Helena

...hette tva troll. Den ena sjong i dur, och den andra i moll!

Jajeman, Helena ar sjuk igen. Med snuvig nasa och antydan till feber kan hon inte annat an tycka lite synd om sig sjalv. Det var ju kul. Har aker man till Australien, och sa blir man sjuk. Men det var ju roligt. KULJUL!! (OBS! Internskamt. Jag saknar dig Kristin).


Min nyfunna norrlandska van Sanna har i alla fall begett sig till Ayr idag for att plocka frukt. Jag planerar ocksa att bege mig dit, men inte forran i slutet av veckan. Till detta har jag fyra mycket bra anledningar.

1. Jag planerar att bli frisk forst. Jag har ingen storre lust att krala omkring och plocka tomater i 30C varme med feber on top of that. Nan matta far det vara.
2. Jag maste hinna flirta lite mer med tysk # 2 sa att han foljer med och dyker S.S. Yongala med mig i Ayr. (Vilket forovrigt star valdigt hogt upp pa min onskelista just nu. Vrakdyket alltsa, Freddie vet jag inte sa noga med :P )
3. Norge kommer pa torsdag! Och det gar ju faktikst inte att motsta en sista partykvall med dom goaste norska brudarna ever. Jajeman!
4. Jag vill faktiskt hinna umgas en smula med Alexander och Recy nu nar han har jobbat sin sista dag idag. Det kan ju faktiskt handa att det drojer anda tills nyar nasta gang.

Och dessutom kan jag ju nu satta mig har och beratta vad som hant mig dom senaste veckorna. For det har namnligen varit en hel del.

Veckan i Innisfail spenderades ju dels hos den stenrika tebonden Sybbie och mestadels hos den mer jordnara och urmysiga Mark. Dit skickades vi for att vakta hans kakadua Monty medan han var bortrest. Nar han kom hem tog han med sig tva kanadeniska vanner, och resten av veckan spenderades med att aka omkring som en liten familj pa olika sevardheter. Gastfria australienare, jag sager da det...



Monty och jag, vackra som fa.


(It takes a fool to remain sane pa mp3n, och livet kanns genast lite lattare)


Tillbaka till Cairns kom vi dagen fore midsommar, da detta skulle firas med pompa och stat. Och vilken succe det blev! Med jordgubbstarta i hogsta hugg begav sig fyra svenska flickor till Lagunen och borjade kla en palm. Efter en timme var det mer an trettio galna svenskar dar som inte var sena att dansa runt majstangen, ha femkamp, sjunga Astrid Lindgren-visor fran Peters mp3 eller snapsa for fulla muggar. Mina stackars tyska vanner viste nog inte riktigt vad dom gett sig in pa... Den basta midsommaren jag nansin haft var det i alla fall och en riktigt grym dag!


Dagens sevardhet var vi i alla fall da folk stannade for att ta kort, och Alexander dessutom horde att dom namnde "crazy people dancing around a palm tree" pa radion.



Helena, Alle, Shobah och Paolina, stolta over sin kreation. For visst ar den fin!!


Klockan sju nasta morgon, inte alltfor bakfulla, begav vi oss pa roadtrip mitt ut till ingenstans. Jag och Alle skulle namligen mota upp var bonde Mark i Laura, dar det stod horse race och rodeo pa menyn. Det var helt klart nat utav det roligaste jag gjort hittills i Australien. Tank er lagerplats dar folk rider omkring pa sina hastar, tank er cowboys overallt i Wrangler-jeans och hatt, tank er folk som dricker ol fran solen gar upp tills solen gar ner (eller snarare tills den gar upp igen...), folk som tavlar i det dom gor for a living, namligen att driva boskap, tank er dans till countrymusik pa kvallen (och Helena som skriker Boooorlaaaaange nar Cotton Eye Joe kommer), och tank er att slutligen sova under en presenning och titta upp mot stjarnorna. Grymt, genuint och galet!



Festivalhelgen avslutades med bullride. Mark tyckte att det var en jattebra ide att anmala Alle och Helena till den oppna klassen. Det tyckte inte vi.


