Göteborg
Underbara Göteborg som välkomnar mig med sånt här väder! Kunde inte bli bättre.
Den här helgen ska jag bara njuta och umgås med härliga människor. Får passa på eftersom det kommer dröja innan jag åker hit igen.
Nu sitter jag och Viggo sitter och leker med varsin dator och väntar på att Kajsa ska komma hem. Sen blir det middag och vin på balkongen. Perfekt start på det hela! Senare ikväll ska jag ut med Kristin och försöka åstadkomma en grym kväll med urspår i vanlig ordning. Ska även träffa bror min, vilket var en.... tio, tolv år sen sist. Är väl på tiden nu då:)
Imorrn är det officiella Kajsa-och-Helena-har-grymt-kul-och-gör-vad-som-faller-dom-in-dagen. Stros på stan, lunch och middag på uteservering och sen vidare ut i natten. Woohoo!
Vad som händer sen... får vi se, haha! Är här till på tisdag i alla fall, sjukt laddad!
Och att bero på laddad, bättre uppladdning inför blodomloppet än en partyhelg i Göteborg lär väl inte finnas...? :)
Ska försöka mig på en power nap nu, så jag är redo för resten.
Godnatt!
Fotboll
Jobba stängning, skynda skynda, stänga så fort som möjligt, stressa stressa, racea hem, fortare fortare, hänga en tvätt, hurry hurry, byta om, snabbt snabbt, fixa lite - klar på rekordtid!
Packa ner alla grejer, paraplyt i högsta hugg, ut genom dörren - MONSUNREGN!!!!!
Så nu sitter jag här hemma och väntar på bättre tider. Så fort det regnar aningens mindre ska jag springa ut och bort till Galaxen för att kolla på Champions League-finalen med diverse folk. Så länge knäcker jag en VB här i soffan och tackar gud för Kanal 6.
Packa ner alla grejer, paraplyt i högsta hugg, ut genom dörren - MONSUNREGN!!!!!
Så nu sitter jag här hemma och väntar på bättre tider. Så fort det regnar aningens mindre ska jag springa ut och bort till Galaxen för att kolla på Champions League-finalen med diverse folk. Så länge knäcker jag en VB här i soffan och tackar gud för Kanal 6.
Kick-off
Nu åker jag till Stockholm över dagen. Ska på sista infomöte och kick-off hos CIS. Ska bli sjukt spännande!
En underbar dag är det också. Härligt!
Nu ska jag äta lunch med Micke på stationen. Och hämta min bok som kommit från Adlibris. Woohoo!
En underbar dag är det också. Härligt!
Nu ska jag äta lunch med Micke på stationen. Och hämta min bok som kommit från Adlibris. Woohoo!
Stenkoll
Snodde den här bilden från pappas blogg. Kan inte sluta skratta, den är så jävla klockren.
Kvällens springtur i underbart väder är avslutad. Benen var sega som bly, men piggheten och orken var det absolut inget fel på. En glass på Kupolen blev det efteråt, och nu ska jag hoppa in i duschen för att förhoppningsvis bli människa igen. Kvällen bjuder på nyponsoppa och The Lost World. Woohoo!
Kvällens springtur i underbart väder är avslutad. Benen var sega som bly, men piggheten och orken var det absolut inget fel på. En glass på Kupolen blev det efteråt, och nu ska jag hoppa in i duschen för att förhoppningsvis bli människa igen. Kvällen bjuder på nyponsoppa och The Lost World. Woohoo!
Det slår ju säkerligen varianten med snabbmakaroner...
I bilen, på väg till McDonalds
Micke: Jag hade tänkt prova den här nya McFeast, x-tra cheese.
Helena: Jag hade hellre provat den här dom hade typ förra veckan, med aioli.
Micke: Va?! Med ravioli...?!
Micke: Jag hade tänkt prova den här nya McFeast, x-tra cheese.
Helena: Jag hade hellre provat den här dom hade typ förra veckan, med aioli.
Micke: Va?! Med ravioli...?!
Konstaterande
Ni vet den där muskeln man har i underarmen som man bara och endast använder när man spelar bowling, och just därför alltid får värsta träningsvärk i den dagen efter...? Det är samma muskel som man använder när man ska röra ner dipmix i gräddfil. Detta märkte jag igår, då denna handling var oerhört smärtsam. Som tur är hade jag sällskap som kunde ta över rörandet. Visserligen sällskap som slagit armen ur led, men träningsvärk i bowlingmuskeln måste ju vara snäppet värre, eller?
