styrspaken mot mig och utan att det knapps marks sa har vi lyft. Jag tittar ut genom fonstret och ser att vi redan ar sakert femtio meter upp i luften och fortsatter att stiga.

Val uppe pa en tvatusenfemhundra fot sadar och efter att vi styrt kosan over bukten mot the Training area far jag lara mig att halla planet pa en och samma niva utan att varken stiga eller sjunka, och att svanga utan att tappa mer hojd. Solen lyser och Port Philip Bay glittrar under mig. Pozzy visar hur man gor steep turns, planet lutar 90 grader at vanster och nar jag tittar ut genom fonstret ser jag vattnet bokstavligen rakt nedanfor mig. Kroppen utsatts for 2 G, vilket betyder att man upplevs vaga dubbelt sa mycket som man gor. Jag kanner hur jag trycks nedat, bakat; benen, rumpan och axlarna kanns tunga. Det pirrar i magen. Jag alskar det.

Harnast far jag lara mig hur man gor for att bli viktlos. Forst styra planet nedat, sedan brant uppat for att direkt efter styra nedat igen sa mycket man kan. Mina absoluta favoritkansla, tyngdloshet, infinner sig. Det pirrar och kittlas i magen, adrenalin borjar pumpas ut i blodsystemet, precis som vid ett skydive eller bungyjump. Pennan som Pozzy hallit i stiger for att sedan svava viktlost framfor i nagra sekunder. Underbart.

Dom resterande tio minuterna sitter Pozzy mest och pratar gamla minnen med Rory som sitter i baksatet och jag far pa egen hand flyga mot utsatt kurs. Det ar jag som som ensam haller i spakarna, haller kursen, styr planet - flyger. Min alldeles utomordentliga instruktor ber mig att halla kursen ut till bukten igen, for att sedan ge resten av radiokommandona jag ovat pa.

Helena:
- Moorabbin tower, this is Zulu Whiskey Echo at Carrum onethousandfivehundred feet with Romeo, inbound.


Moorabbin Tower:
- Zulu Whiskey Echo join downwind, runway one seven right, report three miles.


Kursen satts mot flygfaltet igen och nedstigningen borjar.


Helena:
- Three miles, Zulu Whiskey Echo.


Moorabbin Tower:
- Zulu Whiskey Echo, Number one.


Helena:
- Number one, Zulu Whiskey Echo.


Landningsbanan befinner sig nu rakt framfor oss och vi gar in for landning. Och nu fick jag faktiskt lite hjalp, att landa ett plan pa sin forsta flygning kanske ar lite val att ta i. Men jag fick i alla fall halla kvar i spakarna och kanna kanslan nar Pozzy sakert och proffisionellt landade planet.

Val nere pa marken infann sig lyckoruset, euforin. Jag har flygit ett flygplan. Och om man far lita pa instruktoren min sa gjorde jag det tydligen ganska bra ocksa. Mycket battre en dom flesta av hans elever, och definitivt battre an bade hans och Rorys forsta gang i ett flygplan. Ha!



Rory klarade tyvarr inte sitt prov, vilket ar hart, tufft och forjavligt. Not the end of the world though, och forhoppningsvis oppnar sig nya dorrar snart. Som plaster pa saren ska vi i alla fall ga och se hans nya Swedish love imorgon kvall, i form av Robyn.


Nej, nu har jag alldeles for kort tid pa mig att stada igen. Men innan jag gar ska lagger jag ut nagra bildbevis fran min allra forsta gang som pilot.




Framfor planet innan flygningen.




Antagligen snyggaste piloten nansin. Och se, skada och beundra; jag fick ha pa mig en skinnmossa med flarpar.



Innan take-off. Nervos..? Inte da! Exalterad ar ordet.



Uppe i luften. Helena flyger flygplan.



Nere igen. Med attityd.



Yep - That's me! Flying high - alright!!


Tjingeling!