Helena

Helena har nu avslutat sin Sverigeturné på totalt räknat 13 dagar och är hemma i Mockfjärd igen. For good tänkte jag skriva, men det vore väl att ljuga något alldeles brutalt. För om ganska exakt femtiosju timmar sitter jag på tåget till Arlanda. Och sen.... Up, up and away!

Okej SJ. Ni har alla mina sympatier gällande stormen osv, men... ja. Låt mig säga såhär, min resa fortlöpte väl kanske inte precis som jag tänkt mig. Vilket i och för sig var rätt spännande och bra träning inför Australien. Dock tänker jag inte redogöra för alla missöden och fadäser här på grund av tre anledningar:
1. Det skulle ta alldeles för lång tid.
2. Dom flesta av er har redan hört det. Och ni som inte har det får be mig berätta det någon gång. Att Helena gillar att berätta historier, då gärna anekdoter, borde ni väl ha lärt er vid det här laget.
3. ... Jag orkar inte, okej?

Sverigeturnén, som inte på något sätt blev som jag tänkt mig, blev rätt lyckad ändå. Jag hann träffa alla jag skulle träffa. Jag lärde mig att inte oroa mig så mycket över var jag skulle sova på kvällen, det blev sällan som jag planerat ändå. Och jag har åkt så mycket tåg att det räcker och blir över.

Sverigeturnéns:

Godaste:
Viggo-hamburgarna, alla kategorier. Inte alltför långt efter kommer avokado/kesoröran. Tätt följt av dom fetaostfyllda färsbiffarna.

Fulaste kommentarer:
1. Helena tittar på Sofies bilder från Teneriffa. Sofie visar ett kort på en man utklädd till Charlie Chaplin och berättar att han stod blick stilla i flera minuter, och gjorde det väldigt trovärdigt också. "Ja, han står faktiskt väldigt stilla..." utbrister Helena då. Det är ett kort god damn it! Ahhhh!
2. Vid avskedet av sin allra bästa filosofivän utbrister Helena: " Vem ska jag nu ha djupa samtal på engelska med...?" Jadu. Du ska till ett land med 20,6 miljoner engelskspråkiga invånare. I'm sure you'll find someone.

Kap:
Snowboardbootsen som helt sonika gavs till mig. Tack och bock. Även det fenomenala bytet av gammal digitalkamera mot en underbart vacker snowboardjacka. Tack kusin.


Mest hysteriska:
Nintendo Wii-turneringen hos Fredrik. Jag blev så ägd! Vi pratar inte mer om det.

Mest lyckade:
Extasen jag lyckades ge Matilda när jag stötte på Cissi från Idol på Stockholms C. Efter att ha fixat ett fem minuter långt telefonsamtal, ett antal bilder och ett brev innehållande autograf åt min kusin framkallade jag ett "Det här är det bästa! Hur ska jag nånsin kunna återgälda det här?!". Det kommer en dag min vän. Tills dess är du bara värd det:)

Största besvikelse:
Det uteblivna snöbollskriget.

Snyggaste:
Vaktmästaren som bokstavligen tog mig och Elin på sängen.



Okej, här kommer då ett utdrag av Napok: On tour i bilder:


Cissi och jag på Stockholm C. Underbart trevlig person som min kusin antagligen kommer gifta sig med.



Helena är officiellt hysteriskt, brutalt, sjukt dålig på Nintendo Wii. Men en dag så...



När man inte har dansat på ett antal månader och inte är uppvämd för fem öre ska man inte ge sig på att göra komplicerade bakåt-snakear (speciellt inte om man inte behärskar dom whatsoever, vilket jag inte gör). Då säger det klock, och så går man omkring halvt orörlig resten av kvällen med en brännande känsla i svanskotan. Hence, the ispåse.



Helena myser på sin av-farbror-bäddade-säng-med-Nalle-Puh-lakan, iförd sin nytillbytta Warp-jacka med underbart vackra och blommiga detaljer.



Så kom den då till slut; snön. Utsikt över Klingstatjärn som Helena tyckte var tvungen att förevigas, när hon i några minusgrader och strålande solsken traskade ner mot bussen för att åka in till stan och möta Matilda.



I väntrummet medan Matilda var inne hos tandläkaren fick Helena en nostalgikick deluxe när detta lurvmonster uppenbarade sig.



Fredagskvällen i Sundsvall spenderades i leopardpyjamasbyxor, Ice Age-tröja och Sverigepannband, drickandes ett glas vitt och läsandes Frida. Slå det ni!



Dagarna efter turnéns avslutande har varit rätt fulla dom med. Det har hunnits med att ha en rolig, mysig och underbart god middag på S1 med BR-gänget. Det har hunnits CrashaBasha en smula (men långt från tilltäckligt) med Elin. Det har simmats på Lugnet, fikats med Rasmus, gåtts på Thairestaurang med Karro och Stin, fåtts mobillagning av Johannes och druckits hinkvis med te med densamme och Paola.

Dessutom gicks det på en Winter Wonderland-promenad med far runt Tanså Hytta. På den två timmar långa turen passade Helena på att njuta allt vad hon kunde av snön, skogen och Sverige överhuvudtaget. Dessutom kom släppet, och hon gick bärsärkagång och lekte i snön i fem minuter. Det var välbehövligt.









Ooh så vackert. Denna bild är mest till för att jag ska kunna gå in och titta på den dom dagar jag är alltför trött på sol, sand och brunbrända Billabong-killar. Det kan komma att hända. Kanske.


Igår hanns det även med en tur till Romme Alpin med Karin. Underbart lyckad dag! Härligt väder, inte alltför mycket folk och bra backar. Dessutom gick det förvånansvärt bra att åka, med tanke på att det var två år sen sist. Och så grymt kul det var sen! Bortsett från ett major, livshotande skrubbsår från Karins sida som snudd på krävde tillkallning av snygga rescue guys, var det en perfekt dag i backen.




Karin och Helena i liften. Som förövrigt hade bytts ut sen jag var där sist och var sjukt snabb. No more blåmärken-i-ljumsken-på-grund-av-ankarlift-som-tar-alltför-lång-tid här heller!


Så, en kanske aningens fattig beskrivning av min Sverigeturné fick ni här. Men man kan ju inte vara på topp jämt.

Nu ska jag äta frukost. Sen ska det fixas. Idag är stora tvätta/städa/packa-dagen. Men först ska jag njuta av en lång och härlig frukost. Såhär härligt mör i kroppen är jag också, efter en hel dag ute. Yes!

Shit, det är inte långt kvar nu. Kanske skriver jag nästa inlägg under min 11 timmars vistelse på Arlanda.

Until then,

Snö, varm choklad och rosiga kinder.

Helena