Skitväder...

Det finns väl inget som gör än på bättre humör när man vaknar än att höra vinden vina in genom det öppna fönstret och regnet smattra mot rutan? I alla fall inte om man vet att man måste ge sig ut i eländet. Helst skulle man ju bara sitta inne och läsa en bok (vad som helst utom kurslitteratur) och dricka en kopp te eller varm choklad.

Men nej, efter en dusch och lite frukost ska jag ge mig ut på äventyrsfärd. Till universitetsbiblioteket och hämta en tjock och totalt obegriplig bok om lingvistik, som huvudsakligen beskriver syntaktiska relationer samt valensökande och valensminskande konstruktioner. Jag har absolut ingen aning om vad detta betyder, eftersom det gicks igenom medan jag var i Italien. Förhoppningsvis ska boken klara upp det hela åtminstone marginellt. Dock är jag aningens motvilligt inställd eftersom jag redan försökt läsa den en gång, innan jag åkte iväg till solen och värmen. Det var ingen dans på rosor. Och jag menar, killen som skrivit den heter ju Payne, han måste ju haft åtminstone lite sadistiska drag.

Sen är väl tanken att jag ska knata in på lite BR-butiker (eller dom två som ligger inne i stan i alla fall) och lämna ut min oerhört fint komponerade CV. Kuljul att komma in där som en dränkt katt, håret stående åt alla håll efter all blåst, och mascaran utkletad över hela ansiktet. Skitbra. Jag kommer se ut som sångaren i Tokio Hotel.  Visserligen är han rätt snygg. Okej, jag kommer se ut som en dålig kopia av sångaren i Tokio Hotel. Eller så tror dom att jag söker jobb som demonstratör för Halloweenkostymerna.

Nej, vi får fan hoppas det lugnar ner sig, annars får det faktiskt vänta tills imorrn. Det låter ju som storm där ute...
Jag saknar Italien; Tropea och sol och sand och hav. Jag saknar Australien; ännu mera sol och sand och hav.

Och självklart börjar dom precis i detta ögonblick spela en av mina Melbournelåtar på MTV, With every heartbeat, för att liksom gnugga in saknaden lite extra. Ja men det är bra, tack så mycket.

Dagen börjar bra, slutar förhoppningsvis bättre.

Det enda som skulle kunna rädda det hela nu är om jag skulle vinna på triss (kanske dock krävs att man köper en trisslott först), komma ut i köket och hitta det helt spotless eller om jag fått Brisingr från Adlibris.

Bara att hålla tummarna.

Häpp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback