Helena

Shit, det finns sa mycket att beratta. Men det ar omojligt att fa med allt i mina sporadiska inlagg har, darfor fortsatter jag som forut, att skriva om det som faller mig in. Vilket ofta innebar mer eller mindre onodiga detaljer och konstiga handelser, men ni far halla till godo.

Valdigt manga dagars festande, dansande, omkringskuttande och ha-mer-kul-an-vad-jag-nansin-haft-i-Sverige satter sina spar. Igar trodde jag att jag holl pa att do av passiv rokning (rokforbudet pa krogen infors namligen inte forran i juli i New South Wales). Jag hostade varre an vad jag gjorde forra varen, kunde knappt andas nar jag vaknade och lat sadar hes som bara jag kan gora.
Idag fick jag forklaringen, da jag vaknar med potentiell feber, annu mer hosta och snuvig nasa. Men eftersom jag satter tillit till mitt immunforsvar sa tror jag fortfarande att det mesta beror pa all dum rok, och hoppas vara fit for fight tills ikvall eftersom jag, nagot bittert, vilat hela dagen. Dom andra brudarna skulle lara sig surfa av en yoga-instruktor. Jag var hemma och tvattade. Hm. Hursomhelst sa bangade yogasnubben och jag kunde vara hemma med en anings mer lattad. Dom gor ofta sa killarna i Australien har jag fatt erfara. Backar ur fran en traff i sista sekund med ursakt att dom maste jobba. Daligaste ursakt jag hort. Pff.

I forrgar var vi pa Australia Wild Life Park. Och jag fick totala, brutala, deluxe endorfinkicken nar jag kunde klappa en orm utan att vara radd whatsoever. Dessutom strackte den sig fram emot mig tills den bara var en decimeter ifran mig, tittade mig rakt in i ogonen och luktade pa mig med tungan. Och Helena var helt lugn, fascinerad och galet lycklig!





Samma kvall hande det sjukaste jag nansin varit med om. Alla kategorier. I Sydney bor det ungefar fyra miljoner manniskor, och finns val sakert x antal tusen barer. Att Helena befann sig pa sitt ultimata stamstalle Scubar var val inte sa konstigt. Men att en av Mockfjards kanske 2500 invanare, han som gatt i samma klass med henne fran lekis till nian, han som hon fraga chans pa i forsta klass befinner sig dar, samtidigt, av en fruktansvard slump, det finns inte.
Halvvags genom en for ovanlighetens skull trakig utekvall blir hon rykt i armen och overost av glada igenkanningsrop. Framfor henne uppenbarar sig Fredrik Rogstrom med flickvan Sara.



Igar va vi tillsammans med dom till stranden och dom ska aven folja med pa varan tvadagarstripp till Blue Mountains imorrn. Sjukt kul! Och jag ar fortfarande chockad. Vad ar oddsen?! Stackars Elin och Rikard som fick hora en extremhes Helena ringa och gapa och det sjukaste hon nansin varit med om, och att dom maste gissa vem som var har med henne... :P

Pa mandag upploses ganget. Malin och Alvida aker pa surf camp. Alexander flyttar nan annanstans. Carro ar visserligen kvar nagon vecka till, men anda det kanns lite sorgligt. Jag har sa hysteriskt, underbart kul med dom har manniskorna.
Inga andra kommer forsta vara skamt om tamponger, diarrepiller, "The green guy's name is Thomas", receptionistkillar, rumpsvett, Alexanders ultimata packning osv. Listan kan goras hur langt som helst. Under dom nastan tva veckor jag varit har har dessa manniskor varit min nya lilla familj, som jag kommer sakna fruktansvart mycket. Men jag vet att jag kommer traffa valdigt mycket nytt roligt folk, och att vi antagligen kommer traffas igen inom en forhoppningsvis inte alltfor lang tid:)


Mina roommates
Uppe fran vanster: Hannan, Malin, Alexander, Nathan, Alvida
Nere fran vanster: Ryan, Helena, Carro

Hannan ar den extremgalna Londonbon som gav mig massage i hostelkorridoren mitt i natten. Ryan och Nathan ar dom otroligt sota och goa kanadensarna som tyvarr akte redan i tisdags. Vi saknar dom! Alla andra ar mina svenska sotnosar, a.k.a. vi-som-var-coola-nog-att-aka-till-Australien-sjalva.

Nej, nu tar min internettid slut!

Fransk Cheesecake yoghurt! Godast ever!

Helena