Helena

Okej. Jag vet att jag borde halshuggas, kolhalas, arkebuseras och brannas pa bal for att jag varit sa seg pa att uppdatera min blogg, men har har ni det i alla fall. Till mitt forsvar vill jag bara saga att jag for det mesta fyller dagarna ganska bra med diverse annat, och att internetcafeer med bra uppkoppling sa man kan ladda upp bilder inte finns pa alltfor manga stallen. Jag har nu suttit pa Global Gossip pa George st., alldeles bredvid Scubar i ungefar en timme. Det ar vad det tog att fa upp dom bilder jag ville ha med i det har inlagget. Jaja.

Jag lever. Jag har det bra. Jag mar bra. Forutom att jag hostar fortfarande. Det har dock blivit mycket battre efter den femdagars antibiotikakur jag gatt pa, efter att ha varit pa ett otroligt smidigt lakarbesok. Jag knallar upp pa Sydney Medical Centre och fragar om jag kan fa traffa en doktor. Hon tar mitt namn, tittar pa mitt Medicarekort och ber mig sitta ner, utan att ens fraga om varfor jag vill traffa en doktor. 10 sekundersenare far jag traffa en snall och vanlig lakare, som undersoker mig, ger mig antibiotika och ett nummer till en kinesisk krutgumma som "might be able to help you with some herbs or something if this shouldn't work". En liten inflikining bor aven goras att jag vantade ett halvar pa att fa komma till vardcentralen i Djuras med min hosta forra aret. Screw them.
Detta var aven helt gratis. Det var dock inte tandlakarbesoket jag var tvungen att gora efter att ha bitit sonder en tand. Men det ar tur att man har snalla foraldrar, som tycer synd om en stackars fattig backpacker som jag. Tack.


Sa, vad pysslar jag med om dagarna da? Nu, och forhoppningsvis nagra veckor till, jobbar jag pa en lagerlokal och byter delar pa Lexmark-skrivare. Dom forsta tva dagarna agnades at att byta kablar, skruva i skruvar och koppla sladdar. Nu har vi overgatt till att packa skrivare i nya kartonger. Mitt jobb bestar i att lagga i tva sladdar, en broschyr och skicka vidare till nasta. Later trakigt och enformigt kanske, och det ar det val ocksa. En aning. Det var roligare att skruva. Men jag har irlandaren Richie som underhaller mig, leker ordlekar och 20 fragor med mig, forsoker lara sig svenska och bara ar en allmant bra buddy. Sant gillar vi. Jag trivs valdigt bra pa det stallet. Stamningen ar lagomt laidback, och det ar inte alltfor mycket stress. Nagot det var pa DVD-fabriken, dar jag i och for sig bara jobbat en dag, men som i princip enbart bestod av vietnameser som skrek "work faster!!".  Hursomhelst, koper ni nangang en Lexmarkskrivare i Australien kan ni vara ganska sakra pa att jag har varit och pillat pa den nagonstans. Bara sa att ni vet. 

Fredag- och lordagkvallar jobbar jag aven pa en restaurang vid namn Dantes. Hur fick da Helena, som knappt kan bara sin egen fikabricka utan att sulla, detta jobb kan man da fraga sig? Jo. Under en mycket trevlig utevall med vara fransman Thomas och Salim traffar Helena pa Alan fran Indien, som berattar att han jobbar pa restaurang. Nagot dragen och glad i hagen fragar Helena om han inte kan fixa ett jobb till henne ocksa. Och det ar precis vad han gor ocksa. Dessutom bjuder han ut henne pa tvaratters middag och rodvin nar hon ringer for att beratta hur det har gatt pa try outen. Han ar harlig Alan. 
Tillaggas ska kanske att Helena ocksa har fragat sig sjalv hur hon kunde fa detta jobb, grundat pa hur dalig hon vet med sig att hon ar pa att bara all slags foda. Och inte har det varit nan dans pa rosor. Forsta kvallen var en standig kamp mot tararna, som kom fram nagra ganger ocksa. Dantes ar en valdigt fin restaurang, sa det finns inte mycket plats for misstag. Men tack vare uppmuntrande ord, peptalk, hjalp, tips och leenden, framfor allt fran en herre vid namn Lincoln, gick Helena den andra kvallen till jobbet med en positiv installning och en beslutsamhet att le hela kvallen. Och allt gick sa mycket battre. Jag hade till och med riktigt roligt. Visst ar jag nervos infor fredagen, men lite tycker jag om att utsatta mig for den pressen. Jag vill hardas lite. Lara mig nya saker. Fa erfarenheter. For jag kanner att jag vaxer sa himla mycket.

