Som grädden på moset
Idag har varit en kreativ dag med mina mått mätt. Bor man i Mockfjärd är det mest spännande som händer under dagen när postbilen kommer runt halv ett-snåret. Ofta sitter antingen jag eller mamma på fårfällen vid fönstret och spanar när stunden börjar nalkas. Spänd sitter man där, ofta i sällskap av en eller två katter, och spanar ut på vägen och stationsplanen på andra sidan. Pendylen i klockan i vardagsrummet tickar. Och man väntar. Plötsligt hör man något; det kommer en bil! -Nej, det var inte den. Men så, äntligen, äntligen uppenbarar sig den gula lilla bilen, och ett glädjetjut undslipper ens läppar, något i stil med "DÄR ÄR DEN JU!!" (vilket för övrigt myntades vid ett helt annat tillfälle).
Den som inte suttit på vakt på fårfällen får på sin lott att kasta på sig jacka och pappas för stora tofflor och halka ut på den isiga grusgången för att hämta in dagens höjdpunkt - posten.
Sedan kommer sanningens ögonblick. Vem har fått flest brev? Detta är en stenhård tävling som dokumenteras och streckas av varje dag. Massutskick räknas inte, men däremot direktadresserad reklam, kataloger, prenumerationer, räkningar och privata brev givetvis. Eftersom jag nyss flyttat hem igen och inte pallat skicka in papprena till Adressändring ligger jag lite i lä och har ett visst handikapp. Kanske var det därför inte så konstigt att jag förlorade dagens deltävling. Mamma fick ett stort paket med garn som hon beställt. Pappa fick en räkning till sin prenumeration på Herman Hedning. Mamma: 1 Pappa: 1 Helena: 0.
Men jag planerar att komma igen starkt... I hemlighet ska jag skicka minst femtio anonyma julkort till mig själv. Vad gör man inte för att leda ligan..?
Men åter till kreativiteten. Idag har jag tvätta och hängt så mycket som en tvätt. Dessutom har jag utan resultat ringt distriktssköterskan för att beställa tid för att ta influensavaccin, men utan resultat. Telefontiden (på oändliga 45 minuter) hade ställts in, inte helt oväntat. Istället surfade jag omkring, ringde och mailade till lite folk, för att ta reda på hur det ligger till med diverse distansutbildningar i diverse ämnen på diverse studieorter i Sverige. Det vore rätt skönt att skrapa ihop dom där högskolepoängen ändå.
Förutom dessa enormt ansträngande bedrifter har jag även klarat The Secret of Monkey Island och gett mig in på nästa spel. Ni tycker inte att allt det här låter särskilt kreativt? Nej, handen på hjärtat tycker jag det inte heller och är innerst inne rätt rastlös. Därför ska det bli skönt att jobba imorrn.
Idag har jag till middag avnjutit ingen mindre än hemmagjort potatismos med köttbullar och lingonsylt. Tyvärr hade dom inte Findus Hallelujah-köttbullar på Konsum, så det fick bli Felix istället. Det slank ner rätt bra det med.
Till kvällsfika gjorde jag mig en gigantisk kopp varm choklad à la Helena och spetsade den med lite italiensk choklad/chili-likör. Sjukt gott. Något som kanske drog ner min kvällsmys-extas något var när jag skulle göra ren den helautomatiska lattevispen efter att ha vispat grädde till chokladen, och i ett försök att hitta knappen som skulle lossa själva vispen från handtaget i stället råkade trycka på påslagningsknappen. Vilket resulterade i en gräddrypande visp som likt ett surrande argt bi slungar grädde överallt där Helena inte vill; på den rengjorda diskbänken, över diskstället, golvet, tröjan och katten som står på golvet för att tigga grädde. Dessutom var hushållpappret slut. Men ja ä int bittä, för chokladen var helt underbart god. Sådetså.
Nu sitter jag och slötittar på Ocean's 13, och funderar på att ge den lite mer uppmärksamhet.
Nu blir det två hela jobbdagar (åh, vad jag kommer längta tillbaka till det här tempot när julrushen slår till på riktigt) och sen bär det av till Danmark. Copenhagen, baby! Woohoo! Vi kommer ha så underbart, sjukt, hysteriskt, grymt kul!
Nej, krypa ner i sängen nu. Hoppas jag kommer somna gott efter filmen. För en gångs skull...
Den som inte suttit på vakt på fårfällen får på sin lott att kasta på sig jacka och pappas för stora tofflor och halka ut på den isiga grusgången för att hämta in dagens höjdpunkt - posten.
