Attack of the Skulls...
2006 kom och gick. Ett år som liksom dom flesta andra hamnar under kategorin; Shit, vad mycket som har hänt! Och jag tvivlar inte på att 2007 kommer toppa det...
Nyårsafton spenderades som planerat med my love Sofie. Det åts underbart god mat som hennes pappa lagat, det spatserades omkring i nyårnatten och tittades på stjärnor och jagades av fyrverkerier, det sågs på film, det busades med katt och det åts kladdpudding (don't ask).
Helena och Sofie underneath the stars
Efter att ha gått x antal kilometer, avverkat si och så många samtalsämnen, och framförallt kommit till vädligt många insikter sådär den sista dagen på året under stjärnornas sken, började Helena frysa en aning i sina Pumasneakers och tog med sig vännen in i värmen igen. Efter att ha encountered en nära döden upplevelse i form av X-team junior, smällandes smällare och skjutandes raketer, så fortlöpte nyåraftonen mer eller mindre traditionellt med Sunes Sommar, Grevinnan och Betjänten, Jan Malmsjö och slutligen domkyrkokklockorna på radion. Lovely.
My friend is a fairy. And she's the most beautiful ever.
Infall är tills för att följas tyckte Helena när hon på torsdagen fick ett ryck att åka till Göteborg över helgen, och satt sagt och gjort på ett tåg, bearing south west, på fredagsmorgonen.
Helgen blev innehållsrik, galen, omtumlande och kort och gott lyckad. Den innehöll bland annat följande:
Hinkvis med lasagne, Alexander Skarsgård och Basshunter, Badgerbadgerbadgerbadger och en och annan mushroom, Australienska stäppkatter, groggar som Helena med facit i hand kanske inte borde ha druckit (harkel), roadtrip till Marstrand och sofflytt, vilda och teatraliskt utagerade med gester-diskutioner på motorvägen i 120 (a.k.a. near death experience), reklamerade Fly Wheels, gigantisk buffé med Jude Law och avundsjuka samtal om Lindy Hop, människoätande björnar (se bildbevis!), spillt rödvin som smakade kolsyra, My Spoon is too Big!, småunderlig utgång på Nef, italienska Fredrik Wikingsson-kopior, film och mys i soffan, högerextremistiska Kalle Anka, spermagarv deluxe, sushi och hilarious wasabi kicks, te i mängder i Elins nya soffa, i Elins nya lägenhet, misslyckade ansökningar om bostadsbidrag, rise and shine klockan 04:15 på måndag morgon och direkt till jobbet väl tillbaka i Borlänge. Puh!
En sekund till och Napok hade varit History. Jag lovar.
Igår var Helena ledig och njöööt i fulla drag. Mentalt har jag redan slutat på BR i Borlänge, och befinner mig i Australen. Alternativt på min Sverigeturné (innehållandes Stockholm, Glimåkra, Lund och Göteborg), vilken kommer bli oslagbar.
Hur som helst spenderades dagen med att läsa ut Eragon (eftersom jag och pappa såg den på bio på kvällen. Men det tänker jag inte ens kommentera. Eller jo... Worst shit ever!), besöka tandläkaren, vaccinera mig mot Hepatit A och knata omkring på Kupolen. Jag och Karin tog oss vatten över huvudet när vi skulle försöka hitta bebiskläder, men lyckades till slut. Inne på HM träffade jag dessutom på Johannes och följde med honom + två mer eller mindre galna kompisar och fikade.
Helena-Yo och Yo-Hannes
Och nu till det sjuka:
Jag är förföljd av dödskallar! Ända sen jag köpte min skjorta full av glittrande dylika ser jag dom överallt! På gårdagens shoppingtur såg det minst 7½ plagg bärandes någon form av dödskalle under loppet av 10 minuter. Helt sjukt! Och nu kommer släppet: Detta faktum berättar jag för Johannes, när vi står ungefär där vi är på bilden, och väntar/kikar ner på hans kompisar som står på planet under. Och vad ser jag?! Hans kompís har en dödskalle - tatuerad i nacken! Jag dööör!
Hursomhelst, denna (andra) lediga dag som var meningen att bli hypereffektiv kanske har misslyckats en aning. Men jag tänker nu gå och äta min frukost i lugn och ro, jag tänker dricka mitt te, jag tänker se på mitt avsnitt av Grattis Värden, sen...
...sen är det storstädning på G. Flickrummet (som vissa som fint brukar kalla det) ska försvinna, rensas ur och packas i hop. Bort med skiten rent utsagt! Normalt är jag inte så bra på det. Men jag laddar med att sätta på System of a Down på högsta volym och vara brutal, hänslynslös och osentimental när jag går in i mitt uppdrag med en svart sopsäck och en-kartong-att-lägga-upp-saker-på-vinden-i i högsta hugg.
Tre jobbdagar kvar... Sen bär det av!
Easy now. Don't you dare do it again.
