Helena

Det ar valdigt skont att ha lagenheten for sig sjalv, nar det normalt ar minst sju andra personer har. Det ar fordelen med att inte jobba. Nackdelen med att inte jobba ar att man inte far nagra pengar. Dagens IQ-citat. Men jag pallade verkligen inte att ringa Hudson idag. Vill inte komma hem tolv ikvall igen, da kommer jag inte hinna traffa Kristin. Och det ar ju fredag, da vill man ha mys pre-party med sushi, flum och goon. Yep!

Det gick faktiskt riktigt bra att jobba pa DVD-fabriken igar. Det var inte lika hysteriskt pa kvallspasset som det var pa morgonpasset. Det enda var att jag ett tag stod och packade DVD:er med varldens mest stressade indier. I stallet for att vanta pa att filmerna pa det lopande bandet skulle komma fram till honom (vilket val lite ar ideen med ett lopande band) sa sprang han langs med det och samlade upp filmerna, tillbaka till kartongen, upp langs bandet igen osv; fram och tillbaka. Suck. Dessutom fragade han mig hela tiden "Is this good, is this alright?"  vad han an gjorde, som att jag var experten #1. Nar det hela dessutom utvecklades med att han borjade gora mitt jobb ocksa for att han inte trodde jag hade koll (pff, ingen koll va?) sa holl jag pa att fa ett seriost psykbryt. Menmen, jag slapp honom senare.
Daremot traffade jag pa Elin fran Goteborg; asshyssta tjejen som dansat i hela sitt liv. Det pratades sa mycket dans och sa mycket svenska nar vi stod och vek kartonger att alla  stackars brasilianare, tyskar och whatever sag alldeles forstorda ut :P Hursomhelst ar jag fast besluten att slapa med henne pa nagon av Swingpatrols klasser eller social dance. Grymt, hysteriskt kul! Jag vill dansa Lindy Hop!! Ahhhh!!!!

Intervjun om charityjobbet blev ju ganska... lustig. Foretaget verkade jattebra, alla var jattegulliga och dom verkade seriosa. Dock kom jag nagon minut forsent, sa jag fick smyga in i samlingsrummet med allas blickar pa mig. Hon som haller i gruppintervjun borjar med att beratta lite snabbt om jobbet och sager sen att det anda man maste forplikta sig till ar att stanna i Sydney i tre mandader. Jahapp, sager jag, och far lov att tva minuter senare smyga ut igen, forst av alla. Haha. I alla fall var hon jattesnall, fragade hur lange jag skulle vara kvar i Sydney, och varfor jag skulle aka. Sen nar jag gick sa hon till alla i rummet "Everybody say goodbye to Helena" Haha, lite AA-mote nastan.
Lite synd att det inte funka, for det hade faktiskt varit kul att prova pa.

Den positiva konsekvensen av detta blev ju att jag kunde meet up med Alex och ta den dar kaffen anda. Kande mig aningens malplacerad nar jag satt inne pa det fina businesscafeer i jobboutfit bestaende av mjukisklader och gympaskor, tillsammans med Alex och hans kompis; tva stiliga killar i kostym, slips och fancy shoes. Och manschettknappar. Jag har nog aldrig sett nan som faktiskt anvant det forut. Hursomhelst var det underbart kul att sitta och bara vara sofistikerad ett tag, sippa pa sitt kaffe och ha sofistikerade samtal om utbildning, jobb, och konferenser; boende, resor och bensinpriset. Trevligt trevligt.


Dom ringde mig forresten fran Childcare Crew igar nar jag satt pa taget till jobbet och fragade om jag kunde jobba senare pa dagen. Lite synd att jag inte kunde. A andra sidan maste det ju betyda att dom godkant mig i alla fall:)

Nej, om jag skulle ta tag i min dag, haha. Jag har en slags vision om att ga ner i gymmet och trana. Det ar ingen vision Helena, det ar ett maste. Jaja, sa far det bli. Sen maste jag gora mig i ordning och ga ut i det fina vadret. Det ar stralande sol ute! :)

Helgens planer ar an sa lange ganska begransade, men innehaller hittills en eventuell rugbymatch, ett eventuellt IKEA-besok och en eventuell biodejt med nya Mr Bean-filmen. Men vi far se.

Nej, gymmet var det!

Hejs.