Helena

Nya Zealand ar det absolut vackraste stalle jag nagonsin besokt. Och jag har roligare an jag nansin haft i hela mitt liv. Dom saker jag har sett, upplevt och gjort dom tva senaste veckorna tillsammans med manga nya underbara vanner, slar allt. Herregud manniskor, ut och res! Man inser sa mycket saker, om varlden och sig sjalv varje dag, och man bara kanner hur starkare man blir som manniska. Och jag har fatt sa manga nya insikter och ideer om vad jag vill gora med mitt liv, sa manga bitar som faller pa plats. Jag har nog aldrig varit sa full av liv som jag ar nu. Sa full av lycka.

Min och Kristins resa inleddes i alla fall i Auckland pa Nordon. Staden i sig kanske inte hade sa mycket att erbjuda, men dom aventyrlystna flickorna bestamde sig for att inte spilla nagon tid och genast ge sig ut pa delfin- och valsafari.  

Papalsade som bara den satt vi i foren under hela resan och njot av havsluften. Och det tog sin lilla tid, men till slut fick vi se hur manga delfiner som helst, och till och med en eller ett par valar. Sa maktigt!


Common Dolphins


Bryde's Whale


Efter ett par dagar hoppades det pa Straybussen som ska ta oss runt i landet. Busschaufforen Noddy ar hur grym som helst och bidrar mycket till den skona stamningen. Eller den galna stamingen kanske jag ska saga.
Ganska snabbt hittade vi dom basta buddiesarna ever, namligen urskona grabbarna Aaron fran Canada och Steve fran England (med skonaste dialekten!). Aven norskorna Hanne och Anette samt canadensiska snowboardbrudarna Maggie och Bronwyn har bidragit till detta grymma Team "Piska Mig", vilket grundades under en raftingtur med helgalna (och heta, hehe) guider, vars svenskakunskaper begransade sig till dessa tva ord.

I alla fall. Om jag skulle beratta i detalj om allt vi har gjort skulle det ta ar och dar. Darfor haller jag mig till en kort beskirivning, nagra utbristanden om hur underbart, fantastiskt och grymt det var, samt en och annan bild. Here we go.

I Waitomo stod det grottaventyr pa menyn. Jag forstar vad du menar Mikael, det var nat av det grymmaste jag gjort i hela mitt liv. Tyvarr hade vi inte tur att gora heldagsturen, men fick oss hela tva och en halv timme under jord i alla fall. Under dessa tva timmar sa abseilades det ner for en trettio meters klippvagg samt tva vattenfall, det kralades i halvmeterhoga, vattenfyllda gangar, det firades ner for vattenfall i en hissnade fart i becksvart morker, det beundrades lysmaskar och det klattrades upp for tio meter hoga och ratt branta vaggar. Sa sjuuukt roligt! Helena gav sig in i alla aventyr hals over huvud, kande att hon levde och bara njot! Bildbevis finns, dock maste jag vanta tills jag far tag pa en scanner innan jag kan visa dom.

Nasta dag var det white water rafting som gallde. Team "Piska mig" hade den grymmaste flotten, dom grymmaste guiderna, och var bast helt enkelt. Det hogsta vattenfallet var sju meter hogt och var tydligen varldens hogsta kommersiellt raftade vattenfall. Grym tur som tyvarr tog slut alldeles for fort. Hojdpunkten (forutom alla brunstvral pa Maori omvaxlandes med Piska mig!!!! ) var nar vi fick hoppa ur flotten och simma/aka/slungas ner for en fors. Grymt!

,
Och ja, jag vet att man ska sitta ner i baten. Men inte just i Surfer's rapid, dar fick man faktiskt sta.


Samma dag var det aven dags for det som Helena langtat hela sitt liv efter att fa gora. Skydiving. Och tja, det finns inte mycket mer att saga. Det var i sarklass det underbaraste jag nansin gjort. No questions about it, fallskarmscertifikat ar nagot jag vill, tanker och kommer att skaffa inom en inte alltfor lang framtid. Som jag sa, att resa formar nya planer...