Ta-Ta!
Nyårsafton spenderades som planerat med my love Sofie. Det åts underbart god mat som hennes pappa lagat, det spatserades omkring i nyårnatten och tittades på stjärnor och jagades av fyrverkerier, det sågs på film, det busades med katt och det åts kladdpudding (don't ask).
Helena och Sofie underneath the stars
Efter att ha gått x antal kilometer, avverkat si och så många samtalsämnen, och framförallt kommit till vädligt många insikter sådär den sista dagen på året under stjärnornas sken, började Helena frysa en aning i sina Pumasneakers och tog med sig vännen in i värmen igen. Efter att ha encountered en nära döden upplevelse i form av X-team junior, smällandes smällare och skjutandes raketer, så fortlöpte nyåraftonen mer eller mindre traditionellt med Sunes Sommar, Grevinnan och Betjänten, Jan Malmsjö och slutligen domkyrkokklockorna på radion. Lovely.
My friend is a fairy. And she's the most beautiful ever.
Infall är tills för att följas tyckte Helena när hon på torsdagen fick ett ryck att åka till Göteborg över helgen, och satt sagt och gjort på ett tåg, bearing south west, på fredagsmorgonen.
Helgen blev innehållsrik, galen, omtumlande och kort och gott lyckad. Den innehöll bland annat följande:
Hinkvis med lasagne, Alexander Skarsgård och Basshunter, Badgerbadgerbadgerbadger och en och annan mushroom, Australienska stäppkatter, groggar som Helena med facit i hand kanske inte borde ha druckit (harkel), roadtrip till Marstrand och sofflytt, vilda och teatraliskt utagerade med gester-diskutioner på motorvägen i 120 (a.k.a. near death experience), reklamerade Fly Wheels, gigantisk buffé med Jude Law och avundsjuka samtal om Lindy Hop, människoätande björnar (se bildbevis!), spillt rödvin som smakade kolsyra, My Spoon is too Big!, småunderlig utgång på Nef, italienska Fredrik Wikingsson-kopior, film och mys i soffan, högerextremistiska Kalle Anka, spermagarv deluxe, sushi och hilarious wasabi kicks, te i mängder i Elins nya soffa, i Elins nya lägenhet, misslyckade ansökningar om bostadsbidrag, rise and shine klockan 04:15 på måndag morgon och direkt till jobbet väl tillbaka i Borlänge. Puh!
En sekund till och Napok hade varit History. Jag lovar.
Igår var Helena ledig och njöööt i fulla drag. Mentalt har jag redan slutat på BR i Borlänge, och befinner mig i Australen. Alternativt på min Sverigeturné (innehållandes Stockholm, Glimåkra, Lund och Göteborg), vilken kommer bli oslagbar.
Hur som helst spenderades dagen med att läsa ut Eragon (eftersom jag och pappa såg den på bio på kvällen. Men det tänker jag inte ens kommentera. Eller jo... Worst shit ever!), besöka tandläkaren, vaccinera mig mot Hepatit A och knata omkring på Kupolen. Jag och Karin tog oss vatten över huvudet när vi skulle försöka hitta bebiskläder, men lyckades till slut. Inne på HM träffade jag dessutom på Johannes och följde med honom + två mer eller mindre galna kompisar och fikade.
Helena-Yo och Yo-Hannes
Och nu till det sjuka:
Jag är förföljd av dödskallar! Ända sen jag köpte min skjorta full av glittrande dylika ser jag dom överallt! På gårdagens shoppingtur såg det minst 7½ plagg bärandes någon form av dödskalle under loppet av 10 minuter. Helt sjukt! Och nu kommer släppet: Detta faktum berättar jag för Johannes, när vi står ungefär där vi är på bilden, och väntar/kikar ner på hans kompisar som står på planet under. Och vad ser jag?! Hans kompís har en dödskalle - tatuerad i nacken! Jag dööör!
Hursomhelst, denna (andra) lediga dag som var meningen att bli hypereffektiv kanske har misslyckats en aning. Men jag tänker nu gå och äta min frukost i lugn och ro, jag tänker dricka mitt te, jag tänker se på mitt avsnitt av Grattis Värden, sen...
...sen är det storstädning på G. Flickrummet (som vissa som fint brukar kalla det) ska försvinna, rensas ur och packas i hop. Bort med skiten rent utsagt! Normalt är jag inte så bra på det. Men jag laddar med att sätta på System of a Down på högsta volym och vara brutal, hänslynslös och osentimental när jag går in i mitt uppdrag med en svart sopsäck och en-kartong-att-lägga-upp-saker-på-vinden-i i högsta hugg.
Tre jobbdagar kvar... Sen bär det av!
Easy now. Don't you dare do it again.
Ta-Ta!
Kommentarer
Postat av: Felix
Härligt inlägg! Mycket action, mycket positiva känslor.. Najs! :)
Trackback