Helena

Okej, Skydiving ar fortfarande det basta jag nansin gjort. Men Bungyjumping kommer inte langt efter. San otrolig kansla att bara ta sats, och kasta sig handlost ut i luften for att sedan falla fritt i 134 meter innan man mjukt och smidigt fangas upp av bungylinan. Underbart. Och adrenalin, adrenalin, adrenalin. Jag har, och kommer alltid att alska det. Kommer aldrig fa nog. Vill aldrig sluta. Har kommer bildbevis. (Filmen kommer forhoppningsvis laggas upp pa Youtube snart om pappa ar teknisk nog).


Pirr i magen och full av forvantan.




Pa kanten, sekunder innan hoppet.



Freedom!
(Och nej, jag star inte i luften, se sjalva jag har redan lamnat rampen lanst ner pa bilden).



Fritt fall i atta sekunder.




Bild i profil.



Pa vag upp igen, lycklig som fa. Det ser hogt ut. Det var hogt. Men ack sa underbart.



Jag gjorde det! Och kommer gora det igen. Var sa saker.


Nagra snabba saker innan jag kutar tillbaka upp till vart hostel och hjalper till med tvatten/matlagningen.


En heldag fylld med ridning har ocksa hunnits med. Helt otroligt vacker natur och riktigt bra ordnad tur. Kristin var grym med tanke pa att hon inte alls ridit mycket forut. Och jag fick min beskarda del av action efter nagra river crossings dar hastarna fick kampa for att inte dras med av strommen och efter vilka nog ingens fotter var torra, och nagra vilda och galna galopper med Misty Mountains (fran LOTR) i bakgrunden. Hasten jag red pa hade dessutom varit med i filmen, bade i The Battle of Rohan och nagot annat slag som jag inte riktigt kommer ihag vilket det var. Vid den tidpunkt dom spelade in filmerna hade dom aven tva till hastar som kom med, varav en av dom var en av The Ringwraiths hastar. Grymt.



Kristin pa Bear och Helena pa Nigel.



Canada aka Aaron blev i extas nar han insag att det fanns en hockeyrink i Queenstown. Och vi andra var inte sena att hanga pa for att visa upp vara skridskokunskaper som, handen pa hjartat, kanske inte var riktigt lika fullandade. Men kul hade vi, och visst fick vi till nagra riktigt tuffa hockeymatcher sa val som fighter. Han ar inte lite kaxig den grabben. Och jag forvanade faktiskt mig sjalv lite grann over att inte ramla mer an sisadar fem ganger. Med blaa knan och ett leende pa lapparna gav jag mig darifran. Kristin hade mer otur, och fucked up sin redan onda rygg lite till. Det ar tur att hon ar en trouper i alla fall.


Aaron, Helena och Steve - skridskoprinsessorna deluxe!


Igar gicks det en promenad dit vagen bar. Den visade sig bara via en lekpark, posning pa palar och lite mackkastning till en valdigt fin skog och en avskild vik. Dar fick Helena for sig att bada nack, till England och Canadas stora fortjusning, haha.


Happ!


Sa harligt! Skinny dipping i en sjo i Nya Zealand, sla det ni!


Idag knatades det upp for berget har i Queenstown, som jag inte har en aning om vad det heter. Man kan aka linbana upp dit, men Helena, Kristin och Steve var bade for snala och sugna pa hajk, och traskade glad i hagen hela vagen upp. Okej, lite jobbigt kanske det var, men vi fick lon for modan nar vi kom upp dit och satt oss pa varldens mysigaste (och forvanansvart billigt) cafe. Helena var inte snar att roffa at sig allt hon kunde fa.


Helena vill ha alla kakor!!!


Imorrn bar det av till Christchurch och avskedet med Aaron och Steve kommer allt narmre. Varfor jag verkligen borde ga och umgas med dom nu, sa det ar precis vad jag tanker gora.

Laters!

Helena