Dinosaurier och sjörövare
Hade en otroligt mysig kväll igår med brudarna från jobbet. Fantastiskt god mat (friterad mozarella med basilikasås, filet mignon och tiramisu), massa öl, vilda diskussioner och galet mycket skratt. Helt underbart!:)
Idag har jag varit hemma i Mockfjärd. Umgåtts med mamma och lekt med Elin. Trots att hon vann minigolfen var det riktigt kul att träffa henne. Som det alltid är.
Nu är jag tillbaka i Borlänge, och jag och Micke ska käka chips och dipp och kolla på Jurassic Park. Megamys.
Grr... argh!
Idag har jag varit hemma i Mockfjärd. Umgåtts med mamma och lekt med Elin. Trots att hon vann minigolfen var det riktigt kul att träffa henne. Som det alltid är.
Nu är jag tillbaka i Borlänge, och jag och Micke ska käka chips och dipp och kolla på Jurassic Park. Megamys.
Grr... argh!
Förresten så har jag gjort min medborgerliga plikt idag och röstat. Jag tänker inte säga vad jag röstade på, men det börjar på pirat och slutar på partiet. Ska bli kul att se om vi ungdomar kan göra nån skillnad. Känns ju inte som att Agda, 75 röstar på dom direkt...
Slut
Sjukt slut är jag nu, efter en fem kilometers löptur inklusive spurtstrid dom sista hundra metrarna. Så nu blir det till att duscha, svepa åtskilliga glas vatten och sen krypa ner i sängen för att titta på säsongsavslutningen av The Mentalist. Han är helt klart min idol, jag ska bli som han när jag blir stor. Jag skulle nog till och med sträcka mig till att säga att han är coolare än Macgyver. Och då har jag ju faktiskt Macgyvers autograf där hemma nånstans, så det vill inte säga lite det.
Imorrn kväll ska vi bowla och äta med jobbet. Det kan gå hur som helst. Bowlingen alltså. Och ja, ätandet med för den delen.
Nej, nu blev duschen ledig.
Tjo!
Imorrn kväll ska vi bowla och äta med jobbet. Det kan gå hur som helst. Bowlingen alltså. Och ja, ätandet med för den delen.
Nej, nu blev duschen ledig.
Tjo!
Wakeup call
Har känt mig smått nere och rastlös på senare tiden. Flytten till Melbourne känns flera år långt bort (även fast det i själva verket bara är en och en halv månad!), vädret i Sverige är urtråkigt och det finns inget roligt att göra. I morse fick jag dock ett sms från världens bästa Lucy som väckte mig ur dvalan, och fick äventyrslusten, viljan och längtan att börja flöda igen.
Hey babe! Im going shark cage diving 4 my 21st, wanna come with me? xx
Vill jag följa med? Vill jag följa med?! Det är klart som fan att jag vill följa med!
Ahh, fatta känslan att få dyka ner i en liten fågelbur à la Jaws style, vänta, vänta och vänta för att sen (förhoppningsvis) få se detta otroligt mäktiga, skräckinjagande och gigantiska djur komma simmande mot en tills det inte ens är en armslängd bort. Adrenalin!!
Passade på att ringa både till Lucy och Anna nu när jag är hemma i Mockfjärd, och är nu så peppad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 49 days and counting!
Here sharky, sharky...
Hey babe! Im going shark cage diving 4 my 21st, wanna come with me? xx
Vill jag följa med? Vill jag följa med?! Det är klart som fan att jag vill följa med!
Ahh, fatta känslan att få dyka ner i en liten fågelbur à la Jaws style, vänta, vänta och vänta för att sen (förhoppningsvis) få se detta otroligt mäktiga, skräckinjagande och gigantiska djur komma simmande mot en tills det inte ens är en armslängd bort. Adrenalin!!
Passade på att ringa både till Lucy och Anna nu när jag är hemma i Mockfjärd, och är nu så peppad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 49 days and counting!
Here sharky, sharky...
Vatten
Det är helt sjukt vad gott det är med vatten ibland. Speciellt om man dricker det alldeles iskallt, med två sugrör (ett orange och ett rosa). Då är det som allra godast.
Ännu godare är det att dricka vatten om man är riktigt törstig. Så törstig som man kan bli om man sätter i sig en hel balja chokladpudding under en reklampaus till Söndagsparty. Det gjorde vi. Därför var det nu sådär alldeles extra gott att dricka vatten.
För att fortsätta filosofera om vatten förstår vi nog inte hur bortskämda vi är som får så grymt gott vatten direkt ur kranen. Vattnet i Australien har ofta en lätt touch av klor, och det vatten man kan köpa på flaska är inte ens lika gott som det vi kan tappa upp i glasen här hemma. Lyx.
