Helena

Sondagen som borjade som en helt underbar sondag fick ett nagot mer aventyrligt slut. Helena och ungefar 15 andra begav sig till en nationalpark inte alltfor langt fran Ayr, for att ha det allmant gott. Stallet var helt fantastiskt. Helena blev lyrisk over att fa ga i lite skog igen (vilket hon kanske inte var lika lyrisk over langre fram mot kvallen...), klattra pa stenar, hoppa ner i floder och framfor allt over den naturliga vattenrutschbana i form av en lang, slat, sluttande klippa med porlande vatten nerfor, som det stojades flitigt med hela dagen. Grym dag!


Sen.... Sa skulle vi ju ga tillbaka ocksa.


Helena gar tillsammans med irlandarna Mark och Barry, Julia fran England och James fran Skotland pa motsatt sida floden, i fohallande till var vagen upp till stigen gick, men vi trodde att vi skulle se den. Nar vi inser att vi maste gatt forbi korsar vi floden och gar upp i ett forsok att stota pa stigen nanstans i alla fall. Men, icke. Vi borjar ropa till vara vanner, och dom ropar tillbaka, sa vi foljer deras roster. Det ar dock inte sa latt som det later, att hora var ljud kommer ifran i skogen, sa efter ett tag hor vi dom inte langre. Da hor vi en bil, som vi foljer ljudet av, tills vi inser att det ar ett flygplan. James for syn pa manniskor langre fram och glatt tar vi oss dit for att inse att det var trad.

Sen ar vi vilse.


Eftersom det borjar bli morkt inser vi att vi inte kommer hinna ga tillbaka till dit vi sist visste var vi var, dessutom ar vi inte heller sakra pa att vi faktiskt vet vilket hall det ar. Sa vi gar tillbaka till floden och fortsatter folja den, at fel hall, i hopp om att den ska leda ut nanstans. Eftersom utflykten kom lite snabbt pa har Helena bara flip flops pa sig, vilka ar helt omojliga att bushwalka i. Tanken att det kanske inte ar varldens smartaste ide att kuta omkring barfota bland stenar och gras i en skog i Australien crossed my mind ett par ganger, men jag hade inte sa mycket annat val, och knatade pa istallet. 

Floden ledde dock inte ut nagonstans, och det blev morkt. Och dom fem forlorade sjalarna har inte sa mycket annat val an att sla sig ner pa en stock mitt ute i skogen, kura ihop sig nara varann for att inte frysa, skrika Heeeey och Ooooiiiii lite da och da, och vanta pa battre tider. Eller snarare tills nagon skulle komma och hitta oss.


Iford en fortfarande blot bikini, korta shorts och ett linne blev det en aningens kallt sadar i den australienska natten. Aven om vi hade som tur att det inte var kallare en 16C (det hade varit 6-7C veckan innan) och dessutom fullmane sa att det inte var becksvart, sa hade vi varken mobil eller tandare, vilket kandes aningens surt. En ol hade vi, som vi delade pa dar pa stocken, mitt ute i den svarta australiensiska skogen, medan vi funderade pa hur lange det skulle droja innan dom borjade leta, och om hurvida det faktiskt kanske skule kunna stryka omkring ormar och andra trevligheter dar nattetid.
 

Men ibland har man fruktansvard otrolig tur.


Efter ungefar tva timmar pa stocken, ett antal mer eller mindre roliga historier senare och en hel del huttrande hor vi nagon som ropar tillbaka. Och overlyckliga inser vi efter kanske ytterligare femton minuter, att tva ficklampor narmar sig. Nagra man som ar ute pa pighunt hade hort vara rop, och efter nagra telefonsamtal insett att det faktiskt var folk som var vilse. Raddarna i noden skjutsar tillbaks oss till vara vanner, och slutligen kom vi anda tillbaks till Ayr den kvallen.


Men. Hade inte dom mannen varit ute dar och hort oss ropa, hade vi fatt spendera natten dar ute, garanterat. Vi hade namligen gatt at helt fel hall, och var helt at helvete - eller i alla fall nanstans dar dom definitivt inte hade letat. Dessutom hade vi fatt lov att betala alla eventuella kostnader for skallgangskedjor, helikoptrar och dylikt, vilket inte hade varit sa uppskattat for en fattig backpacker.


Jag sov valdigt gott i min sang den natten och konstigt nog kandes inte ograset sa jobbigt att rensa eller gurkorna sa trakiga att plocka nasta dag.


Vad har Helena da lart sig av detta? Nasta gang du gar vilse, ta med dig skor. Mina fotter var ganska forstorda med diverse cuts and bruises...


Dessutom har Alexander lovat att kopa en kompass at mig:)


I forrgar hade vi mud war pa jobbet, ha. Klockers!


Solvarm hud, lort overallt, men anda ett leende pa lapparna.


Helena