Alex, min jumpmaster och jag som langtar efter att fa kasta mig ut fran planet bakom mig.



Pavag ner. Lyckligare an hon varit pa lange. Extas!


Naturupplevelser har det hunnit med att upplevas bland annat under den sju timmar langa Tongariro Crossing. Jag har aldrig sett sa storslagen natur i hela mitt liv. Aterigen, det gar inte att beskriva eller ens visa bilder som gor det rattvisa, man maste se det med egna ogon. Efter att ha gatt uppfor en brant sluttning i over en timme ar man valdigt trott kan jag lova. Men med den utsikten dom vyerna som lon for modan... Det ar, aterigen, maktigt. Under hela forsta delen av vandringen har man Mt. Ngauruhoe, kanske mer kant som Mt. Doom i Lord of the Rings, tatt inpa sig, och man hyser vordnad for Frodo som lyckades knata upp dar barfota och med maktens ring runt halsen. Respekt grabben! Hade det inte varit for min mix av notter och choklad i fickan hade jag aldrig tagit mig upp.



Steve, Anette, Helena, Aaron, Kristin och Hanne, vilopaus pavag upp till toppen.



Aaron, Helena, Kristin och Steve far ett ryck och bestiger en egen liten del av berget. Och ja, vi har klattrat upp den klippvagen man ser pa bilden. Vi ar sa grymma!


En segeltur i Abel Tasmans National Park har ocksa hunnits med. Tyvarr var inte vadret det basta och vi satt mest och fros hela tiden.



Aaron, Helena, Kristin och Steve. Hetast i solglasogon.


Fredagen var helt klart den mest ursparade kvallen jag nansin varit med om. Under nagon veckas tid har det varit ett staende skamt bland oss i bussen som varit med fran borjan (vilket ar ungefar lika med team "piska mig") att Kristin ar gravid och vi vet inte om det ar Steve eller Aaron som ar pappan. Skamtet fick sin borjan nar (som vanligt) var valdigt hungig en kvall och at upp sin hamburgertallrik pa ungefar tre minuter. Darefter utlyste busschaufforen Noddy ett Shotgun Wedding i Barrytown, dar det skulle bestammas vem Kristin slutligen skulle gifta sig med.
Vilken kvall. Alla var utkladda, Kristin i sina basta brudklader, jag som brudtarna med tomteluva. Aaron och Steve var suited up as well och alla andra sag allmant lojliga ut. Steve dackade tyvarr innan sjalva ceremonin och missade darmed chansen att vara brudgum saval som bestman. Efter en vigsel uppe pa bardisken, med kondom pa fingret och flera liter serpentinspray, ett dodligt seriost gratulationskort (var det nagon som trodde det var pa riktigt?!?), en brollopstarta som hamnade overallt och en serie allmant sjuka grejer, dackade aven Helena. Vilket var synd efter som jag missade halva kvallen. Men oj, vad urspar det var! Ojojoj...


"Steve" (eller en vikarierande Steve eftersom det riktiga hade dackat), Brudgummen Aaron som ar i full fard med att oppna plasten runt "ringen", Kristin som var vackraste bruden ever och Helena som mycket diskret gommer sin flaska med serpentinspray under klanningen.


Tidigt morgonen efter slapade Kristin och jag oss upp for att prova pa Bone Carving, dvs karva ut sina egna smycken ur ben. Kul att prova pa, och fint blev det men... Lukten av ben som blir till mjol nar man slipar det, som sedan letar sig in i nasa hals och pa alla klader, ar inte den mest goda nar man lider av arets hangover. Ett litet tips bara. 


Resultatet


Nej, nu ska jag kuta genom regnet tillbaks till hostellet och umgas med Canada, England och Kristin. Bubbelpoolen lockar ratt bra.

"I wanna be the Nutella..."
"But I said it first!!"


Eufori, adrenalin och lycka!

/H