Vad som vore ännu mera lyxigt vore om man kunde ha en kran för varmt vatten, en kran för kallt vatten, och en kran för öl - bredvid varann i diskhon. Hur gött vore inte det? Hur praktiskt som helst. Och miljövänligt om inte annat. Inga tomflaskor, inga burkar. Inte nog med att det är en fenomenal idé, man räddar även världen genom att dricka öl! Kan inte bli bättre. Ska skicka in en motion om det tror jag, att anlägga ölledningar över hela Sverige. Eller åtminstone där jag bor.
Nej, nu ska jag avnjuta ännu ett glas iskallt, underbart vatten. Med mitt orangea och mitt rosa sugrör. Mm...
Ännu godare är det att dricka vatten om man är riktigt törstig. Så törstig som man kan bli om man sätter i sig en hel balja chokladpudding under en reklampaus till Söndagsparty. Det gjorde vi. Därför var det nu sådär alldeles extra gott att dricka vatten.
För att fortsätta filosofera om vatten förstår vi nog inte hur bortskämda vi är som får så grymt gott vatten direkt ur kranen. Vattnet i Australien har ofta en lätt touch av klor, och det vatten man kan köpa på flaska är inte ens lika gott som det vi kan tappa upp i glasen här hemma. Lyx.
Vad som vore ännu mera lyxigt vore om man kunde ha en kran för varmt vatten, en kran för kallt vatten, och en kran för öl - bredvid varann i diskhon. Hur gött vore inte det? Hur praktiskt som helst. Och miljövänligt om inte annat. Inga tomflaskor, inga burkar. Inte nog med att det är en fenomenal idé, man räddar även världen genom att dricka öl! Kan inte bli bättre. Ska skicka in en motion om det tror jag, att anlägga ölledningar över hela Sverige. Eller åtminstone där jag bor.
Nej, nu ska jag avnjuta ännu ett glas iskallt, underbart vatten. Med mitt orangea och mitt rosa sugrör. Mm...
Akuten
Jobbade till stängning igår och promenerade hem, så jag kom hem framåt kvart i nio kanske. Micke var och spelade sin traditionella tisdagsmatch på nio set i badminton, som brukar ta i alla fall en timme. Jag pratade lite i telefon med Kajsa, läste lite bloggar och varvade ner efter jobbet. Klockan blir en bit över nio och jag börjar fundera på vart han kan ha tagit vägen nånstans. Kvart över nio ringer hemtelefonen, som jag brukar låta bli att svara i. Det är ändå alltid telefonförsäljare som vill ha tag på Micke. Men när det ringer säkert tjugo signaler börjar jag undra vad människan har för problem, och när det dessutom ringer en andra och tredje gång ger jag med mig och svarar i alla fall.
Det är Mickes arbets- och badmintonkompis som berättar att Micke skadat armen svårt och ambulansen är där. Dom står och dividerar hurvida dom måste ta honom till Falun eller inte, eftersom dom inte vet om den är bruten eller bara ur led. Jag har ingen bil eftersom Micke har den, men blir lovad att nån kan köra hit den åt mig. Dom ska bara duscha först. Väntan. Hög på adrenalin virrar jag runt i lägenheten och packar diverse förnödenheter, allt från kläder till bananer. När han äntligen kommer med bilen känns det som det har gått ett år, och jag vill bara komma iväg in till Falun. Jag, som är rätt hyper i vanliga fall, blir rätt ohanterlig när jag dessutom är full av adrenalin. Körde väl kanske inte helt lagligt in till Falun om jag ska vara helt ärlig...
In på akuten, fick vänta på nåt segt par som skulle dra sin livs historia i receptionen. Dom såg inte ens särskilt sjuka ut. Pyttsan. Satt utanför på bänken som en stressad älg och stampade. Fick tillslut komma in och blev snabbt visad till ortopeden. In till nästa reception, där dom åtminstone var lite med och sa direkt vilket rum han var i.
Ingen rolig syn. Stackarn låg på en sjuksäng i ett akutrum, smakfullt inrett med defibrillatorer och syrgasmasker. Högeraxeln såg riktigt skum ut, och pekade i en riktning man inte riktigt vill att den ska peka åt. Ont som tusan såg det ut att göra i alla fall, och det gjorde det nog också. Kallsvettning och hyperventilering. Usch. Ambulansmännen hade gett honom så mycket morfin att dom räknat med att han skulle tuppa av, men tydligen verkade det knappt ha nån inverkan alls.
Första läkaren kommer in. Micke ligger där, fullpumpad med droger, hyperventilerar, och kvider av smärta.
