God morgon världen!
Efter att piggt ha slagit upp ögonen prick klockan sju, liksom gjort en slags halvvolt ur sängen, nästan dansat ut i köket för att ta mig ett glas apelsinjuice och ett kokt ägg har jag nu varit ut på min 15 km långa morgonjogg och sitter helt i ordninggjord på min bäddade säng med plugget i högsta hugg och tre maskiner redan på gång att bli tvättade.
Eller vänta, det där kanske inte var helt sant...
Efter att ha blivit väckt av ett sms från Kristin blir jag liggandes grymtande och vridande på mig i en kvart tills jag inser att jag inte kan somna om, varpå jag kravlar mig ur sängen, snubblar på smutstvätten som ligger på golvet, ramlar ut till badrummet, skiter i att göra frukost och dunsar tillbaka i sängen, i sittande position visserligen, med datorn i knäet och stirrar in i skärmen som i koma, och förfasar mig över hur mycket jag borde plugga och att jag dessutom verkligen borde gå ner i tvättstugan för att se om det finns tvätttid.
Men alla mornar har ju sin charm.
Himlen är väldigt mystisk. Vid horisonten och en bit uppåt är den ljus, fast ändå molnig. Ljusa, vita, fluffiga moln liksom. Sen övergår det i jättemörka moln som tornar upp sig så långt jag kan se sittande på min säng, tittandes ut genom fönstret. Som att den har en mössa på sig som inte räcker ner över öronen ungefär.
Fast nu är det mörka moln överallt, så han drog väl ner mössan tillslut ändå. Och tur var väl det, för nu regnar det. Goa Göteborg.
Igår pallrade jag mig först till skolan för att ha fonetiklabb, vilket ungefär innebär att vi sitter vid datorer, spelar in ljud och kollar på spektogram. Vilket i och för sig är väldigt intressant, men jag är så omotiverad! Blä. Nu var det sagt.
Sen mötte jag upp Kajsa när hon slutade jobbet och sen mina vänner, hände något helt fantastiskt otroligt (som säkerligen inte hänt på minst ett halvår). Hon drog med mig och tränade! Woohoo!
Först en halvtimmes core direkt följt av en halvtimmes afrikansk dans. Sjukt kul, skönt och underbart var det att träna och även om jag märker att min forna styrka är en bra bit bort förvånade jag mig själv med att orka mer än jag trott.
Jag tycker verkligen bättre om mindre gym som det här som inte ingår i en kedja, det blir mer personligt då. Fitness First som jag gick på i Melbourne hade ju ungefär lika mycket personlighet som en konservöppnare. När det är mindre gym betyder det oftast även att det inte är alltför många anabolstinna hulkar och donnor i minikläder som trippar på löpbandet (ja, ni hörde rätt; detta är en mycket avancerad springstil som gestaltades på pricken av min kusin i hennes kök, med följden av att jag låg fem minuter på golvet och vred mig av skrattkramper).
Det jag försöker komma fram till är i alla fall att ett sånt här gym oftast drar en lite mer blandad publik. På corepasset igår kunde vi se allt från unga tjejer, äldre damer, några killar som nog mest gick för deras flickvänner tvingat dom och så - två hårdrockare. En ung kille och en ung tjej. Med hår ner till rumpan samt svartsminkade och piercade ansikten gjorde dom situps och rygglyft iförda träningsoverallsbyxor och t-shirt som vilken Svensson som helst.
Det var nåt av det coolaste jag sett.
Nej, nu ska jag slita mig från sängen och börja dagen. Är så sjukt omotiverad att plugga så det finns inte. Men man får ta lite i taget. Jag ska i alla fall värma upp med att göra en stor och sjukt god Helena-frukost, och tittade på ett eller flera avsnitt av Buffy. Man får ju inte gå ut för hårt.
Over and out.
Eller vänta, det där kanske inte var helt sant...
Efter att ha blivit väckt av ett sms från Kristin blir jag liggandes grymtande och vridande på mig i en kvart tills jag inser att jag inte kan somna om, varpå jag kravlar mig ur sängen, snubblar på smutstvätten som ligger på golvet, ramlar ut till badrummet, skiter i att göra frukost och dunsar tillbaka i sängen, i sittande position visserligen, med datorn i knäet och stirrar in i skärmen som i koma, och förfasar mig över hur mycket jag borde plugga och att jag dessutom verkligen borde gå ner i tvättstugan för att se om det finns tvätttid.
Men alla mornar har ju sin charm.
Himlen är väldigt mystisk. Vid horisonten och en bit uppåt är den ljus, fast ändå molnig. Ljusa, vita, fluffiga moln liksom. Sen övergår det i jättemörka moln som tornar upp sig så långt jag kan se sittande på min säng, tittandes ut genom fönstret. Som att den har en mössa på sig som inte räcker ner över öronen ungefär.
Fast nu är det mörka moln överallt, så han drog väl ner mössan tillslut ändå. Och tur var väl det, för nu regnar det. Goa Göteborg.
Igår pallrade jag mig först till skolan för att ha fonetiklabb, vilket ungefär innebär att vi sitter vid datorer, spelar in ljud och kollar på spektogram. Vilket i och för sig är väldigt intressant, men jag är så omotiverad! Blä. Nu var det sagt.
Sen mötte jag upp Kajsa när hon slutade jobbet och sen mina vänner, hände något helt fantastiskt otroligt (som säkerligen inte hänt på minst ett halvår). Hon drog med mig och tränade! Woohoo!
Först en halvtimmes core direkt följt av en halvtimmes afrikansk dans. Sjukt kul, skönt och underbart var det att träna och även om jag märker att min forna styrka är en bra bit bort förvånade jag mig själv med att orka mer än jag trott.
Jag tycker verkligen bättre om mindre gym som det här som inte ingår i en kedja, det blir mer personligt då. Fitness First som jag gick på i Melbourne hade ju ungefär lika mycket personlighet som en konservöppnare. När det är mindre gym betyder det oftast även att det inte är alltför många anabolstinna hulkar och donnor i minikläder som trippar på löpbandet (ja, ni hörde rätt; detta är en mycket avancerad springstil som gestaltades på pricken av min kusin i hennes kök, med följden av att jag låg fem minuter på golvet och vred mig av skrattkramper).
Det jag försöker komma fram till är i alla fall att ett sånt här gym oftast drar en lite mer blandad publik. På corepasset igår kunde vi se allt från unga tjejer, äldre damer, några killar som nog mest gick för deras flickvänner tvingat dom och så - två hårdrockare. En ung kille och en ung tjej. Med hår ner till rumpan samt svartsminkade och piercade ansikten gjorde dom situps och rygglyft iförda träningsoverallsbyxor och t-shirt som vilken Svensson som helst.
Det var nåt av det coolaste jag sett.
Nej, nu ska jag slita mig från sängen och börja dagen. Är så sjukt omotiverad att plugga så det finns inte. Men man får ta lite i taget. Jag ska i alla fall värma upp med att göra en stor och sjukt god Helena-frukost, och tittade på ett eller flera avsnitt av Buffy. Man får ju inte gå ut för hårt.
Over and out.
Kommentarer
Postat av: Marta
Woh. Kul med blogg :) Var dansar du afro?
Postat av: Helena
Det var på ett gym på Landala Torg. Fast jag tror dom allra flesta gym har det faktiskt. Grymt kul är det i vilket fall:)
Postat av: Peter L
Oj! Det bara blixtrade till på min nya prenumerationssida och där var du! Teknikens under.
Välkommen tillbaka till bloggvärlden. Jag har saknat dig här!
Kram
Pappa
Trackback