Helena

Pa kvallen efter jag skrivit mitt senaste inlagg, tagit av mig den Blomqvistska outfiten bestaende av Napoktroja och sarongkjol (vilken bars dels pa grund av dess extremt hoga klass, dels eftersom allt annat var i tvatten), grabbade jag tag i Alexander och gick dom kanske 100 metrarna fran X Base Backpackers till Woolworths for att handla mat.

Val dar ringer min mobil och ett for mig okant nummer visar sig pa displayen. Jag svarar och far anstranga mig for att hora genom sorlet av mathandlande australienare. Killen pa andra sidan luren sager sig tydligen ha ett missat samtal fran mig lyckas jag till slut fa fram. Jag fragar da om det kanske kan vara sa att han kanske mojligtvis har ett rum till uthyrning, eftersom jag har ringt pa en och annan sadan lapp, ryckt fran en telefonstolpe langs Kent eller George Street. Mycket riktigt.

Senare pa kvallen gar jag ytterligare en halv kilometer ner pa Kent Street, till nummer 361 namligen, for att titta pa det som ska komma att bli mitt hem dom narmaste tva eller tre manderna. Jag blir namligen foralskad direkt.
Tvameters glasdorrar moter mig nar jag kommer in i foajen, dom tre hissarna som tar mig upp till vaning 17 pa ungefar tio sekunder ar av kromat stal. Val inne i lagenheten som bestar av ett ljust och fint litet vardagsrum, frasht kok, jattestort och fint badrum med bade dusch och badkar, och inte mindre an tva stora balkonger med utsikt over Darling Harbour, kanner jag att det har ar ett stalle som jag verkligen kommer att trivas pa dom narmsta manaderna.

Igar kvall flyttade jag in. Lagenheten delas med ett skotskt par som bor i det andra rummet, vilka jag knappt har traffat an. I mitt rum bor aven fransmannen Thomas och Salim, vilka visade sig vara dom trevligaste, gulligaste och mest omhandertagande gentleman jag traffat pa lange. Sa jag tror det kommer att bli bra. Valdigt bra.

For att liksom toppa allt detta, foljer jag med Alexander en vanda pa Sidebar efter varan avskedsmiddag med ganget i gar kvall. Dar borjar jag prata med Kristin som ar kompis till Alexanders flickvan Recy. Det visar sig att hon kanner for att gora precis som jag, att bo kvar i Sydney ett par manader for att jobba. Eftersom det finns en plats till i mitt och fransmannens rum, som min ryska hyresvard sagt antingen skulle komma att bebos av en schweizare eller en malaysier, tankte jag att det far bara eller brista och skickar ivag ett SMS till Ilya och sager som det ar.
I morse var Kristin och kollade pa lagenheten. I morgon flyttar hon in. Kan bli potentiellt hysteriskt roligt!! Tva svenskor, tva fransman och tva skottar. Vilket gang!

Lordagen och sondagen aventyrades det i Blue Mountains. Det var nagot av det maktigaste jag sett. Nej, jag angrar mig. Det var det maktigaste jag sett. Antagligen kommer jag toppa det innan jag lamnar detta land, men sa otroligt, brutalt, sagolikt vackert det var! Det ar ingen ide att jag ens forsoker beskriva det, eftersom det inte skulle gora det rattvisa pa nagot satt. Bilder kommer upp sa smaningom. Vilka heller inte kommer gora verkligheten rattvisa i och for sig, men ni far halla til godo tills ni kan uppleva det sjalv.

Det anda trakiga ar att jag fortfarande ar snorsjuk. Okej, det kanske inte var det smartaste i varlden att hajka omkring i Blue Mountains, vandra atskilliga kilometer och ga uppfor trappor med flera hundra meters fallhojd nar man har feber, men vad gor man inte. Jag ar i Australien.

Hur som helst sa har jag bitvis sa ont i halsen att jag undrar vad det ar fragan om, och hostar sa brutalt mycket att jag fick lova att gomma mig pa toaletten i natt av radsla att fransmannen skulle trottna och slanga ut mig fran balkongen. Bitvis, som nu, mar jag helt okej. Men jag har anda bestamt mig for att skjuta upp jobbletandet ett par dagar till, och se till att bli riktigt frisk. Dels for min egen skull. Dels for att jag inte tror att man ar sadar jatteattraktiv arbetskraft om man kommer inte hostande och snorande; hes och javlig och slanger fram sin resume samtidigt som man med ynklig rost fragar om man far jobba dar. Aven om jag verkligen kanner att jag borde, far jag lara mig av Elin och snallt stanna hemma tills jag ar frisk. Punkt.
Snalla Australien, varfor kan ni inte importera Kan Jang? Mitt liv skulle bli sa mycket lattare da.

Ska ga ner pa Woolworths nu och skaffa lite fornodenheter. Te. Hostmedicin. Mer painkillers. Kanske lite att ata ocksa. Storhandling far ske imorrn tillsammans med Kristin.

Snart ska jag pa akvariet med Caroline ocksa. Det ska bli kul!

Igar kvall nar jag tittade ut over Darling Harbour fran min balkong sag jag for forsta gangen lite fler stjarnor. Rakt utanfor min balkong uppenbarade sig Orion. Det kanns tryggt. Det har alltid varit min favoritstjarnbild.

Sol, varme och en underbar utsikt.

Den hostande Helena