Det är Mickes arbets- och badmintonkompis som berättar att Micke skadat armen svårt och ambulansen är där. Dom står och dividerar hurvida dom måste ta honom till Falun eller inte, eftersom dom inte vet om den är bruten eller bara ur led. Jag har ingen bil eftersom Micke har den, men blir lovad att nån kan köra hit den åt mig. Dom ska bara duscha först. Väntan. Hög på adrenalin virrar jag runt i lägenheten och packar diverse förnödenheter, allt från kläder till bananer. När han äntligen kommer med bilen känns det som det har gått ett år, och jag vill bara komma iväg in till Falun. Jag, som är rätt hyper i vanliga fall, blir rätt ohanterlig när jag dessutom är full av adrenalin. Körde väl kanske inte helt lagligt in till Falun om jag ska vara helt ärlig...
In på akuten, fick vänta på nåt segt par som skulle dra sin livs historia i receptionen. Dom såg inte ens särskilt sjuka ut. Pyttsan. Satt utanför på bänken som en stressad älg och stampade. Fick tillslut komma in och blev snabbt visad till ortopeden. In till nästa reception, där dom åtminstone var lite med och sa direkt vilket rum han var i.
Ingen rolig syn. Stackarn låg på en sjuksäng i ett akutrum, smakfullt inrett med defibrillatorer och syrgasmasker. Högeraxeln såg riktigt skum ut, och pekade i en riktning man inte riktigt vill att den ska peka åt. Ont som tusan såg det ut att göra i alla fall, och det gjorde det nog också. Kallsvettning och hyperventilering. Usch. Ambulansmännen hade gett honom så mycket morfin att dom räknat med att han skulle tuppa av, men tydligen verkade det knappt ha nån inverkan alls.
Första läkaren kommer in. Micke ligger där, fullpumpad med droger, hyperventilerar, och kvider av smärta.
Läkaren (till Micke): Har det här hänt förut nångång?
Micke (med darrig röst): Ja, det tror jag nog. Inte mig då, men nån annan har det säkert hänt...
Den lilla skaran bestående av Helena, läkare och sjuksköterska brister ut i skratt. Så himla underbart, att han fortfarande är snabbtänkt och rolig fast han ligger där halvdöd. Lite humor mitt i allt elände. Går inte att beskriva hur härligt det var.
Ännu en läkare kommer in, mera lokalbedövande och smärtstillande ges. Med lite möda får dom över han på mage; då känns det lite bättre. Sen börjar processen med att få axeln tillbaka på rätt ställe igen. Ena läkaren ligger uppe på skulderbladet, den andra hänger och drar i armen. Efter kanske tio minuter av slitande, bändade och tryckande bestämmer dom sig för att låta honom bara hänga med armen lite mer, för att musklerna ska slappna av. Alla lämnar rummet och jag får i uppgift att sitta och prata med honom så att han inte ska somna. Försök sitta i tjugo minuter och föra ett samtal med nån som fått i sig x antal milligram morfin, haha.
Andra gången behöver dom bara försöka i fem minuter, innan axeln äntligen åker tillbaks dit den ska. Puh! Dock behövs det ändå röntgas, i säkerhets skull. Jag fick den hedersfulla uppgiften att racea honom i rullstol genom dom tomma korridorerna på Falu Lasarett upp till röntgen, och ner igen. Tror att jag tyckte det var lite roligare än honom, som börjat komma ur ruset och mådde därför ganska illa. Ojoj, stackarn.
In på ett eget rum och prata med doktorn. Inget brutet och allt ser bra ut. Puh, igen! Däremot hade man kunnat se en grop i skelettet på röntgenplåtarna, där benet hade legat och tryckt när det låg ur led. Det var tydligen därför det varit så svårt att få den rätt, den satt fast som i ett hack liksom. Mysigt.
Sen fick vi ligga och vänta på att den skadade hjälten skulle må så pass bra att han kunde ta sig ut till bilen. Vilket tog en stund. Har aldrig sett nån människa vara så vit i ansiktet. Som tur var var det världens gulligaste personal som jobbade. Verkligen toppen på alla sätt! Hans sköterska kom in och frågade om han var hungrig, och gick för att hämta te och macka åt honom. Efter en stund kom hon tillbaka med en stor bricka med te och smörgåsar till oss båda. Verkligen omtänksamt, för jag var rätt hungrig jag med vid det laget...
Vid halv tre lyckades vi äntligen ta oss ut till bilen och jag kunde stoppa honom i säng vid tre. Väldigt skönt att komma hem. Idag har vi bara tagit det lugnt eftersom jag också varit ledig. Ätit bästa medicinen i världen - mat på Max - och piggat upp oss genom att gå på Änglar och Demoner. Väldigt spännande film!
Nu ska jag se om jag kan övertyga honom att se ett till avsnitt av The Mentalist innan vi går och lägger oss. Han sitter och håller på med sina högst avancerade träningsövningar, såsom att böja armen upp och ner över magen.
Nej, nu ska slingen (absolut inte mitella :P ) på igen. Någon behöver visst ett handtag:)
Sensmoralen med den här historien; ägna er inte åt extremsporter såsom badminton!