Sedan kommer sanningens ögonblick. Vem har fått flest brev? Detta är en stenhård tävling som dokumenteras och streckas av varje dag. Massutskick räknas inte, men däremot direktadresserad reklam, kataloger, prenumerationer, räkningar och privata brev givetvis. Eftersom jag nyss flyttat hem igen och inte pallat skicka in papprena till Adressändring ligger jag lite i lä och har ett visst handikapp. Kanske var det därför inte så konstigt att jag förlorade dagens deltävling. Mamma fick ett stort paket med garn som hon beställt. Pappa fick en räkning till sin prenumeration på Herman Hedning. Mamma: 1 Pappa: 1 Helena: 0.
Men jag planerar att komma igen starkt... I hemlighet ska jag skicka minst femtio anonyma julkort till mig själv. Vad gör man inte för att leda ligan..?
Men åter till kreativiteten. Idag har jag tvätta och hängt så mycket som en tvätt. Dessutom har jag utan resultat ringt distriktssköterskan för att beställa tid för att ta influensavaccin, men utan resultat. Telefontiden (på oändliga 45 minuter) hade ställts in, inte helt oväntat. Istället surfade jag omkring, ringde och mailade till lite folk, för att ta reda på hur det ligger till med diverse distansutbildningar i diverse ämnen på diverse studieorter i Sverige. Det vore rätt skönt att skrapa ihop dom där högskolepoängen ändå.
Förutom dessa enormt ansträngande bedrifter har jag även klarat The Secret of Monkey Island och gett mig in på nästa spel. Ni tycker inte att allt det här låter särskilt kreativt? Nej, handen på hjärtat tycker jag det inte heller och är innerst inne rätt rastlös. Därför ska det bli skönt att jobba imorrn.
Idag har jag till middag avnjutit ingen mindre än hemmagjort potatismos med köttbullar och lingonsylt. Tyvärr hade dom inte Findus Hallelujah-köttbullar på Konsum, så det fick bli Felix istället. Det slank ner rätt bra det med.
Till kvällsfika gjorde jag mig en gigantisk kopp varm choklad à la Helena och spetsade den med lite italiensk choklad/chili-likör. Sjukt gott. Något som kanske drog ner min kvällsmys-extas något var när jag skulle göra ren den helautomatiska lattevispen efter att ha vispat grädde till chokladen, och i ett försök att hitta knappen som skulle lossa själva vispen från handtaget i stället råkade trycka på påslagningsknappen. Vilket resulterade i en gräddrypande visp som likt ett surrande argt bi slungar grädde överallt där Helena inte vill; på den rengjorda diskbänken, över diskstället, golvet, tröjan och katten som står på golvet för att tigga grädde. Dessutom var hushållpappret slut. Men ja ä int bittä, för chokladen var helt underbart god. Sådetså.
Nu sitter jag och slötittar på Ocean's 13, och funderar på att ge den lite mer uppmärksamhet.
Nu blir det två hela jobbdagar (åh, vad jag kommer längta tillbaka till det här tempot när julrushen slår till på riktigt) och sen bär det av till Danmark. Copenhagen, baby! Woohoo! Vi kommer ha så underbart, sjukt, hysteriskt, grymt kul!
Nej, krypa ner i sängen nu. Hoppas jag kommer somna gott efter filmen. För en gångs skull...
Från tjuvlyssnat.se
På en förskola, Uppsala
En flicka ~5 sitter i en soffa och pratar med sin förskollärare.
Dagisfröken: Vad vill du blir när du blir stor då?
Flickan: Jag tycker verkligen om att skriva dikter, så kanske borde jag bli diktator.
Sweet dreams!
Kommentarer
Postat av: Peter L
Nu förstår jag varför lördagar och särskilt söndagar är så tråkiga: Då kommer ingen postbil. På söndagen inte ens en tidningsbil. Då finns det ju verkligen inget att göra och se fram emot.
Däremot förstår jag inte varför jag inte fick ta ett fint bildbevis på gräddkatastrofen till din blogg?
Kram
Pappa
Postat av: Helena
Katastrofer av den kalibern lämnas bäst odokumenterade...
Postat av: Sofie
Haha... Jag tycker också det är kul när posten kommer. Men den kommer så sent här, och det glömmar man av någon märklig anledning alltid bort så man hinner tyna bort innan den hunnit fram. Mycket tragiskt.
"Där är den ju" kan tillmäpas i många situationer. Snuskig som jag är kommer jag bara på väldigt oanständiga sådana. Och nedvärderande. Hoho...
Trackback