Jag namnde ju forut att jag stott pa min varsta motgang hittills i Australien. Som tur var loste det sig, men ett tag var jag beredd att ta mitt pick och pack och satta mig pa forsta plan till Sverige igen. Okej, sa har var det.

Dom flesta av er vet ju hur heligt det har med dykningen har varit for mig. Det var ju det som fick mig att hitta in pa Work & Travels hemsida fran borjan, det som jag langtat till som mest anda sen jag bokade det, och aven en av dom grejer i Italien som fick mig att borja langta ut i varlden.
Nar jag da skulle ga och gora lakarundersokningen (som man maste gora for att fa gora dykkursen) fick man borja med att fylla i ett frageformular. Pa fragan om jag nansin anvant astmainhalator kryssar onodigt arliga Helena i "ja" eftersom det var det lakaren pa sjukstugan i Djuras skrev ut at henne nar hon hostat ett halvar. Efter att ha gjort ett astmatest visade det sig ju att jag inte hade astma, och kunde lika garna inte ha anvant den. Men i alla fall. Nar den surmulna skoborsten till doktor tittar igenom mina svar sager han efter en halv sekund utan att ens ha latit mig forklara "If you've ever used a puffer, that makes you permanently unfit for diving. You'll never be able to dive unfortunately. You'll have to stick to snorkelling."  Nar chocken efter vad han faktiskt sagt har lagt sig reagerar ju Helena som hon tyvarr alltid gor i sana situatoner, namligen: hon far inte fram ett ord och borjar grata. Doktorn svarar med att inte titta pa mig, oppna dorren for att skicka ut mig och sager till mig att inte glomma att betala $50 pa vagen ut.

Efter att ha gratit ut hos Alle, Kristin och pappa och slutligen ha blivit cheered up  igen av Rory kom Helenas javlar anamma tillbaka och hon bokade tid hos en annan doktor. Som godkande henne utan problem. Fast den har gangen kryssade jag i "nej" pa den rutan...

Sa numera ar Helena en lyckligt certifierad Adventure Diver. Och jag har san abstinens! Vill dyka igen! Har faktiskt tankt att belona mig sjalv med att dyka S.S Yongala utanfor Ayr nar jag statt ut med en manads fruktplockning. Det ska namligen vara en av varldens tio basta dykplatser. Och visst verkar det grymt allt!


Emma, Myriam, Helena och Jason - nycertifierade dykare och lyckliga som fa!


Och visst var det vackert dar ute. Har solnedgang vid Great Barrier Reef. 

Det roligaste dyket var photography-dyket till Adventurekursen. Sa grymt kul! Aven om inte alla bilder blev varldsklass gav det garanterat mersmak.



Sa har vacker ar man nar  man dyker!


Detta ar inte Nemo. Dock hans kusin vid namn Red and Black Anemonefish.



En mycket valkomponerad bild med anemonefish nere till vanster, vackert fargad korall, vit- och svartrandig fisk som jag inte har en aning om vad den heter och min dykbuddy Jason som cruisar i bakgrunden.


Clownfish a.k.a. the true Nemo (fast det kan iof vara den falska ocksa. Skillnaden ar ett svart strek pa halsen. Men eftersom det inte syns riktigt sa sager vi att det ar den riktiga:P) Ingen vidare bra bild, men jag fick ju lov att bevisa att jag hitta han i alla fall:)

Nu ar da bara fragan, ska jag borja med att jobba som divemaster eller jumpmaster...? :)

Planen nu ar som sagt att aka och plocka frukt i en manad eller sa, och fa ihop tillrackligt mycket pengar for att bege mig ner till Melbourne i augusti. Cairns i alla ara men har man inga pengar att spendera stracker sig dess utbud till tva saker. Sola i lagunen. Och ga ut och festa pa kvallen. Och tro mig, man kan bli trott pa aven det. Dessutom ser jag faktiskt fram emot Melbourne.

Shit, tiden forsvinner. Nu har jag varit har i fem manader. Hjalp!

Nej, det far val racka for den har gangen. Upptackte just att det kostar mycket mer att va inne pa Global Gossips internet om man betalat i forvag. Pff.

Puss och kram, hela dan!

Helena