Det var allt.
Micke (med darrig röst): Ja, det tror jag nog. Inte mig då, men nån annan har det säkert hänt...
Den lilla skaran bestående av Helena, läkare och sjuksköterska brister ut i skratt. Så himla underbart, att han fortfarande är snabbtänkt och rolig fast han ligger där halvdöd. Lite humor mitt i allt elände. Går inte att beskriva hur härligt det var.
Ännu en läkare kommer in, mera lokalbedövande och smärtstillande ges. Med lite möda får dom över han på mage; då känns det lite bättre. Sen börjar processen med att få axeln tillbaka på rätt ställe igen. Ena läkaren ligger uppe på skulderbladet, den andra hänger och drar i armen. Efter kanske tio minuter av slitande, bändade och tryckande bestämmer dom sig för att låta honom bara hänga med armen lite mer, för att musklerna ska slappna av. Alla lämnar rummet och jag får i uppgift att sitta och prata med honom så att han inte ska somna. Försök sitta i tjugo minuter och föra ett samtal med nån som fått i sig x antal milligram morfin, haha.
Andra gången behöver dom bara försöka i fem minuter, innan axeln äntligen åker tillbaks dit den ska. Puh! Dock behövs det ändå röntgas, i säkerhets skull. Jag fick den hedersfulla uppgiften att racea honom i rullstol genom dom tomma korridorerna på Falu Lasarett upp till röntgen, och ner igen. Tror att jag tyckte det var lite roligare än honom, som börjat komma ur ruset och mådde därför ganska illa. Ojoj, stackarn.
In på ett eget rum och prata med doktorn. Inget brutet och allt ser bra ut. Puh, igen! Däremot hade man kunnat se en grop i skelettet på röntgenplåtarna, där benet hade legat och tryckt när det låg ur led. Det var tydligen därför det varit så svårt att få den rätt, den satt fast som i ett hack liksom. Mysigt.
Sen fick vi ligga och vänta på att den skadade hjälten skulle må så pass bra att han kunde ta sig ut till bilen. Vilket tog en stund. Har aldrig sett nån människa vara så vit i ansiktet. Som tur var var det världens gulligaste personal som jobbade. Verkligen toppen på alla sätt! Hans sköterska kom in och frågade om han var hungrig, och gick för att hämta te och macka åt honom. Efter en stund kom hon tillbaka med en stor bricka med te och smörgåsar till oss båda. Verkligen omtänksamt, för jag var rätt hungrig jag med vid det laget...
Vid halv tre lyckades vi äntligen ta oss ut till bilen och jag kunde stoppa honom i säng vid tre. Väldigt skönt att komma hem. Idag har vi bara tagit det lugnt eftersom jag också varit ledig. Ätit bästa medicinen i världen - mat på Max - och piggat upp oss genom att gå på Änglar och Demoner. Väldigt spännande film!
Nu ska jag se om jag kan övertyga honom att se ett till avsnitt av The Mentalist innan vi går och lägger oss. Han sitter och håller på med sina högst avancerade träningsövningar, såsom att böja armen upp och ner över magen.
Nej, nu ska slingen (absolut inte mitella :P ) på igen. Någon behöver visst ett handtag:)
Sensmoralen med den här historien; ägna er inte åt extremsporter såsom badminton!
Det var allt.
Dansmagi
Har precis suttit och tittat på dansshowen Vilse som vi gjorde 2005. Vilka känslor, vilka minnen det väcker.
Den förväntan och nervositet man känner innan man går på scenen, och den glädje som kommer fram och sprudlar när man väl står där. Adrenalinet, endorfinerna, lyckan.
Att stå på scen, att göra det man älskar, att framföra en föreställning man är stolt över att vara med i; allt bland människor man tycker mycket om. Mycket bättre blir det inte.
Och genom att titta på filmen nu, väcks allt till liv igen. Glädjen och känslorna går rätt genom rutan och in i själen. Jag befinner mig återigen på scenen i Lindberghallen, återupplever något som betytt oerhört mycket för mig.
En kick, som får en att minnas hur det var och sakna det en smula, fast inte på ett dåligt sätt. Snarare en känsla att vara stolt över det man åstadkommit, och se tillbaka på den perioden i sitt liv med positiva tankar och ett leende på läpparna när man minns allt fler småsaker och detaljer.
Saker kommer och går, men minnen dom består.
Ack, så poetiskt - men ack så sant.
Den förväntan och nervositet man känner innan man går på scenen, och den glädje som kommer fram och sprudlar när man väl står där. Adrenalinet, endorfinerna, lyckan.