Tillaggas ska kanse att jag itne fick nagot jobb pa chokladaffaren. Men hon som intervjuade var en sur tant som laste fragor innantill fran ett papper. Sa jag vet inte om jag hade velat jobba dar i alla fall.Sa det sa.

Vad mer har hant da? Jo, Helena har fyllt ar! :) Detta inleddes med en frukost pa sangen som min alldeles egna sotnos Kristin fixat, for att fortsatta med en hysteriskt rolig, underbar och harlig picknick i Hyde Park, bestaende av jordgubbar och champagne.


Fodelsedagsganget, bestaende av:
Uppe fran vanster: Alexander, Recy, Kevin fran Belgien, Kristina, Emma, Kristin och Thomas
Nere fran vanster: Kelly fran USA, Rebecka och Li.



Min franska roommate Thomas kom till parken med blommor och fick mig att smalta totalt.
(Jag vet att bilden ar sned, men jag orkar inte hitta pa ett snabbt och enkelt satt att fixa det pa nu, sa ni far sta ut).


Eftersom att 3 mars inte bara var min fodelsedag utan aven Mardi Gras och varldens storsta gayparad, var kvallens utgang ganska given. Jag firade med att ha pa mig min relativt nyinkopta klanning a la Marylin Monroe och ett par vingar som var en fodelsedagspresent fran Emma och Kristina.

Har kommer en bild pa mig och min roommate/alskling/hon-jag-gor-allt-med-exakt-likadant-hela-tiden/foodcourt companion/underbara van/krogragg aka Kristin.


Det ar ratt kul att tva manniskor som bestammer sig for att bo tillsammans efter fem minuter pa krogen kan vara sa lika. Och da snackar vi glassmak, forkarlek till diverse goda saker (da speciellt thai-mat och choklad), flummighet, humor inklusive ironi, diverse uttryck och mycket annat. Basta teamet ever!

Okej, handen pa hjartat, det festas en hel del. Det gas val ut ungefar... Varje dag. Men vet ni, det ar sa himla, underbart, fantastiskt, otroligt kul!! Man traffar sa mycket roligt folk! Om man bortser fran konstiga sma identiska engelsman, killar som grabbar tag i aset och far sig en ordentlig kaftsmall av Helena (har hant exakt tva ganger) och knarkarryssar. Men vi har sa kul! Jag alskar Sydney:)
Som en liten parentes vill jag bara beratta for allmanheten av vi numera vidgat vara vyer och faktiskt gar till andra stallen an Scubar och Sidebar. Vi tyckte det var dags. Om vi sager sahar, forra mandagen gick jag och Kristin rakt forbi hela mandagskon pa Scubar (som precis som vanligt pa en mandag ar ungefar 25 meter lang), for att jag kanner vakten. Yepyep.

Pa allman begaran kommer aven nagra bilder pa lagenheten. Fast forst en pa varan andra franska roommate; varldens snallaste, sotaste, roligaste och harligaste Salim.


Och nej, dom ska inte gifta sig. Skulle val snarare kalla det dar sysonkarlek. Dom tar hand om Kristin och mig, vara fransman.

Okej, hall till godo! Forst en lank med bild over foajen.


Vart sovrum



Kristins sang uppe och min sang nere



Utsikt over Darling Harbur fran balkongen i vart sovrum



Badrummet



Koket



Vardagsrummet



Utsikt fran den andra balkongen utanfor vardagsrummet.

Tro mig, jag trivs!


Forra onsdagen gicks det till Svenska Kyrkans cafe och ats kanelbulle och vafflor med gradde och bunkrades upp med Geisha och Djungelvral. Ni stackars inskrankta hemmavarande svenskar skulle inte forsta hur detta smakade for en Helena som befinner sig pa andra sidan jordklotet ens om jag forsokte forklara, sa jag tror jag later bli. Men om vi sager sahar, nar jag skrivit klart det har inlagget ska jag traffa Kristin, Emma och Kristina och bege mig till 96 Goulburn st an en gang...

Alla mina kort som jag tagit har lamnats in pa Woolworths for framkallning, ska hamtas pa vagen hem och skickas hem till Hedvagen for upplaggning pa lanken jag gav er i ett tidigare inlagg, senast imorrn. Sa om nagon vecka mina vanner, far ni tillgang till den ocensurerade sanningen om min resa so far. Nedrakningen har borjat. Yes.

Nej, nu far det faktiskt racka. Och ja, jag sa uppdatera lite oftare i fortsattningen. Fast da far ni lova att kommentera lite battre :P

Puss och kram!

Helena