Att stå på scen, att göra det man älskar, att framföra en föreställning man är stolt över att vara med i; allt bland människor man tycker mycket om. Mycket bättre blir det inte.
Och genom att titta på filmen nu, väcks allt till liv igen. Glädjen och känslorna går rätt genom rutan och in i själen. Jag befinner mig återigen på scenen i Lindberghallen, återupplever något som betytt oerhört mycket för mig.
En kick, som får en att minnas hur det var och sakna det en smula, fast inte på ett dåligt sätt. Snarare en känsla att vara stolt över det man åstadkommit, och se tillbaka på den perioden i sitt liv med positiva tankar och ett leende på läpparna när man minns allt fler småsaker och detaljer.
Saker kommer och går, men minnen dom består.
Ack, så poetiskt - men ack så sant.
100 kilo bänkpress...
... tog jag inte riktigt, nä. But I'm getting there.
Skönt som tusan var det att få plåga musklerna sina i alla fall. Micke körde hardcore och åkte direkt från gymmet till en badmintonmatch på nio set. Själv ska jag bädda ner mig i soffan med en tallrik fil med banan och Rågfras, och se vad kvällens tv-tablå har att erbjuda. Inte lika hardcore jag vet, men alla kan ju inte vara lika stenhårda.
Ooh, kvällsol i ögonen. Tji fick du, regnet!
Dagens visdomsord kommer ju i alla fall från dagiset Sofie jobbar på. En liten kille har efter lite kämpande lyckats ta sig upp på gigantstenen deluxe. Varpå han sakligt konstaterar; "Den här stenen kan man i alla fall inte stoppa i fickan och ta med sig hem".
Så sant som det är sagt.
Skönt som tusan var det att få plåga musklerna sina i alla fall. Micke körde hardcore och åkte direkt från gymmet till en badmintonmatch på nio set. Själv ska jag bädda ner mig i soffan med en tallrik fil med banan och Rågfras, och se vad kvällens tv-tablå har att erbjuda. Inte lika hardcore jag vet, men alla kan ju inte vara lika stenhårda.
Ooh, kvällsol i ögonen. Tji fick du, regnet!
Dagens visdomsord kommer ju i alla fall från dagiset Sofie jobbar på. En liten kille har efter lite kämpande lyckats ta sig upp på gigantstenen deluxe. Varpå han sakligt konstaterar; "Den här stenen kan man i alla fall inte stoppa i fickan och ta med sig hem".
Så sant som det är sagt.
Approved
Puh, efter att ha glömt att spara och fått lov att börja om från början igen är nu äntligen visumansökan inskickad. Ungefär fem sekunder senare kom beskedet - approved. What?! Här var det snabba puckar. Det måste ju suttit minst fem tjänstemän och väntat på min ansökan trots att att klockan är tio på kvällen i Australien. Dessa måste ju med ett glädjetjut ha kastat sig över och godkänt den med ett leende på läpparna. Nu, tjugo minuter senare, sitter dom med all säkerhet redan på en pub i närheten och firar den glada nyheten med en öl, eller två, eller tre.
Helena's coming back to Australia!!
Själv firar jag med att åka in till Falun och träffa Sofie. Minst lika bra.
Helena's coming back to Australia!!
Själv firar jag med att åka in till Falun och träffa Sofie. Minst lika bra.
I väntan på ännu ett svar från CIS...
Nu inför min emigration till andra sidan jorden, kan man ju tycka att det skulle vara bra att spara lite pengar. Det tycker jag också. Det enda problemet är att nästan alla mina mest nödvändiga prylar, såsom mobil, mp3-spelare och favoritjeans har bestämt sig för att begå kollektivt självmord. Jätteroligt tycker Helena, som hellre vill spara sina pengar och lägga på öl... MAT OCH UTBILDNING menar jag, och inget annat(!), nere i Australien.
Mp3-spelaren är lite klurig, för denna är ju faktiskt inte livsnödvändig. Bara snudd på. Och jag tror faktiskt jag ska ge den en sista chans till återupplivning och terapisessioner för att komma till rätta med sina självmordstendenser. Vi har ju varit med om så mycket tillsammans, det skulle vara så sorgligt att skiljas åt nu!
Favoritjeansen har faktiskt redan en gång gått sönder totalt och ersatts med nya av samma märke, samma modell. Vilka också gått sönder. Nu är jag inne på mitt tredje par, vilka visserligen är hela än så länge. Men jag måste erkänna att vi inte klickar riktigt lika bra som dess föregångare (may they rest in peace). Och eftersom jag är en sån person som har ett par jeans som används konstant, jämt och hela tiden, måste det liksom vara nån slags love story för att det ska funka. Men även dessa ska få en andra chans har jag tänkt, då det faktiskt känns rätt omotiverat att ge ytterligare tusen spänn till Wrangler, vilka säkerligen har min bild på väggen i huvudkontoret med en skylt med texten Huvudsponsor, under.
Mobilen fick ju en släng av schizofreni och började stänga av sig och hänga sig stup i kvarten. Plus att den laddade ur batteriet på en dag, trots att det var relativt nytt. Denna övergavs, och jag fick som tur var låna Mickes gamla jobbmobil. Idag fick jag veta att han får köpa loss den från jobbet, och jag blir för första gången i mitt liv Sony Ericsson-ägare, för en spottstyver till på köpet!
Se på fan, mina ilandsproblem verkar ju lösa sig ändå!
Nåväl, Mike på CIS har inte svarat än, så jag får väl gå och göra nåt annat så länge. Men han må väl få äta han också stackarn. Det är han värd.
Mp3-spelaren är lite klurig, för denna är ju faktiskt inte livsnödvändig. Bara snudd på. Och jag tror faktiskt jag ska ge den en sista chans till återupplivning och terapisessioner för att komma till rätta med sina självmordstendenser. Vi har ju varit med om så mycket tillsammans, det skulle vara så sorgligt att skiljas åt nu!
Favoritjeansen har faktiskt redan en gång gått sönder totalt och ersatts med nya av samma märke, samma modell. Vilka också gått sönder. Nu är jag inne på mitt tredje par, vilka visserligen är hela än så länge. Men jag måste erkänna att vi inte klickar riktigt lika bra som dess föregångare (may they rest in peace). Och eftersom jag är en sån person som har ett par jeans som används konstant, jämt och hela tiden, måste det liksom vara nån slags love story för att det ska funka. Men även dessa ska få en andra chans har jag tänkt, då det faktiskt känns rätt omotiverat att ge ytterligare tusen spänn till Wrangler, vilka säkerligen har min bild på väggen i huvudkontoret med en skylt med texten Huvudsponsor, under.
Mobilen fick ju en släng av schizofreni och började stänga av sig och hänga sig stup i kvarten. Plus att den laddade ur batteriet på en dag, trots att det var relativt nytt. Denna övergavs, och jag fick som tur var låna Mickes gamla jobbmobil. Idag fick jag veta att han får köpa loss den från jobbet, och jag blir för första gången i mitt liv Sony Ericsson-ägare, för en spottstyver till på köpet!
Se på fan, mina ilandsproblem verkar ju lösa sig ändå!
Nåväl, Mike på CIS har inte svarat än, så jag får väl gå och göra nåt annat så länge. Men han må väl få äta han också stackarn. Det är han värd.
Border Security
Sitter och kolla på mitt favoritprogram Border Security, och ansöker samtidigt om mitt visum. Om inte annat borde det ju få mig att svara extra ärligt på frågorna, haha.
Fastnade på en fråga och mailade min kontaktperson på CIS, för att höra vad jag skulle svara. Nog för att han brukar vara snabb på att svara, men jag trodde att jag åtminstone skulle hinna skriva ett kort blogginlägg. Nejnej. Jag kom till "favoritprogram", då fick jag svar.
Det är helt sjukt hur grymma dom är på CIS, Center for International Studies. Dom hjälper dig med allting när du vill studera utomlands. Dom håller grymma mässor, erbjuder personliga rådgivningar, svarar på alla frågor sjukt snabbt, är hur trevliga som helst, hjälper dig med hela ansökningsprocessen, och tack vare att du söker via dom går det ofta även mycket smidgare och snabbare än det skulle gjort annars. Och det bästa - allt är helt gratis!
Nej, tillbaka till ansökningsformuläret. Funfunfun!
Fastnade på en fråga och mailade min kontaktperson på CIS, för att höra vad jag skulle svara. Nog för att han brukar vara snabb på att svara, men jag trodde att jag åtminstone skulle hinna skriva ett kort blogginlägg. Nejnej. Jag kom till "favoritprogram", då fick jag svar.
Det är helt sjukt hur grymma dom är på CIS, Center for International Studies. Dom hjälper dig med allting när du vill studera utomlands. Dom håller grymma mässor, erbjuder personliga rådgivningar, svarar på alla frågor sjukt snabbt, är hur trevliga som helst, hjälper dig med hela ansökningsprocessen, och tack vare att du söker via dom går det ofta även mycket smidgare och snabbare än det skulle gjort annars. Och det bästa - allt är helt gratis!
Nej, tillbaka till ansökningsformuläret. Funfunfun!
Återigen
Te... kvällste... Mmm...mmmunkte. Ahh!
Blondinbella hade en tävling på sin blogg, där man kunde vinna kylen full med Vitamin Wells. Då både jag och Micke gått och blivit småberoende av dessa den senaste veckan, tyckte jag det var en ypperlig idé att vi båda kunde deltaga i denna tävling. Men icke sa Micke (haha!), han ville inte. Anledningen? Jo, skulle han mot förmodan vinna kommer det ju stå på hennes blogg att Micke Eriksson i Borlänge vunnit. Och eftersom det bara finns ungefär exakt sju stycken sådana, skulle ju folk dra den slutsatsen att han läser hennes blogg. Pinsamt!
Nu ska vi se på Mentalist.
Imorrn är jag ledig. Tjoho!
Blondinbella hade en tävling på sin blogg, där man kunde vinna kylen full med Vitamin Wells. Då både jag och Micke gått och blivit småberoende av dessa den senaste veckan, tyckte jag det var en ypperlig idé att vi båda kunde deltaga i denna tävling. Men icke sa Micke (haha!), han ville inte. Anledningen? Jo, skulle han mot förmodan vinna kommer det ju stå på hennes blogg att Micke Eriksson i Borlänge vunnit. Och eftersom det bara finns ungefär exakt sju stycken sådana, skulle ju folk dra den slutsatsen att han läser hennes blogg. Pinsamt!
Nu ska vi se på Mentalist.
Imorrn är jag ledig. Tjoho!
Måndag
Lagomt seg i kroppen efter en morgonspringtur. Som inte blev så mycket till springtur, eftersom jag halvsov och var så seg att jag fick släpa mig runt. Men skönt var det i vilket fall.
Mm..mmmorgonte. Jag skulle kunna leva på te, enbart. Släng i lite vitaminer och mineraler och andra saker man eventuellt kan tänkas behöva, så kör vi på det. Varför inte köra på ett vinnande koncept liksom..? Russian Earl Grey is the shit.
Jag kan verkligen inte förstå att det bara är två månader kvar tills jag åker tillbaka till Australien igen. Det känns helt overkligt, det har nog inte slagit mig än. Nåväl, det är väl bara att fixa det som fixas skall och sen njuta av när dagen kommer. Som en glad överraskning liksom. "Hoppsan, sitter jag på planet till Melbourne nu..? Nämen så trevligt!" Nåt ditåt.
En sak som verkligen pekar mot att det börjar dra ihop sig, är att jag jobbar fler timmar nu, för att kompencera för dom jag inte kan jobba sen när jag har åkt. Ja alltså, timmar flyttas från det schema jag skulle haft i slutet på juni, precis innan jag åker, tills nu. Därför ska jag alldeles strax knata iväg och jobba. På en måndag! Kan inte minnas när det hände sist.
En fruktansvärd nackdel med att bo i Forssa, är det ohyggliga oväsen som utövas på mornarna. Är det inte sopbilar som backar med ett ljudligt beep beep beep beep, så är det parkförvaltare som blåser bort löv men den största maskinen med högst ljud dom kunde hitta, eller föräldrar som slirar in på gruset för att lämna sina skrikande barn på dagis. Allt detta sker före klockan sju på morgonen. Snälla nån, jag vill sova!!!
Nu ska jag häva teet jag har kvar, sen sätta lite fart.
Huj!
Mm..mmmorgonte. Jag skulle kunna leva på te, enbart. Släng i lite vitaminer och mineraler och andra saker man eventuellt kan tänkas behöva, så kör vi på det. Varför inte köra på ett vinnande koncept liksom..? Russian Earl Grey is the shit.
Jag kan verkligen inte förstå att det bara är två månader kvar tills jag åker tillbaka till Australien igen. Det känns helt overkligt, det har nog inte slagit mig än. Nåväl, det är väl bara att fixa det som fixas skall och sen njuta av när dagen kommer. Som en glad överraskning liksom. "Hoppsan, sitter jag på planet till Melbourne nu..? Nämen så trevligt!" Nåt ditåt.
En sak som verkligen pekar mot att det börjar dra ihop sig, är att jag jobbar fler timmar nu, för att kompencera för dom jag inte kan jobba sen när jag har åkt. Ja alltså, timmar flyttas från det schema jag skulle haft i slutet på juni, precis innan jag åker, tills nu. Därför ska jag alldeles strax knata iväg och jobba. På en måndag! Kan inte minnas när det hände sist.
En fruktansvärd nackdel med att bo i Forssa, är det ohyggliga oväsen som utövas på mornarna. Är det inte sopbilar som backar med ett ljudligt beep beep beep beep, så är det parkförvaltare som blåser bort löv men den största maskinen med högst ljud dom kunde hitta, eller föräldrar som slirar in på gruset för att lämna sina skrikande barn på dagis. Allt detta sker före klockan sju på morgonen. Snälla nån, jag vill sova!!!
Nu ska jag häva teet jag har kvar, sen sätta lite fart.
Huj!